Så här gick det till enligt mig:
--------------------------------------

Vi träffades i Borlänge på en fest hos en gemensam bekant.

Och jag måste erkänna att jag tyckte att han var lite skum. Han var liksom FÖR intresserad, vilket jag härrörde till min djupa urringning den kvällen, och ångrade att jag inte tagit på mig något höghalsat...

När det var dags för gänget att gå ner på stan och fortsätta festen så valde jag att gå hem. Jag hade dels inte råd att följa med ut, och dels skulle jag jobba dagen efter. Han erbjöd sig att betala för mig. Men då jag nyss mött honom och hade lite dåliga vibbar så tackade jag bestämt NEJ! Och började gå hemåt...

Efter kanske 100 meter så kommer han ikapp mig. Han hade bestämt sig för att följa mig hem. (av ridderliga skäl, men jag hade ju mina misstankar om honom redan). Så jag gjorde väl i stort sett allt för att bli av med honom. Jag gick till och med till jobbet (MAX) för att äta. En självklar ursäkt, men han följde med. Efter vi ätit hamburgare (och den här konstiga nya bekantskapen beställt en tråkig hamburgare med bara ketchup) så lyckades jag skaka av mig honom genom ett halvt löfte om att ses igen "nån gång".

...vilket visade sig vara dagen därpå när han ville bjuda mig på bio...

Efter ett antal samtal till vänner och bekanta som tackade nej till att följa med på bion så ringde jag till sist killen som vi varit på fest hos och frågade honom vad det var för en typ. Jag fick till svar att han var så snäll att han nästan var menlös, så jag behövde inte vara orolig. Så jag tackade väl ja till bion då... Och det gick ju bra...

Dagen efter ville han visa mig sin fina TV hemma i lägenheten. Han valde ut den mycket romantiska "apornas planet"... Ja jag var ironisk där ja ;)

Efter en stunds tvekan så tackade jag ja till att komma dit.

Och sen gick jag aldrig hem igen förutom att göra mig av med katterna, säga upp lägenheten och packa...

Han vinner i längden... Min älskade make Så här gick det till enligt honom:
--------------------------------

Första gången jag såg henne så såg hon nog inte mig. Det första jag la märke till då var det långa håret, men hon försvann ganska snart så jag fick ingen möjlighet att prata med henne den gången.

Nästa gång jag såg henne var på en annan fest hos samma jobbarkompis och den här gången skulle hon inte hinna smita innan jag hann byta några ord.
Denna kväll var det en enveten kille med (visade sig vara hennes ex) som skulle "hjälpa till". Men den hjälpen klarade jag mig utan. Och jag tog varje chans att sätta mig nära för att prata.

Vartefter kvällen led så började det dra ihop sig till utgång, och hon ville inte med för hon hade inte pengar.
Jag erbjöd mig att bjuda henne, och hon sa då att hon inte ville utnyttja mig. Så då erbjöd jag i stället att låna ut pengar, men hon tackade nej till det också...

Med ett par glas vin innanför västen så kände jag att jag inte ville låta tillfället glida mig ur händerna utan bestämde mig för att se till att hon kom hem ordentligt och själv hoppa över krogen.

Hon verkade var hungrig för hon insisterade på att gå till MAX och käka så jag följde väl med dit. Inte kan man låta en tjej gå ensam på kvällen!
Efter maten så passade jag på att be om hennes telefonnr och lovade att ringa.

Vilket jag gjorde dagen efter redan.
Vi hade pratat om att ingen av oss sett Sagan om Ringen så det passade ju bra att bjuda på tyckte jag. Och efter lite övertalning och betänketid så följde hon med.

Det var trevligt på bion och gav mersmak. Så jag bad henne att komma hem till mig och se en av mina favoritfilmer. Och sen är resten historia.
Hon flyttade in i stort sett samma dag.

Det visar bara att man inte ska ge sig om man vill ha nåt... 

 

Just ja, glömde bilden...
Jag har visat så många bröllopsbilder på oss, och det är egentligen de enda bilder jag är bekväm att visa upp.
Den här bilden är från en kompis bröllop. Innan jag tappade 10 välbehövliga kilon...
Och det enda jag egentligen gillar med bilden är hur glada vi ser ut

 

Nu är jag nyfiken på vem som vann och vilka som fick tröstpriser 

Vad Kul 
Grattis till alla andra också 

Samma här... Och nyfiken ha man väl rätt att vara?