Ni som gifter er för andra gången..

Tja.. först hade jag rätt dåligt samvete över att ha ett stort bröllop.. jag har ju redan haft det en gång. Och det är så många människor som tycker det är "fel".. men.. min blivande man har ju aldrig varit gift. Och han vill ha ett stort bröllop... Så jag tänkte om, lade elaka kommentarer bakom mig och nu känns det faktiskt bra.

Upplägget är ganska likt - kyrkbröllop och ca 75 gäster och trerätters. Princessklänning även om det nu är av misstag (fick fel klänning) och jag resonerar som så.. att första bröllopet var ett genrep. Jag minns så väl vad som inte blev så bra den gången på själva festligheterna så jag har varit VÄLDIGT noga i planeringen och avsatt pengar för underhållningen. Vi ska inte heller ha presentöppning. Allt för att få en rolig fest och inte bara en lång tråkig sittning som det så lätt blir annars - och som det blev förra gången.

Jag älskade min första make och vårt äktenskap var lyckligt så länge som det varade. Sedan  blev det som man säger.. "shit happens" och skilsmässa. Tog mig hårt och var svårt att komma över. Vi skilde oss för..8 år sedan.

Jag och blivande har inte varit ett par jättelänge.. bara 20 månader.. Han friade på vår ettårsdag.... det känns himlastormande och HELT rätt. Jag trodde aldrig att jag skulle älska en man på det viset som jag älskat min fd man, någonsin igen. Inte så att jag trodde att jag aldrig skulle älska, men jag trodde inte att jag skulle älska på det viset igen. Jag trodde den typen av förälskelse hörde ungdomen till. Och så dök min blivande upp - tog mig med storm och här står jag.. brud om tre veckor..!