Ni som gifter er för andra gången..

Jag gifte mig första gången 22 år ung. Det var ändå ett personligt och innerligt bröllop, vi kände stort stöd från familjerna och det var en mycket lycklig tillställning.

Jag träffade min nuvarande m2b medan jag fortfarande var gift  - det var kärlek vi första ögonkastet. Efter 6 år tillsammans (2,5 år som gifta) skiljde jag mig och var liksom redan i ett förhållande med min nuvarande. Jag tror att många runtomkring hade svårt att hänga med, även om de såg skillnaden i hur lugn och lycklig jag nu är.

Även vid förlovningsfesten kändes det som att folk var överraskade - glada, men överraskade. Så vi har tagit god tid på oss innan vi dragit igång bröllop!

Nu inför mitt andra bröllop har jag gjort många genomtänkta val. Jag valde att ha bröllopet i m2b:s hemland och inte i Sverige, för att göra en stor åtskillnad. Dessutom ska vi nu ha vår egen religions bröllopsceremoni (på första bröllopet hade vi kyrklig ceremoni för att det var den ceremoni som släkten förstod, men några uppskattade ändå inte att vi hade kyrkligt bröllop utan att vara kristna). Vi har informerat om detta i inbjudningarna, för att ge gästerna chans att ta ställning.

Jag har mognat på många olika vis och ska ha en annan klänning, en närmre väninna som tärna, mindre extravaganta ringar.

Det är inte helt fel att gifta sig för andra gången - jag känner mig så lugn och trygg! :) Jag vet mer vad jag vill och känner att det är inte "nu eller aldrig", det är inte min enda chans någonsin i livet att vara prinsessa - det är jag varje dag ju! Framför allt är det så skönt att får stöd från familjen (en andra gång...) för vår kärlek. Jag tror de ser skillnaden i mig, hur trygg och lycklig jag nu är.

majja, vi har snart varit ihop i 3,5 år.

Det är faktiskt skönt att läsa om andras erfarenheter av den här situationen :)