Vill inte längre gifta mig

Jag håller med i det som Anneli256 skriver.

Hur stort är ert bröllop? Och varför känner du att folk skulle döma dig?
De som tackat ja är ju där för er skull och för att fira med er, inte för att kritiskt granska er.
Det verkar ha mer med din självkänsla att göra, att du känner att du måste göra saker för andra, ha ett perfekt bröllop etc, när det egentligen handlar om att du, din blivande och era gäster firar ert bröllop. Visst kan planeringen kännas jättejobbig, men själva grejen att ni skall gifta er skall ju vara en bra sak, inte något att må dåligt av. Låt inte utförandet av bröllopet stå ivägen för anledningen till bröllopet, att du och din blivande älskar varandra och vill leva tillsammans. 

Jag vill själv ha ett väldigt intimt och litet borgerligt bröllop med mig, min blivande och våra mammor som vittnen, inga andra. Min blivande vill dock ha kyrka, fest, alla vänner och släktingar osv. Vi löste det genom att vi först gifter oss borgerligt, så som jag vill ha det, och sedan en månad efter välsignar vi oss i kyrkan i en ceremoni liknande en vigsel, och då blir det vit klänning, fest, tårta och hela köret. För mig är det mycket lättare att hantera, det blir som ett privat och ett offentligt bröllop, och det är lättare för mig att se välsignelsen och den festen som just en fest, och då försvinner mycket press som jag antagligen annars hade känt. För om den festen skulle bli en katastrof, så har vi ändå haft ett litet, fint bröllop innan. 

Jag tycker att du ska fundera på det här några vändor till. Om det är något tillfälligt, eller något som verkligen ger dig panik och inte verkar gå över. Men i värsta fall kanske ett borgerligt bröllop, med bara du och din blivande dagen före, eller samma dag som kyrkovigseln (om ni nu skall vigas i kyrkan) kan hjälpa? Jag tänker att du då kanske kan slappna av och glädjas åt ert lilla bröllop för att sedan faktiskt vilja fira med alla som kommit dit för er skull denna dag. 

Jag tror det är viktigt för dig att känna att du har alternativ i denna situation, att du inte "sitter fast". Du kan prata ut här, du kan prata med din blivande, du kan prata med prästen om ni gifter er kyrkligt, och kanske har du någon annan du kan prata med i din omgivning. Det behöver inte bli som du föreställer dig i dina värsta tankar.

Hoppas att du hittar rätt väg tillslut.  Lycka till!