Ta hans efternamn som mellannamn?

Vilka pinsamma inställningar så många män har. Det är faktiskt inte det traditionellt historiska i Sverige att hustrun bär mannens namn, det tillkom på allvar med 1901 års namnlag. Längre tillbaks än så hade ju den stora massan vanliga fadersnamn, "patronymikon" som det heter, precis som islänningarna i normalfallet har än idag - och Lisa Karlsdotter hette fortfarande Karlsdotter sedan hon gift sig, och bytte inte till Martinshustru...

Och även i de högre stånden där släktnamn fördes skrevs gifta kvinnor generellt med sitt bördsnamn och inte med makens, nästan ända fram till just 1901 års namnlag. Under 1800-talet börjar det synas exempel på att kanske särskilt änkor skrevs med framlidne makens namn snarare än faderns, men oftast nog ändå med uppgiften om "född (flicknamnet)".

Själv har jag alltid känt att jag definitivt vill se mitt namn på eventuella barn, just för att det är det traditionellt historiska, men i gengäld att det absolut inte är något krav att den lika eventuella hustrun ska byta till mitt namn, eftersom det inte är traditionellt eller historiskt att det "ska" vara så.