Välkomna till Tivoli Empatia!
I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?
Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn 
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav! Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.
Förra tråden:
sitter med tårar i ögonen. 
en kompis förhandlade till sig en sten per sytt stygn... det blev oturligt (?) nog en rätt maffig ring efter den förlossningen 
Men det ska finnas någon typ av kärnvärde kvar i relationen för att JAG ska tycka att det är värt att fortsätta. Och kärnvärdet mäts INTE i tillgångar, villor, sommarhus och bilar.
Hade jag inte varit gift, på tjocken och osminkad hade jag blivit nervös HAHA.