• mattia­sFästm­ö
    Äldre 9 Sep 19:34
    8072 visningar
    27 svar
    27
    8072

    Mardrömmar - hur bota?!

    Oj, det låter jobbigt. jag hade väldiga problem med nattskräck, dvs att jag skrek och sprang runt mitt i natten. Jag gick i sömnen, bara det att jag i min sömngång hade dödsångest och bara skrek och skrek och försökte ofta ta mig ut ur lägenheten. Kunde även göra såna konstiga saker att jag gick upp helt lugnt, ställde mig i ett hörn och började gallskrika. min m2b var inte så himla glad kan jag säga.

    Det tipset jag fick då som har fungerat väldigt bra för mig är att ta det lugnt när man går och lägger sig. inte se några läskiga filmer, inte tänka några läskiga tankar eller prata om otäcka eller skrämmande saker alls som man kan 'ta med sig' in i drömmarna. Man får bokstavligen talat bara tänka på regnbågar och ulliga moln den sista halvtimmen eller liknande. Speciellt när man ligger och håller på och somnar och är lite mellan världarna. Vill man inte tänka på regnbågar så kan man dra upp fina minnen som inte har några mörka sidor alls. Bara vackra fina minnen. Det tar ett tag innan man kommer in i det, det är lite ovant, men för mig har det fungerat helt och hållet iallafall.


  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 9 Sep 19:37
    #2

    ofta ligger man ju och grubblar precis innan man somnar, oroar sig över saker, tänker över saker som hänt som gjort en arg/ledsen osv. Och det är detta man då drar med sig in i drömmarna. Det är dom tankarna man ska ersätta med regnbågar och glass alltså


  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 10 Sep 09:56
    #7

     


    JustMeAndMyLove skrev 2010-09-09 20:51:23 följande:
    MattiasFästmö: Jag känner mig nästan dum när jag läser ditt inlägg. Jag hade ingen aning om att det kunde vara så illa, inte för någon. Och jag hoppas verkligen du tagit dig ur det! Fick du någonsin någon form av förklaring på vad det berodde på? Fanns det nått mer du kunde göra förutom att försöka lugna ner dig på kvällarna och tänka vackert?  

    Det är ingen fara det är mycket bättre nu, nu kan jag springa upp någon natt bara och typ ställa mig upp, men sen är det som om jag kommer på själv att jag inte borde bara där så då lägger jag mig igen. Ingen skrik och panik längre :P Ja det jag fick förklarat för mig var att om du tex går och oroar dig över något på dagen, eller ser en läskig film och liknande, så bearbetar hjärnan det under dagen. Är man orolig så går man och tänker på det ur olika perspektiv och liknande. Men om du ser en film eller tänker en jobbig tanke på kvällen eller innan man ska gå och sova så får inte hjärnan tid att bearbeta detta, och då gör den det via drömmarna. Precis som man säger att små barn smälter dagens intryck när dom sover och att det därför är så viktigt att låta dom sova ostört osv. Så är det så när man blir äldre också, att man helt enkelt tar med sig tankarna in i drömmarna

    Du kan hjälpa henne genom att tex precis innan ni somnar lägga er och prata om fina minnen, eller någon plats hon gillar och liknande. Att man verkligen somnar med bara 'ljusa' tankar. Det är väldigt svårt att göra själv, för om man ligger och tänker att man inte ska oroa sig eller tänka läskiga tankar så är det ju precis det man gör :P Jag har även jobbat på min mörkerrädsla, för dom trodde att det kunde ha en bit med det att göra också, att det hela blev ännu läskigare när det dessutom var beckmörkt när jag gick i sömnen. Hoppas det löser sig för henne!


  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 10 Sep 19:29
    #18

     


    Nathie skrev 2010-09-10 19:11:31 följande:
    Jag har också liknande erfarenheter ifrån nattskräck, men jag hade dem när jag var liten mellan 5-12 år tror jag. Min mamma sa att jag helt plötsligt kunde börja gråta och skrika utan någon anledning alls, och det gick inte heller att trösta mig på flera timmar, jag kommer ihåg att jag inte sov men jag var inte heller vaken.. allt var ett töcken.. det var riktigt kusligt för jag kunde inte kontrollera det själv, utan det var hjärnan som tog över. Mina föräldrar sökte aldrig för det så jag vet inte om det var nattskräck eller inte. Jag kommer ihåg att jag jämt trodde att "Vincent" skulle komma och ta mig.. det var en populär serie på 90-talet (skönheten och odjuret) och han levde nere i kloakerna eller nått sånt. Jag kunde heller inte somna om det inte var helt tyst och inte heller om det inte var helt mörkt i mitt sovrum. Jag var aldrig rädd för mörkret i vaket tillstånd. Men nu har jag inga mardrömmar längre, har inte haft det på ex antal år, och det är jag glad över, jag vet inte när det slutade riktigt men nu drömmer jag nästan aldrig (inte så att jag kommer ihåg) och istället sover jag väldigt bra men har svårt för att vakna.. morgontrött som jag är :) Jag hoppas att det blir bra med din sambo.

    Ja det låter som nattskräck det är vanligt att barn får det, att hjärnorna blir lite 'overloaded' och att man bearbetar det via drömmarna. Men som vuxen ska man inte ha det, men man kan få det ändå. Det växer ofta bort när man får det som barn har jag läst.


  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 10 Sep 19:54
    #20

     


    Nathie skrev 2010-09-10 19:38:03 följande:
    Ja jag har läst det någonstans att barn som du säger växer ifrån nattskräck.. skönt för mig.. men tycker synd om "er" andra som har haft det i vuxen ålder. Det måste vara svårt att leva ett "normalt" liv.. missförstå mig inte.. jag menar med missad sömn och sådär. Ibland kan jag inte somna alls, och resten av dagen är totalt förstörd. Jag blir som en zombie nästan :)  

    Jo det är det ju, jag är ju nästintill bra nu. Men det var väldigt jobbigt där ett tag. Just att man fortfarande precis som du skriver är livrädd när man vaknar, det tar ju ett tag innan man kan somna om just därför att man blivit så rädd. Och varken grannarna eller mina katter eller min m2b gillade det :P Men som tur var fick jag bukt med det. och det är jag väldigt glad för.


Svar på tråden Mardrömmar - hur bota?!