• diesel­p
    Äldre 25 Aug 16:41
    10055 visningar
    51 svar
    51
    10055

    Flytta isär

    Hej.
    Jag är just nu helt knäckt och desperat efter tips och råd. Sökte runt massa på nätet och hittade många intressanta ämnen på denna sida. Hoppas någon vill ägna lite tid åt mig och mitt problem. Förlåt om det blir ett långt inlägg.

    Jag är 27 år gammal och bor med min flickvän som är 21. Vi har bott ihop i ca 4 år, alltså sedan hon var 17 år gammal. Vi flyttade tillsammans till en ny stad som ingen av oss kände till särskillt bra. Under dessa år så har vi haft en bra relation där vi har haft några svackor som vi tagit oss ur som ett starkare par.

    Nu till vårt problem. Hon känner att hon älskar mig oerhört mycket och vill att det ska fungera bra mellan oss. För att det ska göra det så känner hon att hon vill flytta ihop med en kompis i Göteborg(en halvtimme från vår lägenhet) och satsa på studier. Hon känner att hon alltid har ångest och en tomhet inom sig pga att hon aldrig provat på saker som de flesta andra i hennes ålder gjort. Saker som jag gjorde när jag var i hennes ålder. Jag har bott i Norge, jag har rest runt med ryggsäck flera månader i Thailand mm. Hon tänker på detta dagligen och vill nu att vi ska fortsätta vara tillsammans som särbo. Vi har en bostadsrätt som hon vill fortsätta amortera på mm. Jag kommer självklart betala hela hyran och resten av räkningarna. Jag vill absolut inte flytta isär. Vi har det så bra, det tycker hon också. Vi grälar i stort sett aldrig och har alltid kul ihop, skrattar mycket. Hon säger att det är nära och att vi kan träffas flera ggr i veckan. Jag är så rädd för att förlora henne, samtidigt som jag inte vill hindra henne från att göra något som är viktigt för henne. Det känns så orättvist, hon får vinstlotten och jag nitlotten. Hon får ett nytt liv i en större stad tillsammans med en vännina och jag blir kvar här ensam i vårt "gamla liv".
    Det känns som att hon kommer ha så kul med studentlivet och så många nya människor och jag kommer betyda mindre och mindre för henne.

    Något som är jobbigt är att vi inte har någon tidsram. Studierna i början är för att hon ska komma in på önskade linjen, det vet vi inte när det blir. Vi vet heller inte när hon kommer lyckas få lägenhet och jobb där. Hon har nu en bra tjänst som chef med bra lön, detta ska hon säga upp sig ifrån. Allt känns så konstigt bara.

    Vad tror ni? Har någon erfarenhet av detta?
    Mår så dåligt just nu, kan inte sova eller äta.

    Tack för att ni tog er tid
    /Dp

  • Svar på tråden Flytta isär
  • diesel­p
    Äldre 25 Aug 17:37
    #3

    Tack för ditt svar. Jag har berättat för henne hur jag mår. Först när hon sa det till mig så gjorde jag slut, utan att tänka efter ordentligt för att jag blev så argledsen/sårad på samma gång. Då blev hon jätteledsen, så jag tror faktiskt inte att hon försöker "smyga" sig ut ur förhållandet. Jag har ändå dessa tankar och säger det till henne, hon säger att det absolut inte är så och att hon önskar att jag kunde lita på henne.
    Det handlar inte bara om plugget utan hon känner att hon måste komma ifrån och få klara sig lite på egen hand innan hon känner sig mogen för att verkligen kunna satsa på att bilda familj mm. Det känns som att hon skulle göra det svårare för sig om hon verkligen ville göra slut när hon gör på detta sättet. Fast jag kanske är naiv och bara tänker som jag önskar att det skulle vara.
    Jag känner att jag trivs så bra i vår lägenhet och jag vill verkligen inte flytta någonstans. Därför känns det så mycket värre. Jag önskar jag hade något behov som jag kunde "passa på" att tillfredställa men jag känner bara att jag förlorar på det här. Samtidigt så älskar jag henne så mycket så jag vill inte göra slut.

    /Dp

  • diesel­p
    Äldre 25 Aug 17:39
    #4

    Gorgeousnes.
    Tyvärr så tror jag inte att hon vill att vi flyttar tillsammans. Jag hade absolut kunnat ge det en chans men problemet är just att hon vill klara sig på egen hand.

  • diesel­p
    Äldre 26 Aug 08:13
    #15

    Tack för alla svar.

    Det känns lite bättre nu, sen vet jag inte hur det kommer kännas imorgon. Jag vill självklart fortfarande att hon stannar hemma men får mer och mer känslan av att det kanske skulle fungera iaf. När man läser om att någon av er klarade av att bo i olika länder i flera år så känns det som att jag nästan är lite töntig som gnäller över detta:), men det känns så jobbigt iaf.

    Det hade varit lättare om det var så att hon kom in på juridik och var tvungen att flytta pga det. Nu är det inte enbart pga studierna hon är tvungen att flytta, även om det är en stor del i det enligt henne.

    Vi hade en underbar kväll igår och efter det känner jag att jag inte alls vill gära slut utan att ens testa det. Jag vill heller inte hindra henne från att göra det när hon känner så starkt för det. Skulle inte kunna leva med det.

    Tack igen för alla inlägg. Det känns så mycket bättre när man får läsa lite tankar från utomstående.

    /Dp

  • diesel­p
    Äldre 26 Aug 13:10
    #20

    anne på grönkulla Online . Jag tog de absolut inte som att du tyckte jag var töntig, utan det var bara jag som kände lite så efter att jag läst hur ni hade haft det.

    Det stämmer det ni säger om omgivningen. Alla som jag pratat med om detta säger att jag ska göra slut och att jag inte kan låta henne bestämma allt. De flesta försöker även att intala mig om att hon gör detta för att hon vill göra slut. Det spelar ingen roll hur mycket jag berättar om allt, alla tror ändå att det kommer ta slut, att det är lika bra att jag gör det direkt istället för att dra ut på det.  De tror inte att vi har det bra för att då skulle hon inte känna för att flytta. När jag får höra dessa saker hela tiden så börjar jag själv tvivla. Fast jag innerst inne tror på henne. Känslan jag har när vi umgås är så positiv, trots detta. Jag inbillar mig att jag skulle känna på mig om hon inte ville vara tillsammans längre. 

    Hatar när jag får höra att jag är för snäll och inte ska låta mig utnyttjas. På vilket sätt skulle jag må bättre om jag gjorde slut utan att ens testa?

    Sen angående om hon är impulsiv. Det är hon verkligen, när det gäller allt i stort sett, både på gott och ont. Jag hoppas därför också att det kanske hinner svalna innan de hittat lägenhet och allt som behöver fixas. Tyvärr så vet jag att behovet fortfarande kommer finnas då vi har pratat om detta några ggr under vår tid tillsammans, jag har dock inte förstått hur stort behovet verkligen varit. Därför kanske det är lika bra att hon får pröva på det här, så hon på nåt sätt kan bocka av det och sen gå vidare.

    Jag är så kluven. Dels känner jag att vi kommer fixa det och vi kommer ur det här ännu starkare, sen nästa strund känner jag att det är självklart att det kommer ta slut. om hon flyttar.

    Dp

  • diesel­p
    Äldre 27 Aug 09:54
    #27

    Tack för era tankar.

    Jag tror det som känns mest jobbigt är att allt känns så osäkert. Hon kan inte ge mig någon tidsram, hon vet inte hur länge det gäller. Hon säger att hon lika gärna kan vantrivas och vilja flytta tillbaka efter någon månad, men det kan också handla om år innan hon är "klar". Hon säger att hon vill att vi ska diskutera under tiden hur vi känner och göra allt för att båda ska ha det så bra som möjligt.

    Sen undrar jag hur ni tycker om en sak. Jag märker att när jag ger henne intrycket av att jag vill göra slut om hon flyttar så tar hon åt sig väldigt mycket. Första gången hon sa det här så var jag ju så säker på att jag inte skulle klara det så jag sa att jag ville göra slut, då blev hon verkligen jätteledsen. Efter det har vi pratat och bestämt att vi ska fundera på det tills allt verkligen är klart, alltså att de har fixat lägenhet mm. Det är inte det lättaste att få tag på lägenhet i Göteborg, dessutom måste hon fixa extrajobb så hon har råd med allt. När allt detta är fixat så ska vi (jag) ta beslutet om jag vill försöka eller inte. Hursom, det jag ville komma fram till var detta: Jag känner typ att jag vill att hon ska tro att jag kommer göra slut om hon bestämmer sig för detta, för att på något sätt påverka henne att inte göra det. Jag vet att det är fel men tänk om det gör så hon tänker lite extra på vad hon kanske kommer offra. Även om jag får det att låta som att jag tänker göra slut så vet jag att jag absolut inte kommer göra det, inte utan att försöka. Det har jag bestämt mig för nu. Jag känner bara att jag vill vänta med att säga det tills allt verkligen är klart med flytten. Det känns som att jag kanske skulle peppa henne och underlätta flytten så mycket mer om jag redan nu sa att jag verkligen inte skulle göra slut om hon gjorde det. Är jag elak? Egoistisk? Det är så svårt att se rationellt på allt när man har så mycket känslor inblandade som jag har. Vill heller inte prata med mina nära och kära då de är så säkra på att detta kommer leda till att vi tar slut. Därför frågar jag er ist=)-

    /Dp

  • diesel­p
    Äldre 27 Aug 14:26
    #33

    Ni har rätt. Optimita> Jag blir absolut inte arg, behövde höra det faktiskt.

    Känner inte alls igen mig själv. Jag har aldrig "spelat spel" förrut. Har alltid varit bestämd på att det är bäst att var ärlig hela tiden. Jag har aldrig känt mig såhär osäker förrut, har alltid varit relativt självsäker när det gäller förhållanden. Sen låter det kanske konstigt och kaxigt, men de förhållanden som jag haft innan har alltid jag avslutat, av olika anledningar. Jag har alltid känt mig så säker, tom kanske tagit förhållandet för givet. Nu är det tvärtom. Jag känner verkligen att hela mitt liv skulle krossas i spillror om det skulle ta slut. När jag tänker efter så känns det så självklart att jag ska säga som det är till henne, inte hålla på att försöka lura och bluffa, hon är värd bättre än så. Jag önskar jag var lite mer som jag varit förrut. Då skulle jag inte ha något problem med detta utan tänkt mer typ, funkar det så funkar det, annars är det skitsamma. Nu är jag så otroligt rädd för att det ska leda till att vi glider ifrån varandra och att hon ska tycka hennes "nya" liv är så mycket roligare och bättre och jag är bara något tråkigt. Har aldrig varit så här nere i någon förrut. Ofta är det underbart att känna så, men nu gör allt bara mer ont. Önskar man kunde styra sina känslor lite mer...
    Nu har jag bestämt mig för att säga till henne att jag kommer stötta henne i detta...tror jag..eller,,kanske inte. Jaja, jag ska iaf inte försöka få henne att tro att jag kommer göra slut.

  • diesel­p
    Äldre 30 Aug 10:00
    #35

    Det stämmer nog.

    Jag kan inte hjälpa det men jag tycker allt känns så oerhört orättvist. Hon får precis som hon vill och mår jättebra av det här. Jag mår skit varje dag och ser på nåt sätt inget "ljus", alltså jag vet inte när jag kommer att må bra igen. Som det känns nu så kommer jag må dåligt tills den dagen hon flyttar, vilken kan vara allt från 2 månader till ett halvår. Sen kommer jag må ännu sämre när hon har flyttat, då vet jag inte hur länge vi kommer bo isär. Jag märker att hon mår så mycket bättre än mig, hon sover gott på nätterna, är glad och jag vet att hon verkligen ser fram emot sitt "äventyr". Jag kan inte göra något, jag kan bara ta det och må skit. Jag vet att jag skulle må ännu sämre om jag gör slut. Samtidigt vet jag att tiden läker alla sår, därför känns det ibland som att det vore enklare att göra slut för att sen kanske komma igen och må bättre inom ett par månader än att leva som jag kommer göra nu. Jag kommer må dåligt en mycket längre period. Fast om jag visste att vi skulle klara av det och att vi skulle bli lyckliga tillsammans båda två efter det här så skulle jag göra det utan problem, det skulle vara värt allt. Eftersom jag nu har sån rädsla över att vi ska glida ifrån varandra så känns det som att jag kommer må skit en lång period för att sen må ännu sämre om det tar slut. Jag försöker varje dag att tänka att det kommer lösa sig, vi kommer klara det här. Hon kommer äntligen få ett lugn inombords som hon saknat. Sen kommer de jobbiga tankarna, vi kommer inte ha någon gemensam semester nästa år, vi kommer inte kunna resa bort eller göra sånna saker för vi kommer båda ha mycket mindre pengar att röra oss med. Jag önskar att jag kunde se något positivt i det här för min skull, hittar verkligen ingenting....
    /Dp

  • diesel­p
    Äldre 30 Aug 12:19
    #39

    Ni har rätt, tack för att ni ägnar er tid åt mig. 

    Jag tycker att hon är egoistisk som ska göra detta, samtidigt är det väl minst lika egoistiskt av mig att försöka hindra henne från att göra det. Jag vill bara sluta tycka synd om mig och ta det för vad det är. Jag skulle själv tröttna på någon som bara satt och deppade och tyckte synd om sig själv. Samtidigt är det svårt att ändra på känslorna. Förhoppningsvis kan jag ändra på mitt tankesätt, då kanske känslorna hänger med:). Det finns så många som har det så mycket värre än mig.

    När det gäller ekonomin så skulle jag aldrig hindra henne från att plugga pga det. Vi har klarat oss endast på min a-kassa i flera månader i början och varit lika lyckliga ändå. Det jag menar är att eftersom hon känner att hon måste flytta isär så känner jag att det vore så mkt lättare att hålla lågan brinnande om vi kunde göra saker som vi brukar göra tillsammans, typ weekendresor och liknande. Dessa tankar kommer från att jag blivit så osäker på vår relation och framtid efter detta. Hade hon valt att flytta endast för studier så hade det på något sätt varit lättare att ta. Hon vet att jag stöttar henne till 100% när det gäller studier. Men som sagt, ska försöka sluta spela offer och tycka synd om mig själv.

    Känns alltid lite bättre efter jag fått läsa lite av era tankar. Tack allihopa, det betyder väldigt mycket för mig.

    /Dp

  • diesel­p
    Äldre 8 Sep 08:36
    #43

    Det var precis som jag var rädd för. Jag märkte mer och mer på henne att hon förändrades i sättet, att hon inte var som förrut. Nyss skickade jag ett sms till henne och skrev om vilka signaler hon sänder. Då förklarade hon på sms att jag tolkade hennes signaler rätt och att hon inte tror på oss längre. Är så besviken, senast igår sa hon att hon trodde att vi skulle klara det, det enda jag krävt av henne hela tiden är att hon ska vara ärlig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vi har en lägenhet som måste säljas, innan den säljs ska badrummet renoveras, det är redan bestämt. Vi har inga släktingar eller nära vänner som vi kan bo hos heller. Det kommer bli så otroligt jobbigt att bo tillsammans efter att hon har dumpat mig.

  • diesel­p
    Äldre 8 Sep 11:05
    #46

    Tack så mycket för ert stöd. Jag ska försöka stå på mig och inte vara "för snäll" som alla säger till mig att jag är hela tiden. Jag känner mig faktiskt starkare nu än när jag startade den här tråden. Har insett att mitt liv kan vara bra även utan henne, kanske tom bättre. Jag har ju hela tiden haft på känn att hon inte varit helt ärlig senaste tiden, det fanns många tecken. Byte av lösenord på allt, vrida bort skärmen om jag kom nära datorn etc. Vi har aldrig haft hemligheter för varandra förrut. Det har på nåt sätt fått mig att bearbeta allt under tiden, vilket gjorde det liiite lättare idag, även om det gjorde riktigt ont att läsa hennes sms. Jag önskar att hon kunde varit ärlig från början bara. Mitt problem är att jag verkligen är en kille som trivs i ett förhållande. Jag gillar inte singelliv, jag vill ha någon att dela vardagen med. Allt känns så tomt. Jag hoppas att allt leder till något bra till slut iaf, det brukar ju göra det. Tack än en gång för allt stöd, tror inte ni anar hur mycket det faktiskt betyder!

    /DP

Svar på tråden Flytta isär