Är jag misstänksam eller är han otrogen?
Nu vill inte jag vara en gnällig bitterkärring här, men jag kan för mitt liv inte förstå varför så många kvinnor envisas med att stanna i förhållnaden där ni mår dåligt..?
Må vara så att det är en depression, du har gjort allt du kan och jag tycker du borde slätt det för längesedan... Jag vet att det är svårt, och det blir inte lättare ju längre man vart ihop. Efter femton år börjar man säkert definiera sig själv ihop med sin man.
Är det värt att förstöra två liv istället för ett?
Han kommer inte ändra något innan han själv inser att det är han som måste ta tag i det, ingen kan ändra på nån annan eller någon annans tillstånd eller msissbruk eller vad det må vara utan att personen ifråga själv inte orkar med det mer.
Det FINNS FLER män där ute, kanske ditt livs nästa kärlek som väntar på dig..? Om du nu måste leva med någon vilket jag är säker på att ingen kvinna nödv'ndigtvis måste.
Jag tror att de flesta av oss har varit i ett dött förhållande på ett eller annat sätt, och det är såklart jobbigt att bryta upp även om man inte delat 15 år ihop.
Saken är den, att det enda man verkligen ångrar när man väl är ute på andra sidan det är att man inte bröt upp tidigare. Livet pågår varnedaste dag, varför genomlida det när man kan leva?
Lycka till!