Är jag misstänksam eller är han otrogen?

lillfreja; FY vad grsligt du har det just nu!

Jag anser personligen att trohet i ett förhållande sträcker sig långt långt utanför det rent sexuella. Som jag ser det är han inte trogen dig och er relation som han beter sig nu. Den trohet jag talar om innefattar ömsesidig respekt, att man lyssnar, ser, är tillgänglig och bekräftar den andre.
Självfallet kan man ha faser och perioder i sitt liv där man glider iväg ut i åperiferin och kanske missköter sitt förhållande ett tag och det bara är måänskligt. Som i stark stress, prass utifrån eller vid dödsfall, sjukdom och andra svårigheter man möter längs vägen.

Men om man aldrig vid de tillfällena kommer till punkten där man inser att man håller på att slarva bort något av det viktigaste man har, ja då förlorar man det småningom obönhörligen.

Du kan inte nå honom om han inte kommer dig till mötes och väljer han ensamheten mitt i ert förhållande, så kommer det ju att sluta med att han slutligen får inse att han vat bort hela ert gemensamma liv.
Frågan som återstår då är ju var du drar gränsen och hur mycket du är beredd att vänta, kämpa och ropa i väntan på att han ska vakna upp och höra dig.

Jag hoppas innerligt att det hela kommer till en lösning, för så här kan du inte ha det!
Stor kram till dig!

Förresten: kanske vore det idé att ta en konfrontation med honom tillsammans med svärmor? Att göra klart att ni är flera som märker att något är fel och att ni inte accepterar att bara stå vid sidan av och oroa er.

Men HUR i all världen har jag stavat!!! Jag ber verkligen om ursäkt, och hoppas det går att fatta själva andemeningen åtminstone, i det som ju ser ut som värsta fylle-inlägget! Jag är helt nykter, jag lovar!

Jag instämmer fullständigt i vad Dejli skriver! Jag tror han inte vet hur han ska göra, inte minst för att han antaligen vill vinna en massa nytt, utan att ta någre egentliga beslut och behöva stå för att han därmed är den som avslutar. Han är säkert också rädd för sin resa, trots att han längtar, så han vill ha både och och en väg tillbaka.

jag tror absolut han ska åka! Och jag tycker du gör så rätt som inte följer med. Kanske är det tom så att sätter du ner foten och kräver skilsmässa, så får han inte arslet ur vagnen och åker-vilket vore synd. Men egentligen tror jag på att ni avslutar det här innan det blir e ocean emellan er och så du slipper titta i backspegeln och skriva 20 istället för 15 på det antal år du gav er.

Och vad gäller barn, så är den faktorn inte ovesäntlig, hur krasst det än låter: du behöver läka ihop, komma i fas att träffa någon annan OCH hinna till den punkt i era liv där ni känner att ni vill ha barn-OM du nu ens vill ha barn, det tar jag ingaluna för givet, observera det!!!- Det går fort mellan 30 och 40, så ge inte något dåligt mer tid än du måste!

Sist: en kram till dig, för det kan du behöva!

Åh vad jag önskar dig att ni kunde få komma till någon för ett par proffessionella satal inann han åker! Det hörs ju lång väg att detta är en rejäl livskris för honom-och därmed skickar han ju in dig också i en, även om du är stabil.

Vilken tur att ni inte har barnstressen hängande över er, då är inte allt lika bråttom (som det faktiskt kan vara när den aspekten finns med)

Han är ju helt utan insikt och som det ser ut nu,lever du ju parallellt med honom utan att lyckas etablera kontakt och kommunikation hur du än försöker. Ni hade så väl behövt hjälp me ddet inann han far iväg. Det är klart det inte löser något, om hans knutar sitter inuti. Han verkar inte alls må bra och ett av alla symtom han visar, är ju just bristen på insikt om situationen.

Det blir helt omöjligt för dig om du inte åtminstone ibland kan nå honom.
jag har själv haft en djup depression och det var ingen lek för vårt förhållande och jag högaktar din inställning att ibalnd är det nöd, och då får man vänta ut den. men om den andre inte känns vid saken? Jag visste hur jag mådde och fick hjälp. Ändå var det ett oerhört arbete att komma till ytan igen. Man måste fatta och ta ansvar själv för sin situation. Jag önskar det gicka tt vifta med trollspöt så din makes polletter bara rasslade ner. Du är värd ett helt annat avslut-om det är så det ska bli-än bara tystnad och flykt.

Dejli, tack för att du sa precis det jag tänker själv. Jag skriver under ordagrant.