• May201­0
    Äldre 21 Dec 10:06
    2397 visningar
    8 svar
    8
    2397

    Hur känner ni inför vigselprogrammet, evigheten etc?

    I allt pyssel är det lätt att glömma kärnan av alltihop. Jag har hittat Svenska kyrkans vigselprogram och klistrat in här och undrar hur folk känner för att lova detta... Tror ni på gud - gör det saken lättare eller svårare? Själv tror jag på gud, men inte någon speciell religion. Så det känns rätt att ha med gud i bilden (jag ber även ibland), även om jag inte automatiskt då tror på allt annat som anses kristet. Jag kom att tänka på det här för att min m2bs vänner var väldigt dryga häromdagen på en fest och sa att det var lögn det vi gjorde i kyrkan eftersom han inte är med i kyrkan (jag är med och det räcker). Men han tror på något andligt säger han - eller rättare sagt säger han att han är agnostiker.
    Alltså han är agnostiker och jag tror på Gud på mitt eget sätt - för mig känns det som en oerhört stor sak att lova något och definitivt inte som lögn. Jag är rätt irriterad på vännerna och skulle nästa helt slippa ha dem där men nu är de redan bjudna och de är ju hans vänner och han bryr sig inte ett dugg om vad de sa.

    --------------------------------------------------

    INGÅNGSMUSIK sid1
    Ev. solosång
    PSALM
    INLEDNINGSORD
    BIBELLÄSNING
    *VIGSELAKT
    Frågorna
    P: Inför Gud och i denna församlings närvaro
    frågar jag dig, NN:
    Vill du ta NN till din hustru
    och älska henne i nöd och lust?
    Ja.
    P: Inför Gud och i denna församlings närvaro
    frågar jag dig, NN
    Vill du ta NN till din man
    och älska honom i nöd och lust?
    Ja.
    Bön över ringarna ? ringarna lämnas till prästen.
    Brudbuketten lämnas till tärna eller läggs
    åt sidan
    Löftena och ringväxling
    P: Låt nu denna församling höra era löften.
    (Prästen förestavar rad för rad)
    Jag, NN,
    tar dig, NN,
    nu till min hustru/man sid 2
    att dela glädje och sorg med dig
    och vara dig trogen
    tills döden skiljer oss åt.
    Tillkännagivandet
    Ev. solosång
    FÖRBÖN - brudparet knäfaller
    HERRENS BÖN
    Fader vår
    som är i himmelen.
    Helgat varde ditt namn.
    Tillkomme ditt rike.
    Ske din vilja
    såsom i himmelen
    så ock på jorden.
    Vårt dagliga bröd
    giv oss i dag,
    och förlåt oss våra skulder
    såsom ock vi förlåta dem
    oss skyldiga äro,
    och inled oss icke i frestelse
    utan fräls oss ifrån ondo.
    Ty riket är ditt
    och makten och härligheten i evighet.
    Amen.
    VÄLSIGNELSEN
    Brudparet ställer sig upp. Brudbuketten återlämnas.

  • Svar på tråden Hur känner ni inför vigselprogrammet, evigheten etc?
  • Äldre 21 Dec 11:21
    #1

    Jag tror inte heller nödvändigtvis på allt som kallas kristet. Och uppenbarligen är det ju ingen lögn för er, eftersom du tydligt säger att det inte är det! Strunta i vännerna!

  • KatjaB
    Äldre 21 Dec 11:28
    #2

    om ni ändå har någon form av gudstro så tycker jag att det inte är så konstigt att ni välker ett kyrkligt bröllop. För min egen del som inte är kristen eller troende på nåt sätt alls skulle det kännas väldigt märkligt att lova dyrt och heligt inför en gud jag inte tror på. Men det är ju lite skillnad på ert sätt att se på saken.
    Skit i vännerna, de får väl tycka vad de vill, och om de väljer att gifta sig någon gång så får de ju även välja själv hur de vill ha sitt bröllop

  • JollyO
    Äldre 21 Dec 11:47
    #3

    Jag kallar mig för kristen och går i kyrkan varje vecka, men ändå tror jag inte "automatiskt" på allt som anses kristet. Men jag går till kyrkan och träffar vänner på andra platser som också tror på Gud och diskuterar om vem Gud är, vad han vill och hur vi nu ska leva om nu Gud finns. Och vad vi gör i kyrkan som är helt onödigt och vad vi gör som vi i våra hjärtan känner är helt nödvändigt!

    En pastor som heter Rob Bell tycker jag är väldigt bra på att gå bortanför alla gamla sletna kulturella traditioner och se mer av verkligheten. Han har gjort några filmer som är riktigt bra.




    Att lova detta inför Gud och min blivande ser jag som en otrolig styrka. Gud är inte någon översittartyp som sitter uppe i himlen och tittar ned på mig med ett varnande finger, Gud älskar redan både mig och min blivande man, och som en mamma vill Gud oss bara väl. Jag tror att Gud faktiskt kommer att hjälpa oss att hålla detta. Inte som någon biljett till framgång, utan mer som ett extra kitt som vi båda får finna ro och stöd av.

    Rob Bell utifrån Höga visan om kärleken mellan en kvinna och en man. Denna måste du bara se!



  • May201­0
    Äldre 21 Dec 12:40
    #4

    Ja, vännerna kunde jag strunta i lättare om han hade sagt emot dem. Men det gjorde han inte direkt. Visserligen är det kanske inte lätt att säga emot sina vänner om man är på en pub och ändå inte tar dem på allvar och vill undvika konflikt, men jag tror också att det för honom hade gått lika bra med borglig vigsel. Eller föresten - när vännerna sa det så sa han att nej, det skulle kännas torrt, inte på riktigt. Och då tror jag att han menar att han känner ett värde i den andliga dimensionen av ceremonin fast han inte kan sätta fingret på det. Vi har valt kyrkan i hans hemby där hon konfirmerades, hans släktingar är begravda etc och festen är på församlingsgården han vistas på många gånger på barndoms och ungdomsaktiviteter. Så det känns faktiskt bra nu när jag tänker efter... Prästen är tom en ungdomsbekant till honom, så det är inte en slump att vi valt denna plats och personer osv. Allt har en betydelse.
    För mig är det nog så att jag tar Gud på stort allvar, även löften, och livet, och vill inte ha något förljuget i mitt liv - därför behöver jag rannsaka mig själv en del innan.
    Det har visat sig vara en ganska tuff process både individuellt och som par tycker jag det här med att planera äktenskap. Jag är estetiskt lagd så allt pyssel är så kul! Men jag vill också att det inre ska kännas samstämt med det yttre. Jag vill inte känna någon tvekan när jag ger mitt Ja.

  • May201­0
    Äldre 21 Dec 12:41
    #5

    *där HAN konfirmerades* ska det stå...

  • Moirie
    Äldre 21 Dec 14:37
    #6

    Visst är vissa ateister väldigt bra på att informera oss troende om vad som är rätt eller fel för oss? När jag läser vad du skrivit så påminns jag om helt meningslösa diskussioner jag haft med personer som varit fanatiskt icketroende och försökt liksom sätta mig på plats ifråga om hur jag lever mitt andliga liv. Jag tycker faktiskt det är oartigt och otrevligt att ifrågasätta hur någon annan person lever sitt religiösa liv om man inte blivit inbjuden till att diskutera det och inte kan ha respekt för att vi inte alla tycker lika. Ni har ju bestämt er för kyrklig vigsel. Vad kan kompisarna åstadkomma med sina åsikter mer än att sjunka i anseende hos er? Det är väl ingen som gillar att få sina beslut ifrågasatta.

  • didis
    Äldre 21 Dec 14:57
    #7
    Moirie skrev 2009-12-21 14:37:54 följande:
    Visst är vissa ateister väldigt bra på att informera oss troende om vad som är rätt eller fel för oss?
    Minst lika bra som vissa troende är på att missionera!

    Men TS, det viktigaste är - ni har valt att göra på ett visst sätt därför att det känns bra för er. Behåll den känslan! Vad andra tycker spelar faktiskt ingen roll.

    För hur man än väljer att leva till liv så nog sjutton finns det folk som har synpunkter!
  • Mymlan­16
    Äldre 22 Dec 20:57
    #8

    Jag tror att det är viktigt att tänka efter när det gäller alla de här sakerna.
    Själv märker jag hur jag lätt drunknar i "obetydligheter" som hur slöjan ska se ut, klänningen, skorna, tårtan, inbjudningskorten osv. Det är hemskt roligt att planera, men i slutändan handlar ju ändå bröllopet om detta gigantiska löfte till en annan människa som man faktiskt ger.
    Om kyrkan och ett löfte inför Gud känns som den rätta platsen så är den det!
    Själv har jag svårt för om båda är uttalade ateister men ändå väljer att gifta sig i kyrkan " bara för traditionens skull", för mig är det lika tokigt som att gifta sig i tex en synagoga om man inte är jude eller i en moské om man inte är muslim. Men om det betyder något på ett djupare plan än bara tradition, på vilket sätt det än kan vara, så är det, känner jag, en annan sak. Men var och en måste ju förstås hitta det som känns rätt för dem.

Svar på tråden Hur känner ni inför vigselprogrammet, evigheten etc?