Porr!

Shit pommes frites, Jessica!!!
Jag beklagar verkligen vad du har varit med om!

Jag tycker ändå det är modigt av dig att skriva om allt som hände, för det är nog många som bara skulle vilja förtränga en så otrevlig upplevelse. När du skriver får du ner situationen och dina känslor svart på vitt och det blir kanske lättare för dig att se att du inte hade någon del i det som hände, du råkade bara vara på fel plats vid fel tid. Hade det inte varit du, hade det varit någon annan!

Jag är övertygad om att du idag är en starkare tjej, för jobbiga händelser tenderar att ge oss skinn på näsan och göra oss mer erfarna. Du visste redan då att ingen har rätt att göra saker med dig som du inte vill, och idag skulle du inte tveka att säga ifrån! Jag hoppas att du förstår att de andra kvinnorna på kontoret måste ha varit ännu mer manipulerade än du, då de trots att de var äldre och mer erfarna ändå inte vågade säga ifrån utan istället valde att hacka på dig. Om någon var i den här killens våld så måste det ha varit de!

Bär med dig tanken att du för länge sedan passerat dem i både mognad och integritet.

När man läser din berättelse Jessica så får man en känsla av att hela kontoret varit i någon slags masspsykos, lite som en sekt faktiskt. Många av ingredienserna finns där:

En stark ledare, ofta psykopat, som med små maktmedel manipulerar folk och genom sin enormt självsäkra attityd får dem att tro att det onormala är normalt. (I ditt fall har vi en man med makt över din försörjning och som inte tvekar att slå dig med orden "Det är lugnt!".)

Uppmuntran och förmåner då man följer ledarens order ("Du är duktig" och "får bli en av hans tjejer"), våld eller förtäckta hot då man inte gör det (Han trycker ner dig hårt på skrivbordet och säger att du är ensam kvar på kontoret).

Hemlighetsmakeriet, dvs där den utsatta intalas att man är två om en skamlig hemlighet, är något som pedofiler ofta tar till för att små barn inte ska berätta vad de utsatts för. ("Ingen av de andra tjejerna är här" och "Din pojkvän behöver inte veta")

Skuldbeläggande och förminskande som hindrar den utsatta från att vilja opponera sig är också vanligt i dessa sammanhang. (Han säger att han såg direkt att "du är en sån där tjej")

Grupptrycket är ofta utbrett. (Allt ifrån att han visar dig en hög trosor från andra tjejer som gjort likadant till att ingen på kontoret längre reagerar på att chefen har sex på arbetstid.)

Typiskt i en sekt är att medlemmarna strävar efter att vara ledarens favorit och hackar på varandra för att inte hamna underst i hierarkin. Mobbningen från de andra som kallar dig "hora" och säger att "ingen gillar tjejer som går sängvägen" passar perfekt in i mönstret.

Jag tror inte att någon förtjänar att manipuleras och utnyttjas som du skriver om dig själv Jessica. Även om man går naken och berusad genom en mörk skogsdunge en lördagkväll har ingen rätt att våldta en, så enkelt är det. All skuld ligger på förövaren, och när du bearbetat det här minnet en tid kommer du också kunna se det. Det viktiga just nu är att du fortfarande känner en viss delaktighet och skuld, och det är en rest av den här mannens manipulationsförmåga som du behöver bli fri från. Det är en naturlig reaktion, men inte ett tillstånd du bör bli kvar i. Du behöver gå vidare.
Även här kan man associera till avhoppade sektmedlemmar som nästan alltid mår dåligt och känner stor skam efteråt.

Du skriver hur mycket du såg ner på ?billiga slampor? tidigare, något som du knappast är ensam om i världen. En del av förklaringen kan bero på ren okunskap om andras liv och situation, men okunskap är knappast något som ska straffas. Förakt bottnar kanske ännu mer i en dålig självbild. Den som kritiserar andra brukar ofta vara väldigt hård, om inte hårdare, mot sig själv. Kan det stämma in på dig? Det skulle faktiskt kunna vara något sådant som spökar när du beskriver att du ibland nästan ville bli förnedrad. Dels att du redan hade en dålig självbild (eller t.o.m. ett självförakt?) och dels att någon annan dessutom sa att du förtjänade det. En manipulativ person som råkade trycka på just ?fel? punkter hos dig.

När man ser hur många psykologiska strategier din chef kombinerade för att få som han ville, och hur väl fällan var riggad (från anställningsintervju till medhjälpare!) är det inte tu tal om att vi har att göra med en erfaren expert. Det är ingen slump att du kommer tillbaka till ordet ?hjärntvätt? gång på gång ? det är precis vad det handlade om!

Det talas mycket om våldtäkt och polisanmälningar här i tråden. Våldtäkt kräver våld eller hot om våld, och i detta är det nog snarare sexuellt utnyttjande som stämmer bäst in. Jessica ska inte känna dig skyldig att göra någon anmälan för hon har redan fullt upp med dig själv att tänka på. Har man haft att göra med en psykopat är det dessutom förenat med icke obetydliga risker att göra en anmälan. Däremot, om det känns som att en anmälan skulle vara ett bra avslut på historien, tycker jag att hon ska göra det. Men det finns andra avslut som kan vara lika bra; att skriva en bok, att maila kontoret eller kontakta den andra tjejen. Vilket som känns bäst vet man bara själv.

Den viktigaste frågan just nu är hur du går vidare.
Här är mitt förslag i tre punkter:

1. Börja med att hemma skriva ner alla minnen du har från kontoret och och av den här tiden, speciellt chefens och de andras beteende och vad de sa. Små repliker, frågor vid anställningen o.s.v. Bara att få ner allt på papper brukar kännas bra!
2. Därefter är det dags att analysera det som hänt så att du kan se mönstren i situationen. Det är en enorm skillnad på att inte riktigt förstå vad som egentligen hände och hur det kunde hända till att kunna säga saker som ?han sa si för att påverka mig så?.
Det bästa sättet är nog att du kontaktar en psykolog som hjälper dig att bena ut saker och ting. Ett alternativ är att du själv läser böcker som handlar om t.ex. psykopater eller sektavhoppare och jämför med dina egna nedskrivna upplevelser.
Vad känner du igen dig i?
Du kan förstås även använda min lista högre upp i tråden och se om punkterna stämmer in på fler händelser.
Ett tips på vägen är att du funderar på hur många punkter du känner igen hos din chef på Hares psykopatilista: sv.wikipedia.org/wiki/Psykopati (en bit ner)
eller på den här listan : www.psykopat.se/kanna-igen-psykopat.php.
3. Sist men inte minst behöver du bygga upp det som raserats av händelserna. Du behöver bli fri från skuldkänslorna och bygga upp din självkänsla (alltså inte självförtroendet). Här tror jag att en psykolog med inriktning mot KBT (kognitiv beteende terapi) skulle kunna hjälpa dig bäst!

Vidare tror jag att du ska vara försiktig med hur mycket du berättar för din fästman på en gång, av flera anledningar. Din berättelse är tidvis outhärdlig att läsa, och jag kan tänka mig hur mycket värre det måste vara om det gäller någon man älskar. Din fästman är antagligen inte psykolog och har därför inte möjlighet att på ett professionellt sätt hantera sina känslor som med all säkerhet kommer att uppstå. Ilska, frustration och chock är inget som ni behöver i ert förhållande, däremot behöver du någon som kan fokusera på att hålla om dig och älska dig. Det räcker med att veta lite (i taget).

När du känner att du är klar här på BT och med den här tråden kan du alltid be moderatorerna att radera dina inlägg. Just nu kan det vara bra för dig att testa dina känslor och upplevelser mot andra lite anonymt, men när du går vidare kanske du inte vill att din berättelse blir kvar. Jag tycker att du ska spara dina inlägg och våra svar någonstans hemma, så du kan läsa dem när du vill.

Apropå, bara misstanken om brott kan allvarligt skada en jurists karriär, så advokater behöver inte nödvändigtvis vara mindre sårbara än andra när det gäller juridiska tvistemål.

Sebastiána: Så smart du hanterade din porrfixerade kollega! Mer sånt skulle vi behöva höra så vi har strategier på lut om vi utsätts för det!

Jag skulle vilja påminna alla i tråden om BTs forumregler, närmare bestämt nr 15...
www.brollopstorget.se/Forum/a_regler.php
Undvik alltså formuleringar som kan uppfattas stötande, vulgära eller provocerande och uttryck er "smart" istället! Så får trådarna leva längre...

Jessica, dina inlägg väcker väldigt många frågor! För läsbarheten får jag lov att klippa rätt hårt i de lååånga inläggen när jag citerar framöver.

Jessica M skrev 2009-02-28 00:12:03 följande:

Jessica M skrev 2009-02-28 00:12:03 följande:

Jessica M skrev 2009-02-28 00:12:03 följande:

Jessica M skrev 2009-02-28 00:12:03 följande:

Slänger in två sista frågor, ursäkta allihop för "trådbombningen"!
Jessica M skrev 2009-02-28 00:12:03 följande:

Skrämde vi bort dig, Jessica?