Trött på folk som vill bestämma sin egen bordsplacering!

På min syrras bröllop gjorde de så att de satte upp namn på alla som skulle sitta vid bord 1, 2, 3 osv och sedan fick de placera sig själva runt det bordet det blev hänvisade till. Det funkade bra.

Jag skulle nog inte låta honom göra en sådan ändring i sista minuten, men mest för att ni tryckt upp allt, inte för att det inte är okej att han vill sitta bredvid sin tjej. Tycker dock att om det var så viktigt för honom hade han kunnat meddela er det tidigare. Låt honom stanna hemma då!

Mycket bra skrivet!
Exakt.. Det kommer ju absolut inte BARA par.

En till präst skrev 2008-09-15 22:16:55 följande:

Och att göra en bordsplacering är ju INTE lätt av en orsak!

Håller helt med.

En till präst skrev 2008-09-15 22:16:55 följande:

Jag tycker en "bra" bordsplacering kan göra mycket för festen och för gästerna. Tänk exempelvis på singlarna! Hur kul är för dom om massa par måste sitta ihop och prata om sitt hela kvällen... Vi har gjort så att nästan alla par är splittrade, men i flertalet av fallen har man sin partner mittemot (+att de flesta sitter bland välkända). Då har man partner nära plus att man har två andra personer att också konversera med. Jag kan förstå tryggheten att ha partnern nära för vissa... men man måste ju inte ha denne som bordsdam/bordsherre... Fri placering upplever jag ofta som tråkig.

Och att folk har mage att synpunkter om det...det är mycket märkligt... jag skulle aldrig få för mig att kräva en sån sak...

Jag är väldigt social och brukar nog användas som ett "säkert kort" i bordsplaceringen. Trots att jag kan prata med i princip vem som helst så avskyr jag fri placering. Jag är en sådan som alltid kommer bland de sista till borden och då finns det bara konstiga luckor kvar mellan grupperingar. Eftersom alla pratar om sitt så hamnar man verkligen i kläm. De gångerna sitter man bara där och känner sig utanför. Kusiner som pratar om ditt och datt. Polare som diskuterar vad de ska göra i helgen, par som funderar på var de ska plantera vinbärsbuskarna. Försöker man komma in i konversationen så blänger de på en för att man stör...

En bra bordsplacering är guld värd och visar att man bryr sig om sina gäster tycker jag!
Att man sedan ibland hamnar bredvid ett hopplöst fall är inte värdfolkets fel utan den individens som vägrar försöka vara trevlig.

Bra skrivet!

Med en bordsherre "placerad" har man alltid någon att prata med.

Ett tips om man käner sig osäker och inte känner någon är att förbereda sig. Tänka ut någon självupplevd historia eller något som hänt nyligen och "twista" till den lite, då har man något att börja konversationen med.

Churchill sade att det tar 2 veckor att förbereda ett spontant tal, varför skulle man då inte förbereda en festkonversation i förväg om man känner sig osäker?

Jag åker ofta själv på konferenser/kurser och representerar ibland min lokalförening, i början kände jag knappt en kotte bland 100-200 pers och var mycket glad åt att det fanns bordsplacering, annars hade jag riskerat att bli isolerad på festerna.

Jag var på fest i helgen, iof inte bröllop men, placeringen var uppdelad i bord. När vi träffades på angiven plats fick alla en påse där det bland annat fanns ett kort med bordsnamn. Det var alltså inte mer placerat än så, men oj vad trevligt det var. Vi fick ju placera oss fritt runt bordet och man lärde känna många nya, fast redan efter varmrätten hade vi 2 nya vid vårat bord (hade 2 tomma stolar) och sen satt man där man ville. Och sen började dansen, har aldrig varit med om sällskap på 100 där inte fler än 10 sitter under dansen (en del av dem pustade...)

TS förstår att det känns trist. Ser man till den långa tråden är åsikterna många för hur man placerar och hur man inte placerar. Men NI känner ju era gäster bäst, har ni tänkt igenom placeringen så att ni tror att alla får kul så har ni den bästa placeringen.

Vi var på bröllop i helgen och de hade konstant delat av borden så att ena halvan var hennes vänner och andra halvan hans. Visst hade vi trevligt runt om oss men jag pratade inte många ord med den ena halvan av bröllopet, vilket jag tyckte var mycket trist. Det är inte lika lätt att dansa och prata med nya efter en sex timmars middag (japp sjukt lång middag med lite dåligt tempo på slutet). Men ändå litar jag på att brudparet tänkt att det här är bäst. Så hade vi blandats kanske det blivit värre.

Stå på er! och ha en underbar dag i helgen!

det är brudparets dag tycker jag, så om man är missnöjd får man bita i det sura äpplet och "hålla ut" tills efter middagen,