Trött på folk som vill bestämma sin egen bordsplacering!

Kan tillägga att jag varit på många bröllop och att blanda nya och gamla bekantskaper kan vara väldigt lyckat. Men en gång så hamnade jag vid ett bord med totalt främmanade människor där det tydligen enligt bröllopet skulle vara en gemensam nämnare som skulle föra oss samman. Ingen av oss fann någonstin denna nämnare utan alla undarade vi vilka gökar vi hamnat kring... Jag hittade senare en ledig stol vid en vän där jag satte mig och hade en betydligt trevligare kväll... (Jag hade försökt prata med mina bordsgrannar vid bordsplaceringen)

Men varför ska man inte ha trevligt för man sitter med andra människor??
Herregud, vi är väl vuxna?

Chamor: festen är bara några timmar, både vid minglet och till dansen kan du ju umgås med din man så att ni kan minnas bröllopet tillsammans. När borden bryts (och efter första dansen) behöver du inte titta åt bordsgrannarna mer utan kan hitta bättre sällskap.

Det är synd att så många ser talen som ett trist, nödvändigt ont. Meningen är att det skall vara roligt!

Själv tycker jag det är roligt att se vilken bordsherre man fått, är det en traditionell som fyller på mitt vinglas och vill dansa första dansen eller en "modernare" som inte bryr sig om ifall mitt glas är tomt? Inte för att något av det spelar någon roll, är han inte trevlig umgås vi bara de timmarna och sedan aldrig mer. Och är han trevlig o har en lika trevlig fru kanske vi bjuder hem varandra någon gång. Vänner kan man alrig få för många av.

Precis.. Och talen är faktiskt till för BRUDPARET..

MulleNuh:
Jag har inte sagt att man inte kan ha trevligt med främmande människor men i värsta fall hamnar man bredvid någon som man inte har ett dugg gemensamt med och får lida sig igenom middagen. Och om gästerna är obekväma blir festen rätt trist. För min del tycker jagatt bröllopsfesten är lika mycket gästernas som brudparet, anars kan man ju strunta i att bjuda in folk.
Håller med Chamor om att det känns onödigt att dela på par.

Jeg var i bryllup til m2b sin bror for noen uker siden, jeg trodde jeg skulle få sitte ved siden av m2b, men nei da. Jeg kjente 5 stykker på den festen, og jeg ble plasert ved siden av en mann som var full lenge før middagen, han var motbydelig og når han tilbød meg kokain til desserten så gikk jeg bort til m2b og fortalte hva som hadde skjedd og at jeg gikk hjem for jeg orket ikke mer. jeg ville ikke ødlegge brudeparets dag, men enkelte ting tolererer jeg ikke. jeg har heller ikke sagt noe til brudeparet da ejg vil at de skal huske sin store dag som en posetiv dag og ikke at jeg hadde det helt jævelig under middagen....

Vi placerade alla par mittemot varandra, det blev riktigt lyckat. Idén fick jag här på BT förstås.

Det beror ju på vilket storts bröllop man går på. De bröllop som vi brukar gå på har sällan någon dans och bara en typ 8timmars sittning. Då är det viktigt med bra bordssällskap! Jag håller med om att tal ska vara roliga men tyvärr blir många långrandiga och för intärna för att fler än de närmaste ska förstå. Kommer man "ensam" till ett bröllop tillhör man troligtvist inte de "närmaste" som förstår all den interna humorn. På vårt bröllop satte vi som sagt folk som kände varandra ihop, i den utsträckningen det var möjligt, även delvis för att många av våra vänner väldigt sällan träffas och de tyckte det var roligt att få träffas igen även om det självklart också finns de som önskar att de skulle få lära känna lite nytt folk. Känner att jag snott TS tråd lite för mycket.. Jag blev också irriterad när folk la sig i innan de sett bordsplaceringen. "Får jag sitta bredvid den och den". Våra toastmasters la sig i ganska mycket och ville vrida och vänta på bord och SCEN kvällen inann bröllopet men det är en annan historia.. Tycker om ni känner att det är viktigt för er att ni kan säga att diktläsaren får betala för ändringen i så fall. Däremot tycker jag inte ni ska ge me er på bordsplaceringen. I bröllopstider visar det sig ofta vilka som är ens vänner och vilka som är mer ego..

*vända inte vänta på bord

Jag tänker att det kankse gör skillnad på hur länge man har varit ett par.

Våra vänner är alla i 40-årsåldern ungefär och de flesta har långa förhållanden bakom sig. Då har man dels hunnit med ett antal större fester och har viss "vana" och dels är det inte så intressant att tillbringa ytterligare en fest med maken/makan.

Är man 25 kankse det känns tryggare om partnern sitter i närheten?

Eftersom jag träffade maken när jag var 17 och släkten betraktade oss som etablerat par några år senare har jag i många år blivit placerad utan honom i närheten och har inte tänkt så mycket på att unga kanske tycker det är obehagligt.

Det var bara en tanke, så känn er nu inte trampade på tårna om jag har fel!