När märker man av det?... 1 år!!!!

MrsB: Det känns egentligen inte som att det är hela världen om jag inte har så mycket att göra (vi flyttar juh någon gång i senare delen av november).. Men någon dag ibland vore juh roligt att komma ut, ska försöka få med någon/några vänner på någon träning.. Funderar på spinning och pilates kanske?? :)
Och idag har jag juh varit iväg och jobbat, och på fredag och ev i morgon också..

Sweet: Jag pratar gärna om mig själv så det är ingen fara att berätta om kortisonet igen..
Jag har juh kroniskt låga trombocyter(blodplättar, för de som inte vet) och har haft det i minst sex år.. Fram tills nu har jag vägrat att ens försöka göra något åt det eftersom jag tyckt att "man inte lagar något som är trasigt" (det är juh trasigt men jag tycker inte att det har märkts) men nu har jag börjat få mer ont av att jag ofta har oförklarliga blåmärken, och dessutom är det inte lyckat om vi vill försöka bli med barn, och det har vi juh börjat prata om på allvar.
Doktorerna vill helst att jag ska opera bort mjälten men det vill jag inte.. Så nu ska vi testa om trombocyterna går upp inom två veckor med hjälp av kortisonet (ska ta blodprov på tors eller fred) och gör de det ska dosen sakta trappas ner i 3-4 månader, och sen vet ingen hur länge de håller sig, förhoppningsvis kan de hålla sig i flera år..
Blev lite långt, men ungefär så är det tänkt iaf.. Fråga gärna mer om det är något oklart..

Deppigheten beror säkert på kortisonet, om inte annat så indirekt, eftersom jag (även om jag försöker låta bli) hoppas att det verkligen ska bli bra, och att jag inte får diabetes som är en ev biverkning (har diabetes i släkten).. Och blir det inte bra så är det juh bara mjälte-alternativet kvar..

Jag håller med om att jobbigaste med att vara arbetslös är inte från sig själv utan från omgivningen.. Och den allra värsta förödmjukelsen tycker jag är att gå och skriva in sig på ams.. Där tycker jag verkligen inte att man känns värd nått..

Jag vet knappt vad jag jobbar med.. Idag har jag jobabt på fritids (vilket jag inte har någon som helst erfarenhet ifrån, men svärmor har lurat in mig) jag ska även vara där i morgon och på fredag (så för tillfället känner jag mig inte så arbetslös.. ) jag har även jobbat lite som timvikarie på ica här..
I sommar vikade jag som enhetschef över en hemtjänstgrupp här i närheten..
Så jag har ganska spridd erfarenhet, och har ingen aning om vad jag ska bli "när jag blir stor"..

Blev visst ett maratoninlägg tror jag, men som (liten??) konstaterade innan så finns det juh scrollknapp att bläddra förbi allt med om det blir för tråkigt!

Piggelin
Tack!
Ja, det var inget vidare första halvår det här året, men nu känns det bättre. Mycket har börjat ordan upp sig nu och det känns skönt.

Frejis
Tar inga vitaminer nu och har inte gjort det innan heller, men det är ju upp till var och en. Hade mycket bra värden hos BM sist, så jag hoppas det håller i sig för järntabletter tar jag inte.

Sweetstreet
Det är säkert hormonerna som spökar och stressen inför bröllopet och nytt jobb nästa vecka, allt i ett........
Hoppas på en bättre dag imorgon!

MSW,
Tack!!!
Nu har jag bättre koll. Jag mindes att du nämnt något om en sjukdom men jag mides inte alls vad det var.

Jag hoppas verkligen att du kommer bli bättre efter kortisonbehandlingen!!!! Även om ju KAN leva utan mjälte så är det såklart lite läskigt att tänka sig ett sådant alternativ. Och det bästa vore ju om du slipper operation.

Och ja, jag håller med om att AMS var helt otroligt hemskt att gå till. Fast jag blev mest förbannad! Och det rejält!!!!! Tyckte att jag möttes av en otroligt dålig (läs nada!!!) kompetens där!!! Helt otroligt faktiskt! Jag blev först chockad och sedan arg.
Haha, ett tag hade jag faktiskt funderingar på att man skulle öppna en egen arbetsförmedling med kompetent personal.
För det saknades verkligen. Iallafall där jag gick!

Jag kände att min handläggare hade noll koll på vilka typer av jobb och karriärvägar som ens är möjliga att gra som akademiker! Han visste knappt vad en "disputation" var eller vad det innebär. Och nu menar jag inte i detalj på ngt vis, utan mer som begrepp rent allmänt. Och DET tycker jag är otroligt dåligt för att vara s k "expert inom arbetsmarknadsområdet"!!!!!! Det är ju deras förbaskade skyldighet att hålla sig uppdaterade eller åtminstone känna till att det finns disputerade forskare! Tycker jag! Grrrr! Nu blev jag arg igen!!!!!

Näe jämfört med ams så framstår svenska sjukvåden som en "mönsterinstitution" tycker jag! Det kan vara svårt att komma in i vårdkarusellen, men när man väl får hjälp brukar de iallafall i de flesta fall veta vad de ska göra. På ams var de ju helt okunniga. JAG fick sitta och lära min handläggare saker som faktiskt var inom hans yrkesområde!!! Helt barockt!!!!!

Man är dessutom väldigt utsatt ändå som arbetslös. Självförtroendet är kanske inte på topp. Man är orolig över ekonomi och framtid. Att då dessutom måsta fightas med inkompetenta handläggare var bara föööör mycket!!!!

ojoj, nu blev det viist ett maratoninlägg av mig med. Om något helt OT dessutom....!

Som sagt, scrolla på....!!!!!

OT är bra!! Förrätter är super verkligen. En jag inte såg är rödbetor i ugn med chevre, pinje och lite ringlad honung. Mmmm.

Lappis, jag tror jag skulle gilla honungspizza också, även om jag faktiskt inte tänkt tanken innan jag läste här.

Symptomnojning däremot vet jag inte om jag gillar. Jag stressar som bara den på jobbet just nu och då vet jag att jag ofta får lite magproblem. Så egentligen ska jag inte noja över allt jag känner, det är svårt att skilja på saker, som Sweet så fint uttryckte imorse...

Men iallafall, med jämna mellanrum sticker det lite långt ner i magen, idag har det känts lite som tantvärk och jag är minst sagt ojämn i humöret. Fast med tanke på mitt jobbtempo är ett ojämnt humör nog förväntat.

Ja, ja det är bara några dagar kvar att noja!

MrsB,

snart är det dax!! Spännande!

Jag har just haft dagen from hell med bebisen, suck. Det började med att jag skulle på efterkontroll på MVC och jag hade tänkt att åka hela vägen ut till mina föräldrar och tillbaka igen bara för att få bebisvakt men så blev jag övertalad att ta med mig henne i stället. Det skulle gå så bra att ha henne i bilstolen under undersökningen sade alla fast jag hade mina tvivel. Hur dum får man vara, vem känner henne bäst! Jag visste så klart innerst inne att det inte skulle gå. Hon illvrålade under hela besöket, det gick inte att höra vad BM sade och att föra ett vettigt samtal om varför jag har ont osv var ju i det närmaste omöjligt. Till sist fick jag ge mig därifrån med några broschyrer och så lyckades jag läsa på läpparna att hon försökte säga att jag fick ringa om det var något.

Sedan skulle jag till en bekant som är mammaledig någon månad till med sitt andra barn och äta lunch och hon vrålade så klart i bilen på vägen dit tills hon tacksamt nog somnade. Sedan var hon nöjd ett tag när hon vaknade tills jag försökte lägga henne ifrån mig för att äta lunch, vet inte varför jag ens provade för sedan tog det ett himla tag att få henne på gott humör igen. Sedan lyckades vi faktiskt gå en promenad på en halvtimme och de sov i sina vagnar båda två, bästa halvtimmen på hela dagen. När vi kom tillbaka och skulle fika så sov hennes vidare medan Iris så klart vaknade så fort vagnen stannade men hon satt i alla fall i mitt knä ett tag. Sedan var det dags igen och när jag klädde på henne och for hemåt så var det illvrål igen tills hon slumrade in en stund igen. På det hela taget så har jag varken lyckats få henne att äta ordentligt eller sova tillräckligt när jag varit hemifrån. Tror jag stannar hemma i lägenheten resten av min mammaledighet...

Muggles, min linje har inte helt försvunnit än, jag blev helt mörkbrun, nästan svart i naveln i samband med att jag fick den och det fjällade bort alltihop bara för några dagar sedan och jag tycker nog att linjen börjat blekna lite nu bitvis. Det verkar dock ta tid att bli av med den helt.

Nej, nu är det läggdags när bebisen äntligen somnat!

Hej hej!
Senaste nytt: kunde inte låta bli, så jag gjorde ett gravtest igår. Helkorkat, jag vet. BIM är ju i helgen. Det var såklart negativt. Slöseri med pengar. Men, jag tänkte i alla fall att jag nu har övat mig på att se ett negativt svar.

Ny noja: är just nu hiskeligt rädd för att vara gravid och få ett X. Nu är jag dessutom ensam hemma. Tänk om äggledaren spricker och jag förblöder här i min ensamhet framför datorn.

Ytterligare en noja (förutom att inte vara gravid): tänk om jag är gravid! Hjälp! Då är jag ju gravid på riktigt och inte längre på låtsas (som nu).

Usch vilket hemskt tillstånd! Om jag inte blir gravid nu går jag nog ut på stan och snor en unge så slipper jag eländet (skojar naturligtvis, ifall någon tog mig på allvar).

Räknar minuter och sekunder till helgen börjar och jag kan göra gravtest...

God morgon!
Jag är nog först här idag vaknade klockan sex och känner mig superpigg, men jag kommer nog att vara halvdöd efter lunch. Eller inte, vi får se hur det blir med det, varje dag känns som nya äventyr

Sweet - jag kommer på lördag den 22a. Lappis kan du komma på lördag? Det skulle vara jättekul. Synd att jag inte kan på torsdag.

Mrs_B - det är ju jättemycket som händer i ditt liv just nu och allt det samtidigt. Väldigt roliga saker och jag hoppas att bröllopet blir precis som du vill ha det. Och att du kommer att trivas på det nya jobbet.

Syster Vilma - ha ha, jag känner igen i det som du skriver.

Och... vem är inte rädd för ett x? Imorse, när jag inte hade så ont i magen längre, tänkte jag att pyret kanske har slutat växa och när det gör ont tänkte jag på MF. Men jag känner mig relativt lugn *det kan väl inte låta rimligt, inser jag, men lämnar inlägget kvar *

Brudsommar - Massor med styrkekramar till dig! Jag är ingen expert på barn, men jag tänkte bara att om du och Iris stannar inne så kan hon inte lära sig att det här med att illvråla kanske inte är en så jättebra idé. Det borde väl finnas en förklaring varför hon gör så, det känns tveksamt att det bara är personlighet och temperament. De kan kanske ge några bra råd på BVC.