När märker man av det?... 1 år!!!!

Jag vill ju också vara gravdi! Sorry om jag är trist och negativ men det är så det känns just nu. Ni kan chattra om vad som får ätas eller ej, symptomer, barnvagnar, hur man ska få barnet att somna etc och jag har nada att komma med. Känner t o m att jag inte orkar läsa, inte ta till mig all info just nu. Det är säkert detsamma för er när jag och gänget drar igång med alla våra låtsas symptomer...som sedemera ändå bara visar sig vara på låtsas.

Sorry, ville inte dra ned tråden i ett svart hål. Fortsätt ni, det är bara jag som tycker synd om mig själv idag. Det går över.

Lappis! Jag pratar gärna om olika symptom och OT-ämnen Och det här pratet liknar symptomletandet väldigt mycket fast man är "på andra sidan". Det känns att jag i stället har hamnat i ett stort minfält när det gäller missfall, mat, prover... och det är knepigt. När det gällde symptom så kändes det iaf bekant och tryggare på det sättet, nu måste jag lära mig en miljon saker som jag inte har en aning om och som ärligt talat inte intresserat mig förut.

ABSOLUT inte! DEn sitsen ("symtomletar-sitsen") har ju de allra flesta av oss varit i och där känner jag mig iallafall fortfarande väldigt engagerad även om jag inte skriver så mycket. Och om det kan vara till någon tröst så hoppar jag också över inläggen om bäbis-rutiner och dyl just för att jag inte är i den fasen nu! Tror dock tråden rymmer oss alla

Tur att det finns ett scroll-hjul när man vill läsa vidare om nåt mer OT än det som avhandlas.

Ibland bara längtar jag efter en vild symptomdiskussion med misstankar, vredesutbrott och allt. Och ibland trycker det på att veta mer om barnvagnar - eller bara få oja sig över sin egen rådande situation.

För att bli lite mat-OT, som också intresserar mig igen: kom med lite goda enkla tips på mat, för mannen ville att vi skulle mysa hemma på lördag och laga 3-rätters. Förrätter är min svaga punkt, dvs jag är dålig på det. Mozzarella o tomat samt skagentoast känns lätt uttjatat hos oss. Och några getostpizzor blir det nog inte. Lite mycket att laga för bara 2 personer...

Hej!

tittar ine n liten stund. Har en paus på jobbet.
Lappis gumman såg att du känner dig nere idag.

Stor Varm KRAAAAAAM till dig gumman!!!
Du vet att du inte är ensam! I am here även om det råkar vara 6 timmars tidsskillnad och ett helt hav mellan oss.

Men om en dryg vecka ska vi ju träffas!!!!! Jeeeehooooo!!!!

Själv är jag på ett konstigt humör tror jag. Känner mig allmänt speedad..... Vaknade innan väckarklockan i morse och liksom kände att "oj nu måste jag gå upp". Ska erkänna att sådant nästan enbart inträffar när jag är stressad.
Det blir lätt så när man har mycket att göra och mycket i huvudet.... Hm..

Frejis förresten!
Kunde du ses på lördagen eller vill du hellre luncha med mig o Lappis på torsdagen?
Jag minns inte. Mitt närminne verkar totalt ha försvunnit. Huh! Kanske är det på karibien och sippar drinkar?????

Vill också skicka en kram till mrs_B!
Jobbigt att känna sig nere!
Kanske hormoner som spökar?

Men grattis till ditt jobb!!!

MSW
varför är det du äter kortison nu igen??
Jag har glömt, sorry...

Kanske är din deppighet också lite beroende på dels din medicinering (kortison är ju en steroid) och även din arbetslöshet.
Jag var själv arbetslös i ca 6 månader innan vi åkte hit till USA, och det var jobbigt även fast jag visste att vi skulle hit. Inte hela tiden såklart. I början var det rätt skönt, men efter ett tag började det kännsa såååå konstigt. Framförallt minns jag att man kände sig "mindre värd" emellanåt. Vilket ju är helt absurdt!!!!
Man är ju ignen sämre människa för att man inte har ett jobb!!!!!!!!
Men jag minns att det kändes så ibland. Och att det kunde kännas jobbigt att berätta för "nya" människor man träffade att man var arbetslös. För de tyckte såklart genast "såååå synd om en". Och man riktigt undrade själv över vad de tänkte.

Men egentlgien så är det väl snarare en lite sjuk samhållsbild vi har där man liksom värderar folk utifrån deras jobb och inte vilka personer de är!!

Stor kram till dig med iallafall!!!
Och hoppas du får ngt nytt jobb hyfsat snart!
Vad jobba du med?

Hhhhheeeeeeeeeej Sweeeeeeet!

Är nog bara lite allmänt deppig då jag drack för mycket vin igår och la mig sent/vaknade tidigt. Sen så vet du ju hur det är, en jäkla berg- och dalbana. Ibland känner jag mig så uppgiven, det kommer liksom inte att lyckas. Snart är man inne i den där IVF-karusellen och det skrämmer mig.

Liten - gillar OT-mat. Kanske värma pilgrimsmusslor och lägga dem på en bädd med ruccola? Laxcarpaccio är annars trevligt men jag vet inte får du äta lax? Har för mig att det ska undvikas.

Liten!
Tack förresten! för din omtanke och förmaning att jag ska andas! Finns kanske någon sorts profylaxkurs för stressade icke-gravida också????

Förrätter är nog det jag gillar allra bäst!!! Iallafall när man går ut och äter...
Jag är en sådan som lugnt kan skippa desserten för en förrätt OM man är tvungen att välja... Och det utan att blinka!

Hyfsat enkla förrätter att göra hemma är annars gratinerade rödbetor med chevre. Mmmmm!!!!
Någon god förrättssoppa.
Honungsmelon som du skär i "klyftor" och rullar in i prosciuotto är också extremt enkelt, snabbt men jättegott!
Ett gott bröd som du skär i lite tjockare skivor och ugnsrostar och sedan gör en god tomathacksröra med basilika och vitlök på är också gott. Typ skala o hacka tomater smått, blanda ihop med lite hackad basilika och vitlök, Om du gillar rödlök kan du hacka och blanda i det också. Rör om med lite olivolja och lägg sedan upp på brödskivorna! Är även jättegott tilltugg till soppa!
Kornärtskocksbottnar med smör, citron och lite salt är också en höjdare tycker jag!

Hm, kommer inte på fler förrätter just nu...