• lill-smulan

    Blivande bonusbarn... Hjälp!

    Vårkänslorna har smugit sig på. Har blivit upp över öronen förälskad. Låter ju underbart eller hur, så varför klaga? Egentligen vill jag inte klaga men jag funderar så otroligt mycket och behövde skriva av mig. Saken är den att mannen ifråga har tre barn under 6 år. Inte helt okomplicerad situation med andra ord. Eller? Hur ska man tänka? Självklart inser jag att om vi satsar seriöst innebär det att jag accepterar hela paketet, inte bara honom. Jag är 31 och blev singel i höstas efter 8 års förhållande. Inser att många killar/män i den här åldern har barn sedan tidigare förhållanden men TRE stycken småttingar hade jag inte räknat med...

    Mina funderingar rör sig mest kring om man ska lita på sitt hjärta eller sin hjärna. Min hjärna säger åt mig att lägga benen på ryggen snarast för att undvika problem medan mitt hjärta säger att "han är mannen i ditt liv" och "lös problemen när de kommer och lev en dag i taget".

    Någon som har liknande erfarenheter? Åsikter? Tips?

  • Svar på tråden Blivande bonusbarn... Hjälp!
  • Melleni (4/8-07)

    De där tycvker jag är helt upp till dig. du måste känna efter vad du vill. eftersom jag inte har nån erfarenhet av sån här situation så kan jag ju inte veta men att han har tre redan så pass små kan ju innebära att han inte vill ha fler och hur känner du för det?

  • Maddisen

    Nja, för det första så har inte så många killar runt 30 barn. Inte de som är singlar i vart fall Jag är sån som skulle dra direkt, men så känner ju inte alla. Det man ska tänka på är ju att man kommer att leva med dessa barn, bo med dem, laga mat och städa efter dem, ha en stor bostad så de får plats osv. Med det följer ansvar. Skulle det ta slut, kan du komma att känna samvete inför dem, kanske sakna dem..Ja, enligt mig finns det både praktiska, ekonomiska och känslomässiga aspekter. Det är en väldigt stor skillnad att träffa en barnlös kille, kunna planera framtiden ihop utan hänsyn och ha mycket tid ensamma till roliga upplevelser, resor osv.

  • Maddisen

    Som erfaren singel ska jag tilägga att man helst ska fråga så tidigt som möjligt, så slipper man dilemman Gäller allt man är tveksam inför.

  • Nataluskan

    Jadu min sambo har barn sen tidigare och det är en berg och dalbana kan jag säga.
    Han kommer aldrig kunna ge dig hela sitt hjärta!
    Nu har jag o min sambo vart ihop i 7 år och ännu kan jag tycka att det är jobbigt med att han har barn men jag älskar honom och barnet är hos oss ca varannan vecka.
    Men jag har många ggr under dessa 7 år funderat på att gå ut genom dörren och inte komma tillbaka.
    Man kan uppleva saker bara ni också beroende på hur han har barnen, det gör vi.
    Men som tidigare talare sa det finns stora känslomässiga, ekomoniska och praktiska..

    Lycka till!

  •  Miss Cee

    det finns många frågor att ställa här:

    * Vill du bli mamma en dag? Hur ställer han sig till att skaffa flera barn längre fram?

    * Var vill du bo? Han lär ju inte vilja flytta längre ifrån sina barn, kanske tvärtom bosätta sig närmre dem..

    * Kan du tänka dig att bli styvmamma? För när det gäller så små barn så blir du det, då går det inte att bara stå bredvid och inte lägga sig i alls..

    * Vilken relation har han till sitt ex? Fungerar samarbetet eller är det ofta strul med umgänget och bråk om pengar etc? Vill du sätta dig mitt i det? Hur länge har de varit skilda?

    Oavsett vad du bestämmer dig för så måste du vara med på att barnen _alltid_ går i första hand. Det innebär att ni lär få dra ut på att flytta ihop, att ni får dejta betydligt längre innan ni presenterar dig för barnen etc. Har barnen just varit med om en skilsmässa så behöver de lååångt tid på sig innan de orkar med att det kliver in en ny vuxen och förändrar deras vardag. Och de flesta vill inte vänta så länge.

  • Kat77

    Jag håller med Maddisen, jag skulle dra direkt...
    Har en kompis i en liknande sitaution som precis fått ett eget barn och hon har inte mkt till övers för "hans" äldre barn längre... Hon har verkligen jätte jobbigt!
    Det där är ju självklart jätte individuellt men jag tycker man ska tänka med hjärnan tidigt i ett förhållande :)

  • Lins

    Jag kan bara prata från egen erfarenhet och jag har ett barn sen tidigare och min sambo med. Hans barn är lite mer "självgående" än mitt. Det gäller att "köpa" hela paketet när man går in i ett förhållande med barn. Barnen kommer först så är det bara! För oss har det funkat otroligt bra! Han accepterar mitt barn till 100% och ställer upp jämt, likaså jag med hans barn. Självklart så måste man prata och ventilera med varann om man tycker att något är fel. För oss är det kanske lite lättare i och med att vi har ett varsitt barn. Vi vet hur den andre tycker och känner. Det är nog svårare att komma in i ett förhållande ensam där det redan finns barn samtidigt som det kan gå jätte-bra! Det viktiga är nog att du är säker på vad du vill och och även ta till dig barnen till 100%.
    Lycka till!

  • jagärsåkär

    ooh. svårt val det där! det är inte helt lätt att hoppa in i nåns liv så där.

    en spontan kommentar är att du ska njuta lite mer av singellivet! efter 8 års förhållande, unna dig lite kul på krogen osv. och det bästa är kanske att INTE bestämma nåt utan ta det som det kommer. dansa o flörta med andra ett tag och se om du ändå kommer tillbaks till din 3barns far. om du absolut vill ha honom: satsa.

    men lev lite först!

  • Balinda

    jag har en bonus son, jag vet inte om jag har haft tur men det har inte varit något annat är bara bra.
    jag känner inte alls att min sambo aldrig har gett mig hela sitt hjärta. varför skulle det behvöa vara så?
    om du verligen är kär i honom och han i dig så får ni det att fungera. det är nog som du säger chansen att träffa en kille med barn när man är 31 är nog ganska stor..
    Lycka till hur du än gör... jag skulle följa mitt hjärta :)

  • jocelyn

    Inte för att låta som jordens största pessimist men; det ÄR jättesvårt att vara "bonusmamma".

    Sure, man kan tänka att man accepterar "hela paketet" och "vet vad man ger sig in på" men det gör man ju inte! Det kommer överraskningar, somliga mindre trevliga och det kommer känslor som man inte räknat med.

    Läs igenom miss cees mycket kloka inlägg och tänk efter och besvara frågorna för dig själv.

    Det enda råd jag som styvmamma kan ge är att vänta innan du "stormar in" i barnens liv. Händer det för snabbt blir det lätt kaos. Undvik även förklaringar som "det här är pappas nya vän" eller "en ny jobbarkompis"....barn är inte dumma och det är både smartare och mer respektfullt att säga som det är; "pappa har träffat en trevlig tjej"...

    Ingen kan säga om det är rätt eller inte för dig att satsa på denna man. Du måste fatta beslutet efter hur det känns inuti!

    Lycka till!

Svar på tråden Blivande bonusbarn... Hjälp!