Sorry att jag kanske sabbar lite förhoppningar nu men så här kan det också vara..
Man kan vilja bli gravid så intensivt att man rent psykiskt får "alla" typiska symtom på graviditet. Man mår illa och kanske rent av kräks, man får metallsmak, magen ömmar osv.. Fast det är absolut ingenting och alla tester man gör visar negativt.
Det är ens psyke som lurar en bara för att man så hett önskar sig en bebis.
Jag säger inte att alla som testar neg. efter försenad mens lurar sig själv, men många gånger tror jag faktiskt att det är så.
Och lagom när hjärnan (kanske inte hjärtat) fattar att det inte är nån bebis i magen då kommer mensen som ett brev på posten och alla symtom klingar av... Och så var det dags att börja om igen..
Jag tycker rent personligen efter att själv ha varit där (och 3 graviditeter) att man ska ta det kallt. Man kanske inte blir gravid så lätt som man tror och att börja gråta hopplösa tårar efter en månads försök är att ge upp för lätt.
Det kan ta upp till nästan två år att bli gravid utan att det är något fel.
Jag vill absolut inte försöka "sätta nån på plats" med mitt inlägg utan snarare påvisa den psykiksa delen med att köpa ett grav.test kontra ens egna drömmar om barn. För så är det för den som INTE alls vill ha några barn, de fattar inte att de är gravida förän värkarna börjar. Då har deras psyke ställt in sig på deras motvilja och har inte släppt fram symtomen ordentligt.
Så även om det är svårt, ta ett mycket djupt andetag, ring gärna gyn om du känner för det och ta det lugnt. Det är inte katastrof om du får din mens den här gången också.