• picach­u
    Äldre 6 Jul 12:25
    4117 visningar
    14 svar
    14
    4117

    varför klagar jag om min vikt

    får man fråga hur överviktig man måste vara för att få hjälp av läkare? Är det BMI 30+ eller ska man vara tjockare?

  • picach­u
    Äldre 6 Jul 12:50
    #0

    Oki!
    Ja, det verkar ju skumt att man inte skulle få hjälp om man "bara" är BMI 30,nånting för att få medicin. Det kirurgiska ingreppet är en annan sak, det är väl nåt man tar till i absolut sista fall.

    Vad kan man få för annan hjälp av läkare, kan de göra en för mig specialanpassad diet med träningsprogram, eller ska man vända sig åt "bantningsfirmor" för sådant?

  • picach­u
    Äldre 6 Jul 13:59
    #0

    hmm! Intressant sida!

    Jag vet inte...det är så svårt med sånt här... För mig är det så viktigt med livskvalitet. Livskvalitet är att gå på aerobics för att det ät kul och sen käka nachos med stor stark för att det är gott.
    Men man vill ju ändå kolla sig hos läkare för att kolla hur pass illa ute man är egentligen - shit, har man god hälsa är det skitsamma, men om läkaren skulle hitta några avvikelser så vore det ju bra att ta itu med det på en gång...
    Jag har tydligen BMI 30,9, jag kan ju alltid satsa på att hamna under 30-strecket till å börja med!

    Nä, ikväll ska jag ta ett pass (tog ett styrketräningspass igår!)

  • picach­u
    Äldre 8 Jul 10:33
    #0

    angelici_81:

    Hej! Jag tror att det där om dålig karäktär är något som alla överviktiga känner igen - man är avundsjuk på anorektiker för att de har så mycket självdisciplin och och "kontroll" över sin situation.

    Det gör mig ont att läsa din självömkan. Det är inte lätt att ta sig ur det.

    För min del, och jag tror att det är så för varje "missbrukare vare sig det gäller mat eller något annat, var jag tvungen att nå "rock bottom" för att bestämma mig för att göra något. Jag minns det väldigt väl, det var väl för lite över ett år sen som jag och min kille satt och käkade ost och vin och jag käkade så mycket att jag mådde illa. Försökte kräkas och allt. Då insåg jag att, och bannade mig för, att jag saknade självbehärskning.
    Så jag tog itu med det. Jag tog en vit månad från allt som är onyttigt, mat, godis och alkohol och började gå på friskis 3-4 ggr i veckan, ibland mer. Ett tag gick det över åt andra hållet - jag var så rädd att fölora kontrollen igen att jag fick ångest när friskis skulle ha reducerat sommarschema!

    Idag har jag funnit balansen. Jag äter, men inte obehärskat på samma sätt som förr. Jag tränar, men jag tror inte att jag kommer att gå upp 20 kg för att jag är sjuk en vecka eller vill kolla på fotbollsvm istället för att gå och jympa. Jag är mullig, men känner mig attraktiv (av nån anledning mer nu på sommaren då jag kan visa mer hud...weird), och jag tror att det skiner igenom.

    Du kanske inte nått din absoluta botten än, som gör det möjligt att sluta med ursäkter. Kom också ihåg att varje liten grej du gör ökar din självkänsla - varje gång du tar frukt istället för glass eller avstår från att köpa Cola. Börja med smågrejer, du behöver inte göra allt på en gång!

    Jag önskar dig all lycka till!

Svar på tråden varför klagar jag om min vikt