33 år och åter singel - hur orkade ni?

Man har rätt att ha höga krav!

Jag trodde jag var "slut på marknaden" innan jag träffade min man, vid 26. Så jag förstår helt ditt problem, men så här i efterhand tror jag det sitter mer i huvudet än i den verkliga åldern. Det som hjälpte mig var att vara mer nöjd med mig själv och mitt liv, oavsett att jag var singel.

Det var verkligen inte meningen att göra dig mer medveten om din ålder - min poäng var snarare att "för gammal"-känslan sitter i huvudet och inte i åren (förvirrat, jag vet). Avsikten var iaf att markera att det var långtifrån "för sent" - inte tvärtom... Men jag tror du förstår. Du är värd att vara helhjärtat lycklig, oavsett om det är i ett förhållande eller på egen hand. Själv träffade jag rätt först när jag lärt mig uppskatta mitt eget sällskap och slutat nojja för att åren gick utan att jag träffade nån.