Brudar i Jämtland/Härjedalen del 3

Ni får väl titta förbi isåfall ;)

Hej allihop!

Cisilla:
Oh! Som flygvärdinna måste jag nu bara lägga mig i och vara avundsjuk....
Som crew har vi bott mycket på Teneriffa men har oxå valt att åka dit på semester och jag kan bara instämma med Åre bruden 07. Los Cristianos är underbart och jag kan bara se att ni har gjort ett toppen val!
Vad det gäller dina släktingar och inbjudningarna så blir de jätteglada, jag lovar!
Vem vet? Kanske kan de komma?!

Kramis alla och ha det gott
Fru Carlsson

Hallenbrud och ni andra: Behöver lite råd från er kloka där ute (det har ingenting med bröllop att göra men vill ha några kloka råd från "neutrala" människor.

Det är så här: Min pappa har cancer i tjocktarmen, har varit i Umeå och strålat 5 veckor. Nu har han fått blodpropp i ena benet (inställd på Waran), droppfot på andra benet, diabetes och reumatismen har blivit sämre. Han har dessutom gått ner massor i vikt. Allt det här har slagit sig på humöret och han vill absolut INTE att jag och barnen kommer om så för en timme (han är hemma). Han ska in till Östersund för röntgen på fredag och jag föreslog då att jag kunde komma förbi och säga hej men ICKE han vill alltså inte träffa mig eller barnbarnen. Det som skrämmer mig mest är att hans morbror (som han såg som en pappa) gjorde likadant han ville inte träffa någon annan anhörig än pappa innan han dog, han ville att de andra skulle komma ihåg honom för vad han var.

Nu till frågan: Ska jag strunta i vad pappa säger och hälsa på honom ändå (hans fru säger att det är nog en bra idé att komma men hon hörde inte när han sa ifrån per telefon) eller ska jag låta honom få sin önskan igenom? Han säger att det är ingen mening att vi kommer för han orkar ändå inte, som svar på röntgendagen sa han att det är ingen mening eftersom han bara ska röntga sig och sedan fara direkt hem. VAD SKA JAG GÖRA? Det är så svårt, jag vill ju träffa honom men vill inte göra det värre för honom än vad det är

Svår fråga, jag förstår hans vilja med att han vill att ni skall minnas honom som han var. Rädslan kan nog vara att han är rädd för allas miner när ni ser honom. Jag vet att mn pappa skämdes för hur han såg ut när han var sjuk (dog i cancer -87)därför var det viktigt att inte låtsas om eller säga något om hur smal han blivit och hur blek han var osv.

Om min far hade sagt att han inte ville träffa oss, hade nog jag kommit iallafall, det är ju fortfarande din pappa och han lever.Jag hade nog kommit oanmäld och utan barn, bara kommit själv, få se hur det går, kanske han går med på att träffa resten av familjen nästa gång.

Han verkar vara envis, men vem vet kanske du ärvt det utav honom också ;)
Nu vet inte jag hur mycket din pappa orkar, men att komma med fika kanske inte är en så dum idé, du får väl skylla på att du var fika sugen och ingen annan hade tid.

Men trots allt handlar det här om din pappa, du känner honom bäst själv, så lycka till med det du bestämmer dig för, men det kan alltid vara skönt att få känna sig älskad och respekterad.
tänker på dig// Cecilia

Klok:

Jag håller helt och hållet med Cissilla. Jag tror att du kan åka och hälsa på honom men strunta i att ta med barnen.
Jag har erfarenhet av att det är sina anhörigas reaktioner man har svårast med och barn speciellt har svårt att hålla på dessa.
Tror kanske att barn har svårare att minnas någon för vad de var om man sett något annorlunda eller otäckt?
Så både respektera och inte respektera hans vilja. Hälsa på honom själv med fika korgen om så bara för en liten stund.

Svårt det här, det är svårt att veta vad som är rätt...
Tänker på dig!
Kramis
Anna

Tack för kloka ord, det är väl ungefär i dom tankebanorna jag har tänkt, att jag ska åka själv första gången och se hur det är och om det går bra ta med barnen sedan. Det känns skönt att få "neutral" syn på det hela

Tack igen för att ni finns där ute//Lena

Hej alla.
Klok?: hur har det gått för dig med din far?

Hallen brud: tack för tipset att skicka till alla, min morfar som inte skulle åka, ångrade sig när han fick inbjudningskortet.

+ att jag fick ett 3 månaders vikariat på det stället jag jobbade på i sommras :)

Cisilla:

Oh det värmer i hjärtat att höra att morfar ångrade sig
Vi skickade inbjudan till mormor och farmor som i och för sig tackade nej men blev glada att vi tänkte på dem.
Som sagt, det kostar så lite. Glad att jag kunde hjälpa!

Undrar också hur det gått för Klok?

Har också uppmärksammat att det är lugnt på planeringsfronten här i tråden... Har ni tagit paus tjejer?
Hur går det för Årebruden med kyrkan? Har ni bestämt er för något annat?

Stor kramis till er alla
Fru Carlsson

Nej då, planeringen pågår för fullt!! Men jag känner att det är i början, när man preics bestämt bröllopsdatum, som man har tusen frågor och funderingar! Och nu, när det är ca 4 mån kvar, så känns det som att i alla fall jag, fått svar på mina frågor! Men man kan ju vara här och "småprata" lite ändå.....

Hej alla underbara människor! Jodå det har gått bra, jag har inte varit till min pappa än för bilen har förståss sagt upp sig och vi måste byta motor men jag har pratat med honom flera gånger. Det är nog som ni misstänkte att han är rädd för vad vi ska tycka för nu förbereder han mig på hur han ser ut - att han tappat muskler och gått ner mycket i vikt. Han har också talat om nästa gång han ska in till Östersund på sjukhuset så då förväntar han sig nog att jag (vi) kommer.