Min sambo fick ett utbrott

Nu måste jag skriva av mig igen. Startade tråden "Stanna eller gå" för ett tag sedan. (Läs gärna den). Min sambo och jag har problem med vårt förhållande, då jag bland annat är livrädd för att bli gravid. Detta resulterar i att jag knappt vågar ha sex.

Tidigt i söndags morse fick min sambo ett utbrott. Vi hade haft efterfest hemma hos oss med några kompisar. Varken min sambo eller jag var fulla eller måttligt berusade. Våra kompisar hann bara stänga ytterdörren när anklagelserna kom haglande. Han skrek åt mig. Vad han tycker om mig bara rann ur honom. Att jag inte tar tag i mitt liv, att jag inte söker hjälp för min rädsla för sex osv. Han sa att jag är skitjobbig eftersom jag jämt vill ha ordning i lägenheten, han vågar knappt röra sig för då kanske han stökar till. Han skrek att om jag inte gör något åt min situation så är det slut i höst. Vi planerar i höst att bli särbos, då han ska studera på annan ort.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började gråtande ta på mig ytterkläderna. Då vägrade han att släppa ut mig ur lägenheten. Efter en stunds tjafsande la han sig raklång på sängen och började gråta. Han grät i en halvtimme medan jag satt på sängkanten med ytterkläderna på.

Han sa snyftande hur misslyckat hans liv var och allt som betydde något för honom var att jag hade det bra. Men att han nu var trött på att jag bara mår dåligt men inte kommer någonstans. Jag äter citalopram mot ångest och depression.

Efter en stund somnade vi iallafall i varandras famn. I går var allt som vanligt igen och min sambo kramade mig hela dagen och upprepade hur mycket han älskar mig.

Jag förstår honom så väl, och förstår inte hur han har stått ut med mig i ett och ett halvt år. Det är därför som jag vill att vi blir särbos ett tag, vi behöver båda ett lufthål. Jag vet att jag är krävande när jag mår dåligt, vilket gör att min sambo trycker ner sin egna känslor.

Jag tänker ofta tanken att det är lika bra vi skiljs åt innan jag drar ner honom totalt tillsammans med mig själv. Samtidigt står vi varandra oerhört nära och min sambo har ställt upp för mig till 110 procent. Jag älskar honom jättemycket, men klarar inte av att ta tag i mitt liv just nu. Jag mår inte bra, min motivation är i botten trots att jag har min underbara sambo, underbara vänner och snart en färdig utbilding.