Orientaliskt bröllop

Vad fin den är!!  Vad ska du ha för vigselring?

Lavelli,

Ja, jag förstår dig. Vi har inte heller gått den traditionella vägen på så sätt, vi har inte ens förlovat oss än, eller haft någon formell trolovning, men planerar bröllop. Hehe. 

Jag får en mental bild av hur du beskriver den...Låter jättefint!! 

Ja, jag kan tycka det kvittar. Min pappa var ju lite besviken ett tag att han inte "fick" fixa en förlovning men jag kände att jag ärligt talat inte har tid med att fixa och trixa med det också när jag inte bor i samma stad som dem längre heller. För omständligt i detta skede i mitt liv, kände jag. Och min fästman kände också att det kvittar. Så vi bestämde oss för bröllop direkt Vi vill bara gifta oss ju!! haha Så fortsätt ni planera på, så länge det känns rätt för er Funderar ni på att ha förlovning eller?

Ja, jag längtar tills jag får ha dem på mig. Speciellt vigselringen!! ) 

haha verkligen. men jag är i alla fall nöjd med min ring än så länge. som sagt den håller sig bra och har inte mattats av så jätte mycket. så det känns bra. därför fortsätter vi nog på vitguld i alla fall :D

det märks ja men det är ju så. du jobbar ju med det också.

haha ja det lutar mer och mer åt att det blir den långa slöjan nu. jag kommer inte bestämma än på ett tag men det blir nog bra hur som. :D

Här är ju min förlovningsring :D älskar den verkligen den är helt perfekt. en blå safir på 1.08 carat och två stenar på 0.52 carat. vitguld med rak skena. älskar den

 

Lavelii & Viola, 

Nu vet jag inte vad ni menar med traditionell förlovning?
Men vi förlovade oss tillsammans med våra familjer bara, inget extraordinärt! Vi åt, umgicks, dansade, tog på varandra ringarna och avslutade med tårta och ännu mer dans! För oss var det perfekt, intimt och personligt. 
Jag tycker inte saker och ting behöver vara på antingen det ena eller det andra sättet - antingen storslagen förlovningsfest med 250 gäster eller ingen förlovning alls. 

Min pappa blev också besviken för att vi tackade nej till en storslagen förlovningsfest, men det är så långt ifrån oss som det bara kan bli! Jag har aldrig sett charmen med stora förlovningsfester och min fästman som är svensk kunde inte alls förstå varför vi skulle ha en förlovningsfest med 100 gäster. Så vi gjorde det som kändes mest rätt för oss. 

Även nu till bröllopet tycker jag att det jättesvårt med att få sin vilja igenom utan att behöva trampa på några tår. Vi vill t ex inte bjuda några barn alls, inte ens dom närmsta. Vi vill helt enkelt ha ett barnfritt bröllop utan barnskrik och massa springande under vigsel och bröllopfest. Dom vi har pratat med hittills tycker bara att det är skönt att gå på bröllop utan barn, men jag är ändå orolig för att några ska ta illa upp? Oh, ibland blir jag så trött på vårt folk! Allt ska vara så komplicerat! Min fästman t ex har inte haft några som helst problem med vilka han ska bjuda eller inte bjuda, medan det har varit en kamp för mig att försöka hitta en balans på vilka gäster man ska bjuda och utesluta! Ibland så känner jag att det ska bli riktigt skönt när detta planerande är över! 

Det jag menade var "traditionell" i bemärkelsen först trolovning och sedan förlovning med präst och fest osv. Både jag och min fästman kände att trolovningen som skede enbart våra familjer emellan i vårt hem vart gott och väl. För min del speciellt, då både min mormor och morfar gått bort under förra året (då vi trolovade oss) och det hade knappt ens gått 1 år sedan de gick bort. Det var ganska avgörande för mig att då inte ha någon fest. Dessutom kände jag att den förlovningen mer eller mindre hade blivit lika stor som bröllopet nästan då det är min sida som är störst! Det kändes helt enkelt jäkligt onödigt att ha två stora fester under samma år. Onödigt och verkligen inget jag hade hunnit med utan att bli galen på köpet. haha

Men jag förstår dig HELT i det här med att trampa någon på tårna. Och jag behöver ju knappast förklara hur jäkla svårt det varit att knåpa ihopa gästlistan och vilka kompromisser man behövt göra!! Vi vill max ha 350-400 pers. Och fästmannens sida är ju så utspridda i världen att någon/några representant från varje familj kommer men långt ifrån "hela" familjer (förutom hans syskon då). Vilket gör att han till och med tvivlar på om de ens blir 150 från hans sida (jag tror dock inte han har full koll. Då hans bröder gift sig och de haft betydligt mer folk på sina bröllop haha) och min sida hade ju utan några större ansträngningar kunnat övergå 300+ pers, no problems! haha så jäkla sjukt! 
Nej, alltså jag kan skriva en bok om detta dilemma men det är så jäkla ointressant att läsa och skriva för den delen. haha... Du vet ju exakt hur det är... och just denna bit ska bli så skönt att bli av med!!
Det med barn... jag vill inte heller ha det... MEN så finns det ju mina kusin barn som jag döööööör för och absolut inte kan tänka mig att inte ha på min dag där!! Så jag är fortf kluven i om jag ska skriva ut något på korten eller ej... När jag frågat runt så säger de flesta att folk faktiskt själv väljer att inte ta med barn såvida det inte är kusin barn eller syskonbarn. Det är helt ok för mig. Pallar bara inte ha massa barn där vars föräldrar jag knappt har relation till om du förstår hur jag menar?! :-/

Accchhhh!! Dessa beslut...

Tjejer,

Vi kommer ha en "förlovnng" i juni. Det har liksom inte funnits tid till det innan. Det kommer vara en väldigt informell grillfest på mina föräldrars gård på midsommarafton, jag och han kommer ha gått till kyrkan dagen innan för en liten ceremoni med prästen som även kommer viga oss. Vi kanske blir 30 pers på grillfesten, våra närmsta familjer, någon morbror från hans sida, min sida, lite vänner till mig. osv. som sagt, väldigt informellt.

Varken jag eller han är speciellt traditionella i den bemärkelsen, hade vi fått välja, så hade vi åkt till Armenien i en vecka, med våra närmsta familjer. Åkt runt lite, haft middagar, gift oss i en fin kyrka, haft en liten fest efteråt. Han frågade mig senast igår om vi inte kunde göra det, hehe, jag sa att han får övertala sina föräldrar, mina är lätt på. 

Lavelli, Kitkät,

Vad jag förstår era dilemman!!!!! Ett tips är att skriva ut "inga barn" med bättre formulering, och sen ta det privat med de familjerna vars barn du vill ska närvara. Så kommer nog jag göra. Det är liksom självklart att mina småkusiner ska vara med, men kanske inte så självklart att mina vänners eller hans kusiners småbarn ska komma.

AAAh, det här med att trampa på tår, herregud säger jag bara, jag trippar på mina tår runt alla. Min egen familj OCH hans familj. Min familj vill inte under några omständigheter att bröllopet ska vara i Södertälje. Hans familj kan bara tänka sig Södertälje. På så vis börjar det...haha. Skippar jag en armenisk tradition så blir min sida förolämpad osv. Jag försökte göra alla till lags ett tag, men insåg att det inte gick, då satte F ner foten och sa att det blir där det passar OSS bäst. 

Lavelii,
Jag förstår precis vad du menar, jag förstår inte heller grejen med att ha en stor förlovningsfest. Vi förlovade oss, som sagt, hemma hos mina föräldrar tillsammans med våra familjer bara. Jag tänker att när man har så stor förlovningsfest som många väljer att ha, med upp till 200 gäster, vad finns då kvar till bröllopet?
Nä, jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha en stor förlovningsfest. Jag vill knappt ha ett stort bröllop!

Viola,
Jag förstår inte. Ska ni viga er i kyrkan innan ert bröllop och hålla en förlovningsfest samma dag?