I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Uhm, Hej! *vinkar försiktigt*. Minns ni mig? 

Jag satt igår och tänkte att jag så gärna skulle vilja ha någon att prata med om det här med barn, och fler barn och förlossningar och livet i stort. Men mina vänner här i verkliga livet lever ett annat liv än mig, få har eller vill ha barn. Ingen "föräldrargrupp" har jag heller eftersom vi flyttade när barnet var några månader. Så idag slog det mig, att jag VET ju en plats där alla dessa underbaringar med fantastiska erfarenheter finns!

Såå, här är jag igen. Häj!

Hoppas ni mår bra :) 

ANDBEYOND!!!

Wohoooooo! Jamen tänk för att du faktiskt HAR ett gäng alldeles riktiga människor bara precis en knapptryckning bort! HUR har du det?

Berätta berätta berätta!

Idag är första dagen seda jag kom hem som jag faktiskt har suttit i den rosa baden-baden och läst min tidning under päronträdet som precis håller på att slå ut.

Sedan gick jag ut i skogen med min lilla hund-som tyckte det var en tokig idé, eftersom det var ju alldeles för varmt för hans smak. Men vi var ute i 3h o 40 minuter. Mycket beroende på att vi gick förbi bondgården, där bonden just fått besked att han har cancer, så han behövde prata lite. och jag kände att jag fattar precis hur han lider under ovissheten inann de får veta om och hur spritt det är osv.
Jag hittade mina murklor också, så nu ligger de där på en tallrik och behöver bli rensade och förvällda.
Men det får bli sen, för nu blev jag trött i luvan. Kanske ska jag sitta lite mer i baden-baden?

Hej Blommis fina du!

Jag förstår av det sidor jag hunnit läsa bakåt att du opererat dig? Orkar du ta en förkortad version på vad som hänt och vadalltsåhurmåååårdu?
Badenbaden låter som en god idé 

Med mig är det i grund och botten bra! Jag studerar för fullt, dottern är ju över 2 år nu och väldigt, uhm, självständig? 
Det har varit svårare och jobbigare att vara mamma än jag kunde tro från början, utan att för den delen på något sätt förminska kärleken och allt det fantastiska. Men det känns som att jag inte behöver förklara mig för er gällande just det?

Det är svårt att studera heltid och försöka få ihop barn och make. För första gången sen vi träffades för 9 år sedan så är det väl lite mer skakigt i äktenskapet också. Jättejobbigt men inte omöjligt att ordna. Vi försöker att umgås mer och sova mer. Dottern har sovit färre än 10 hela nätter sen hon föddes. Normalt sätt vaknar hon 2 gånger per natt fortfarande. Så det är lite tungt. Sen att jag inte har någon i min närhet som jag kan prata med om det här gör det ännu svårare. Inga andra barnfamiljer att hänga med heller riktigt.

Just nu så består mycket tankar om det här med ett syskon, vet inte riktigt hur jag ska tänka. På ett sätt vill jag verkligen försöka att utöka familjen. För dotterns skull om inte annat. Men vissa dagar känns det alldeles skräckslaget. Hur skulle jag orka EN TILL!? Får frågan om "ska ni inte ha fler barn" (vilket ju är en hemsk fråga på sååå många plan) minst en gång i veckan.
Fattar inte riktigt hur man vågar fler barn, är det en längtan som sätter igång det eller är det för att det känns som att det blir bra när barnen är äldre eller är det bara jag som tycker att småbarnsåren har varit tokjobbiga? Sen var ju inte min förlossningen eller tiden efter den sådär jätterolig heller, skiträdd för snitt vilket jag tror är obligatoriskt om det blir en till gång...
Och tänk om det inte kan bli några fler? Då borde jag ju verkligen börja försöka nu? Och tänk om nästa barn är sjukt? Eller om det blir jättelångt emellan dem eller (tusen andra tankar)?! Gaah!

Har flyttat till radhus ute på värmdö också. Som ju ska renoveras upp. Nån gång. När man har tid. Öh?

Så det var väl lite min ångest i korthet. Haha! 

Här kommer jag och liksom bara kaskadkräks ut en massa. Jag har saknat er. 
 
 

Andbeyond-RÄTT ställe för kaskadkräk, kan jag bara säga!

Och: jag fattar! Alltihop, rakt av. Och det är jag säker på att hela resten av högen här också gör.

Jo, jag är nyopererad och har varit hemma från sjukhuset i bra precis en vecka idag. De hittade en tumör i hypofysen på mig i vintras-när jag blev röntgad för att jag fick sådan konstig yrsel helt plötsligt.
Den, kan som d förstår, antagligen förklara en del angående oönskad barnlöshet och så vidare. Resan har varit ganska förskräcklig, även om beskedet påe tt sätt gav en viss upprättelse på så vis att jag kanske nu kan lägga undan en del av mina tankar om at vara klenare, sjåpigare och sämre än andra-har man en hjärntumör, så har man iallafall en förklaring liksom. Op har gått bra, men jag är ju inte uppe och steppar än precis, utan får nog finna mig i att at det ganska lugnt i sommar, vad det verkar. (Känns som om jag av olika skäl sagt just de flera somrar i rad nu...)

Jag har, för den delen, saknat dig massor också!!!

OJ! Hjärntumör, snacka om livspåverkande. Du är fantastisk som ser det positiva också och jag är ofantligt glad att operationen gått bra! Är det "bara" rehabilitering kvar eller behöver du fler operationer eller så? Kommer kroppen själv fixa till hormonbalans nu? (oj vad mycket frågor jag har, feel free att inte svara)
Fastän jag bara kan tänka mig hur läskigt det måste vara att få höra om tumören är det ju som du säger ändå skönt att få en förklaring på oförklarliga saker som skett i ens liv! 
Hoppas sommaren får vara full av mys och bättre hälsa dag för dag! 

Jag ska vara hemma med dottern hela sommaren, maken har semester först i slutet av sommaren. Skönt att vara ledigt med liltrollet men liiite känsla av att jag verkligen MÅSTE hitta på saker att göra så vi inte växer fast här i området. Skogen bakom huset är ju trevlig iofs men inte så social? Dottern pratar ju mer än mig (tänk att det faktiskt går?!) men mestadels i 3-ordsmeningar och det mesta handlar om att ramla/smaka/räkna/titta/myskaninen/gunga eller åka kana. Kanske inte är helt och hållet stimulerande sällskap dygnet runt i 8 veckor 

 

Ja, det blir ju en tid av kontroller, dels endokrint, så att hormonbalansen blir bra-det kan komma att krävas medicinering om hypofysen sviktar. Just nu står jag på hydrokortison för att hålla den stabil och i schack-den gillar inte att bli petad i kan man säga.
Sedan är det ögonen-jag fick synfältsbortfall pga tryck på synnerven, men det verkar vid första kontrollen ha gått tillbaka-men ny kontroll väntar. Så har vi själva tumören, som kommer att hållas koll på så att man verkligen fick bort allt och hur det sedan ser ut. Det blir magnetkamera inom ca ett halvår.
Ja, och sedan vill reumatologen kolla sina grjor för att se om led-och muskelvärken jag dras med kan haft samband med denna lömska knöl.
Själv hoppas jag att även mina hemska migränanfall kanske kommer att blekna bort och bli färre.
Tänk att det ibland kan dyka upp en förklaring där flera i sig diffusa grejor visar sig kunna höra ihop. As-jobbigt, eftersom jag tycker det mesta likaväl brukar kunna viftas bort med "jamen stress"

Du kan ta med dig lillstumpan och hälsa på hos miiiiiiiiig om du vill!  Min sambo ska jobba och det enda vi har inplanerat är att kolla i sonens fotbollsmatcher-och jag är minst sjskr tom 16 juni-sannolikt förlängs det. Helt seriöst-du kan lätt bo här, och här kan vi prata huuuur mycket vi vill!

Vid midsommar ska vi upp till Stockholm och ut till skärgår´n o släkten-du kan åka med oss ner hit när vi åker hem, åsså ta tåget tillbaka när det passar! Vi ska slänga av Blompojken hos bästisen ngra dgr, så den veckan är det verkligen bara jag hemma och HUR trist tror du jag kommer att ha på en skala! Haka på vettja!

Åh Blommis! Jag tänker definitivt ha det i åtanke! Vore ju superhärligt! Ska bara försöka komma ifrån min ovilja att ta med dottern någonstans där hon inte är "van" eftersom det brukar förvärra hennes sömnmönster som ju redan är väldigt oooojämna 

Bra att de har koll på knölen iaf, och att de tar övriga "diffusa symptom" och kollar upp om det kan ha haft en koppling. Jag håller med om att det lätt blir bortförklaring med stress, antagligen för att det oftast är stress. Läskigt när det inte är det dock!  

HA! Jag ska nog kunna bidra med att köra så slut på lillstumpan att hon somnar ovaggad!Å om inte, så är det ju redan rätt skralt med sovtimmarna-så varför inte ha trevligt samtidigt som man inte får sova? Och vem vet-sova i prinsessrummet i tornet kanske gör underverk!