I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jodå, helgen har varit ömsom vin, ömsom vatten, eller hur man nu säger.
Fredag var det mys med tjejerna och The Voice. Musiker på möte anslöt lagom till The Voice.
Lördag hade jag värsta skallebanken och lilla K var på kalas och jag hade en extraunge hemma med T. På kvällen lättade huvudvärken lite och jag o musikern gjorde en jättegryta med Chili con Carne för att ha till nästa dag. Inför nattningen fick T råångest och grät o grät o grät. Längtar efter pappa. Hon ringde och pratade med honom. De sms:ar också, så hon HAR kontakt med honom, men inte på Skype. Hon vill träffa honom NU, irl...
Hon grät så hejdlöst att hon inte orkar mer, att hon mår så dåligt och att hon inte vill leva mer...

Nästa morgon mådde hon lite bättre iaf. K o T var ute länge o lekte i snön medan jag o musikern skottade gården. Sen bastade vi och sen fick jag o tjejerna lite egentid. På kvällen gjorde musikern plättar och hujedamej vad ungarna åt!!!  Sen var det mys med Så ska det låta.

Jag mår bättre nu, men klart att skruttans ångest drar ner mitt humör också. Jag är så orolig. Jag frågade om hon ville gå till skolkuratorn eller om vi ska gå till en barnpsykolog. Hon ville det senare. Men sen imorse när jag frågade henne hur hon känner sig så sa hon att det går bra när hon leker och inte tänker på det. Men att hon blir ledsen nrä hon tänker på det. Hon sa att jag inte behöver boka tid hos psykolog men att hon går till kuratorn på skolan om hon börjar må dåligt. Jag är nog ändå lite inne på att prata med barnpsyk, för att en nioåring säger att hon inte orkar leva om hon inte får träffa pappa, känns lite ohanterbart för mig. Visst, hon är en dramaqueen, men ändå....

Hur tänker ni kring sånt här

Att barnen skulle vara ledsna i omgångar, det var jag beredd på. Ledsen måste man få vara, och att vara ledsen är något man kommer få vara många gånger i livet. Att vara i sorg.
Men jag blir jätterädd när hon säger att hon inte vill leva mer. Det är inte första gången.
Imorse sa hon att hon inte menade det... men tänk om hon gör det??

Flamman: Åhh lilla skruttan......stackars barn.....tycker så synd om henne.....ja o dig också för huvudvärk är skit......kan du inte ringa till skolkuratorn o prata med henne eller ringa till barnpsykolog o höra hur de tänker och resonerar i sånt här......hon tar sig säkert igenom det här.....men jag tror  att barnpsykologerna kan hjälpa de små igenom detta men samtidigt hjälpa dem så att de inte få lida för sin barndom senare i livet....

Dfk... saknar dig!!! Var är du??

Stackars T. Jag tror på att få lite tips av skolkuratorn även för dig som mamma, det är inte lätt att veta hur man ska göra. Kanske kan ni gå dit ihop?

Här ögoninflammtion. Och troligen är vi vattkoppssmittade också. Blir kul närmaste veckor med mycket bortrest make. Ja ja, värdsliga ting. Lilla åker ju på allt skit också såklart.

Men sömnen sitter bra nu för lilla trots infektioner. Och helgen var skön.  Så mycket är bra också! Ska bli lite mer noga med maten igen så att jag inte går upp mer, sjuka barn gör att man tröstfikar för mycket och inte kommer ut.

Och Flamman, mina föräldrar skildes relativt lugnt är jag var 6 år. Då blev man utredd på BUP som standard vad jag förstått, men det kanske var annorlunda på 80-talet?

Stackars T och K flamman!

Jag sladdar in lite snabbt för att ge er bästa nyheterna ever( för oss) det är en "frisk" lillasyster!!! Herregud vad lycklig jag är, nu ska hon bara vara kvar i magen men det oroar jag mig för imorgon idag är vi bara så jäkla glada!

Fler goda nyheter: nu har jag blivit moster igen och trots syrrans hemska sjukdom gick allt "över förväntan och alla mår bra" enligt SMS-rapporten. En liten grabb blev det och nu kan vi andas ut i den omgivande familjen.

Heloise, vad underbart!

Flamman, rejäla styrkekramar härifrån. Ring och snacka med BUP tycker jag, de om några borde väl ha input att ge.