Ni tjejer som friat till er man...

jag friade till min sambo igår faktiskt. hade egentligen tänkt göra det nästa gång vi åker till alperna (eftersom det är en miljö han älskar) och jag tänkte som du pch voile göra det speciellt ,men det slutade med att jag sms:ade.  jag kunde inte vänta en sekund tll med att fråga och min käre sambo är ju en teknik nörd så det funkade fint. ( ja vi sitter även och bestämmer vad vi skall äta via chat på varsin dator..)

jag hade inga ringar men det behövdes ju inte rikitgt via sms heller.. men när han kom hem vill han genast kolla ringar på nätet.

han blev inte besviken. han hade planerat att fria själv men var osäker på hur det går till (söt) så han var nog mer lättad. 

I helgen skall vi på bröllop med hans familj, så vi tänkte vänta med att berätta till efteråt så vi inte tar uppmärksamhet från bröllopet. men på vägen hem tänkte vi berätta och nästa vecka skall vi kika på ringar!

Nyårsafton 2008 dekorerade jag hela lägenheten med hjärtballonger, röda rosor och bjöd min sambo på oxfilé och potatis och goda röror, vi åt en romatisk middag med tända ljus. Sedan fick han ett litet "guldpaket" och där i hade jag lagt asken med ringarna och några stenar med gravyren " me and you".  Sedan satte vi ringarna på varandras fingrar.
Hans ring var alldeles för lite, men som tur var kände jag på mig detta och köpte en guldkedja så han kunde ha den runt halsen ;)

Han hade misstänkt att något var på gång, men han hade ingen aning om när det skulle hända. Han blev lite överraskad och jätteglad.

Guldkedjan har han haft på sig sedan 31/12 2008 och nu ska vi gifta oss 9 oktober 2010.

Det var min lilla saga! :)

Jag friade till min sambo på skottdagen 2004 tror jag.

Jag gjorde det för min gubben skulle slippa ha det hängande över sig, han är sån som planerar och planerar och är rädd att det ska bli fel.

Han blev lite chockad men glad och sa ja, vi gick och köpte ringarna tillsammans någon dag senare.
Jag köpte en liten söt nalle och skrev ett kort däe jag bara frågade om han ville gifta sig.

sen har vi skjutit upp bröllopet ett antal gånger nu, för vi vill ha en fest och vi har inte haft råd med det ännu ett husköp kom imellan som gick åt skogen med massor av skulder som följd.

Nu siktar vi på nästa år i slutet på sommaren, allt är i stort sett färdigplanerat bara pengarna som saknas

Nu blev det inget direkt frieri från min sida, det bara blev att jag frågade en dag om han ville förlova sig med mig (och såklart gifta oss inom kanske 2 år, mest pga ekonomin tänkte jag). Han hade nog inte riktigt tänkt sig giftemål såpass snart. Han vill ju att vi gifter oss, det vet jag, men han har väl helt enkelt bara tänkt att vi ska ha fått våra examen osv innan vi gifter oss, men han blir ju mäklare om ett år och jag får min kandidat om två år...
Så jag tror han får vänja sig vid tanken att vi är ju faktiskt vuxna nu, vi kan gifta oss om  vi vill. Eftersom vi träffades så unga (16 och 18) så tror jag han fortfarande tänker på oss som tonåringar fast vi är 22 och 24.
Jag ska ta upp frågan igen inom en snar framtid tror jag, när han fått vänja sig vid tanken =)
Jag sa bara att det enda jag vill är att vi ska vara vår egen familj, vi två. Får se vad han säger! Ska man behöva vänta ett decennium på att gifta sig bara för att man träffades tidigt? Tycker inte jag iaf ;)

Jag skulle fria till min karl.
Vi har bara varit tillsammans i tre månader o det kan tyckas tidigt men pga av omständigheter så känns det som en lite mindre grej att förlova sig, även om det är stort. O vi vet att det är vi.

Jag fick ett infall för en vecka sen o gick o köpte ringar.
Sen var jag så nervös så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag lagade god mat o förberedde ett frieri i huvudet.
Varenda gång han ringde mig under dagen så fnissade jag o kunde knappt prata.

Han kom hem o vi åt, eller han åt, jag va för nervös.
Mitt inövade frieri i huvudet va som bortblåst o jag satt bara o rodnade.
Stackars mannen satt och frågade ut mig vad det va o jag sa inte va det va men tillslut så förstod han.
Så han sa bara, ge mig dem.
Jag gav honom asken och han gick ner på knä o friade.

Så gick det till när jag nästan vågade fria till min karl.

Haha, LillieMae! Nästan så där jag gjorde jag också fast jag förberedde frieriet minutiöst nästan ett år.;) Tänkte fria på sommarsemestern och hade provisoriska ringar och allt, men när det väl var dags var jag så nervös trots att vi varit ihop i flera år att jag bara plockade fram ringarna och inte fick fram ett ord. Då plockade han åt sig ringarna och for ner på knä istället. Så vi friade lite gemensamt kan man säga. Han blev inte ett dugg besviken. Snarare var det jag som blev besviken på att jag blev snuvad på mitt eget fina planerade frieri, haha. Sedan valde vi ringar hos en guldsmed på plats och gjorde om det hela.

jag va inte så bra på det ;)
men det känns lite kul att man friat gemensamt.
o jag blev oxå lite besviken för att jag inte vågade.
Mitt frieri i huvet va så himla bra ;)

Hihihi guuud vad gulligt, föreställer mig att jag kommer att balla ur som du! Sitter just nu och planerar mitt frieri! Jag köpte ringar i förrgår och den 8 sept ska jag fria. Huu jag är så nervös!

Sitter och glor på sambon mest hela kvällarna nu och fnissar inombords och tänker "om du bara visste"!

Jag ska nog också duka upp fint här hemma, funderar på att stoppa hans ring i hans dessert.

Du är modig som redan köpt ringar och går o väntar på att dagen ska komma. Jag tänkte bara att om jag inte gör det ikväll så kommer jag aldrig att våga göra det :)

Men jag ångrar mig inte en sekund. Jag går omkring i ett konstant lyckorus.. 

Jag har träffat mannen i mitt liv. Det finns ingen jag hellre delar det med.

Jag friade till min blivande när vi var på Dominikanska men han blev faktiskt besviken! :( Men bara för att hann gått runt med en ring (leksaksring med en jätte stor röd sten på).. Så vi gjorde om det dagen efter så fick han göra som han hade tänkt :) Blev helt underbart ändå!

Jag friade men det var inte så välplanerat som det verkar vara för många andra. Jag hade tänkt att vi kunde förlova oss på vår tvåårsdag så det gällde att fråga tillräckligt långt i förväg för att vi skulle hinna fixa ringar och sådär. Funderade ett par dagar men var lite nervös och fick det liksom aldrig ur mig. Tillslut gjorde jag det bara helt spontant medan vi lagade mat. Inget knäande eller sådär, bara en fråga. Sen gick vi tillsammans och köpte ringar och berättade inte för någon annan förrän vi förlovat oss. Då skickade vi mms med bild på fingrarna med ringar till våra familjer. =)

Jag hade redan satt ett datum förut, tänkte fria på AC/DC koncert men jag bangade. Så därför kör jag denna metod, köper ringar och graverar dom så kan jag bara inte banga!
Ska beställa gravyr i min ring imorgon sen får jag hem den. Kommer ju att gå och tjyvprova när han inte är hemma. Tihi! Man beter sig som en liten skolflicka...

Detta frieri känns som en rejäl nytändning för mig!

Jag friade till min sambo på vår 7-årsdag den 15 mars i år.  Hade gått och funderat ett par veckor efter att tanken slagit mig att JAG faktiskt kan fria. Han misstänkte ingenting.
Jag kontaktade en av hans kollegor på jobbet (han jobbar på Systembolaget) och meddelade att jag tänkte fria vid stängningsdaxet på kvällen. Så jag gjorde mig fin här hemma, köpte en stor, röd ros och traskade nervöst bort till systemet. Väntade en stund utanför då jag var lite tidig och såg att det fortfarande var folk inne i affären (vilket jag inte ville). Smög sedan in utan att Micke skulle se mig och gick bort till champagne-hyllan. Men givetvis såg han mig och undrade om det var något särskilt jag letade efter... Han såg rosen jag hade bakom ryggen (givetvis!). Vet inte om han anade något då. Men han gick tillbaka till kassan och sedan möttes vi i en av gångarna. Där sa jag att jag hade något jag ville säga. Läse sedan in en vackert inövad text/dikt och avslutade med frågan "vill du gifta dig med mig?". Fick svaret "Ja, det vet du att jag vill, gumman". Då kom glädjetårarna....

Verkar inte som han hade anat något alls... men han blev jätteglad! Nu gifter vi oss den 9 oktober :D

Lycka till!

Eftersom det va så galet spontant så har vi inte graverat våra än men det får vi väl göra nån dag framöver.
Mannens kompis pappa är silversmed så det bör lösa sig ;)

Gu va härligt att det blir som en nytändning. Jag o min blivande har ju bara varit tillsammans i tre månader så vi är nog så nykära det går att vara :)

Vad hände med AC/DC konserten? Det hade ju varit ascoolt :)

Nja det blev väldigt mycket festa på koncerten och sambon var ganska full så det var inget bra läge tyckte jag då.

Ledsen för sent svar.. Nej men det kan jag förstå..
Det börjar sakta men säkert närma sig 8.e september.
Jag förväntar mig full uppdatering sen ;)

Ojojoj, jag friade igår! Eller frågade om han ville förlova sig, sak samma. Kunde inte hålla mig tilll den åttonde då mina nerver höll på att ta kol på mig.
Han åkte iväg och tvättade bilen så då kände jag att nu kör jag!

Åkte och köpte blommor och ljus. Ringde hans kompis och bad honom att lura dit honom en stund efter biltvätten så att jag fick mer tid på mig.

Jag la på en vit duk på bordet, ställde fram kandelabern och satte ljus i, strödde hjärtkonfetti på bordet och silvergirlanger på bordet. Dukade fram fat och kaffe koppar samt cognac glas till honom och portvinglas till mig. När hans kompis ringde och talade om att han hade åkt därifrån så ringde jag till restaurangen här i byggnaden och bäste två efterrätter.

När sambon kom hem så gick jag ner och hämtade efterrätterna. Sen fickade vi och hade mysigt sen tog jag fram ett kort som jag skrivit en kärleksförklaring i och avslutade med "därför vill jag fråga dig...."

Han undrade vad jag skulle fråga (anade ingenting) och så började jag fnissa och rodna och fnittra och gömde ansiktet i händerna och jag kände att jag började svettas.

Till slut mitt i allt fnitter fick jag fram, "vill du förlova dig med mig?"

Han log och såg sådär gullig ut och fråga om jag ville det (well daaaa?) såklart jag vill sa jag! Då svarade han att han ville förlova sig.
När han svarat plockade jag fram ringarna, jag ville inte pressa honom med att svara ja bara för att jag köpt ringar. 

Hans ring är lite för stor så vi ska lämna in den idag.

Gud vad härligt att läsa om ert mod!! BEUNDRANSVÄRT!

Jag funderar på att fråga min sambo om han vill förlova sig med mig när vi är i Thailand över jul o nyår,
tänkte ta den 1/1 2012.. På samma strand som min mamma gifte sig 1/1 2010.

Men jag tror jag inte vågar, håller redan på att balla ur... Och då är det 2 månader kvar!

Förstår inte hur ni klarat av det ;P

Lycka till Yez :) För mig själv har det ju hänt en del sen jag startade den här tråden! Som sagt så diskuterade vi det lite 2010, och tanken hann växa hos min kära fästman! 4/8 2011 förlovade vi oss (bokade kyrka och lokal) och 4/8 -12 ska vi gifta oss :)