hej, jag igen:) det var ett alternativ för min mamma också innan operationen, men hon slapp. Jag känner igen mig när du säger att "han ger upp på livet..." för så kände min mamma också inför påse på magen. Själv tycker jag att "det spelar väl ingen roll med eller utan påse, bara de får bort cancern". Det var det första hon frågade när hon vaknade ur narkosen..
Det värsta är ovissheten och väntetiderna. Vår familj fick vänta 1 månad från dess att de konstaterat cancer, tills vi fick veta om den spridit sig. Tack o lov hade den ju inte det, men den månaden är den värsta i mitt liv. Alla tankar som kommer, man svävar mellan hopp och förtvivlan hela tiden. man kan inte göra något annat än att vänta.
Jag vill bara lugna dig med att den svenska sjukvården ligger väldigt långt fram vad det gäller behandling av cancer, läkarna är väldigt duktiga och det kommer säkert att gå jättebra för din pappa. Även om cancer som sagt är en lömsk sjukdom ska man vara så tacksam att man bor i ett land som sverige där det faktiskt finns vård att få.
Nu vet jag inte hur det funkar men funkar det som cancer i tjocktarmen så växer tumörena oftast väldigt sakta (fick jag förklarat för mig) så att om operationen skedde i morgon eller om två månader spelade inte så stor roll, då tumören inte hunnit växa så mycket.
Finns här om du vill prata, jag lyssnar gärna och delar dina tankar och oro...