Knasiga kommentarer?

Min svärmor frågade också med en gång vi berättat att vi skulle gifta oss om jag var gravid. Nu kan ju tilläggas att hon är barnmorska och att vi berättade det för henne på hennes arbetsplats... Hi hi.
Idag har vi varit gifta en månad!!!

En kompis till min blivande frågade också om jag gravid när han fick reda på att vi skulle gifta oss. Saken är den att vi inte stod på så god fot med varandra då (jag och min blivandes kompis alltså) och han kanske hade hoppats att jag skulle "försvinna" på något sätt. Men tji fick han :D

Min sambos släkt har vid flertalet tillfällen kläckt ur sig ungefär samma kommentar som vi inte riktigt har kunnat lista ut vad den betyder. Historien är som följer: För tre år sen gifte sig min sambos kusin (vi kallar dom Adam och Eva) och det äktenskapet höll bara i ett år, när vi sen har berättat om saker vi har bokat och beställt så har kommentaren kommit. "Jaha, det är precis som Adam och Eva." Otroligt sårande och tråkigt... vi känner ju inte precis att vi är som dom, vi gifter ju oss för att vi tror att det ska hålla, inte för att det ska gå som det gjorde för dom.

majasmarie: finns det någon som gifter sig och inte tror att det ska hålla? ;)

Bedbug: Nä... det får man ju hoppas. Skulle vara av ekonomiska skäl, vi brukar skoja om det hemma. Att jag bara gifter mig för pengarnas skull, det är speciellt roligt eftersom jag har högre lön än honom... :)

min pappas chef o hans fru skilde sig faks av ekonomiska skäl på riktigt, men fortsatte att bo (och va) ihop i flera år, tills de gifte om sig! anledningen va att chefen startade eget me en kompanjon som frun inte litade på, så för att rädda hennes egendom skilde dom sig på pappret, och när företaget mycket riktigt gick omkull så hade de iaf hennes tillhörigheter kvar, även om han fick offra en del av sina...

Har läst igenom ALLA inlägg nu och bara ler :D

Den sorgligaste kommentaren hitills kommer från min närmaste syster:"...att jag bara är tillåten att komma om jag önskar er lycka."

Via sms...väldigt trevlig... Vi har haft ett gräl och hon vägrar lösa problemet och bara drar det vidare.

Annars diggade jag helt klart kommentaren från brudklänningsbutiken som jag var i härom dagen för att det inte kändes helt hundra med kjol och underkjol såhär en månad innan den stora dagen: "Men den där kjolen är ju mycket dyrare än den du beställde då"
Eh? Vaddå inte sugen på att sälja sina saker? Verkade som hon tog det personligt att jag inte kände mig bekväm i en kjol som jag inhandlat nästa 10 månader innan ;) Dock beställde jag den andra kjolen som kostar 1400 kr mer än den jag redan har :D

En av favoriterna är även gamla barndoms vännens kommentar när jag ringer för att berätta om förlovningen och bröllopet är: - Jaha? Var det bara det? Jag som trodde att du var gravid.

Öh... Nåja...hon har två barn men ändå, känns som feeel sak att säga i det läget ;)

juli07 -hum...trist inställning...mina svärföräldrar gjorde tvärtemot istället kan man säga....
m2b säger "vi har någotvi vill berätta"
Bägge svärföräldrarna lyser upp och tittar förväntansfullt på mig
"Vi ska gifta oss"
tystnad....besvikna miner....sen
"jaha...eh...va kul...."

ja...de ville att vi skulle säga att vi skulle ha barn då istället

Jag var och provade brudklänningar häromdagen och hittade en helt fantastisk som jag ville prova men den fanns inte i min storlek. Jag frågade expediten om de inte hade någon liknande (i samma märke med ungefär samma skärning alltså) så man kan se hur den sitter. Det hade dem inte. Då börjar hon övertala mig att jag ska prova klänningen ändå. Enligt henne kan man få en bra bild av hur den ska sitta om man ålar sig i den och håller ihop den i ryggen! Visst det hade säkert funkat om det hade varit en enstaka storlek, men här snackar vi om att jag stl 42 ska komma i en ganska figurnära 36! Den hade ju spruckit om jag alls kommit i den! Men hon fortsatte envisas. Jag föll dock inte till föga. Jag tänker inte beställa en klänning för 14 000 som jag endast provat i 36. Dessutom hade jag förmodligen känt mig fet som flodhäst.