Hjälp med "In Memoriam" text/dikt

Jag var på ett bröllop en gång där paret använde liknande formulering som du skrev, något i stil med att "vi utbringar även en skål för dem som inte är med oss här idag och delar denna fantastiska dag med oss. ********* (namnen) - vi tänker på er och ni finns i våra hjärtan."

Jag tyckte det var jättefint och lite rörande faktiskt. Enkelt men fint!

Ni kanske kan inleda med att säga något i stil med: Vi vill ta tillfället i akt att hedra minnet av ... som alltid finns i våra hjärtan. Och sedan läsa denna dikt av P D A Atterbom som jag tycker är så vacker. Den kan ju passa eftersom det är en glädjens dag men saknaden är en sorg ni bär med er.

Kärleken och smärtan,
barn av samma hus,
föra trogna hjärtan
hem till samma ljus

Tack! Jag gillar både skålen och speciellt din inledning, Joleen, den ska jag försöka skriva vidare på.

Dikten var verkligen fin men inte riiiktigt vad jag vill ha. Jag ska ha den i bakhuvudet som plan B, om jag inte hittar den där det säger *klick*.

NuÄrDetDags

Blev inspirerad av ditt inlägg efersom jag känner igen situationen (vi inkluderade också icke närvarande nära och kära på vår vigsel)

Så jag skrev ihop ett par rader åt dig/er. Gillar ni det inte rakt av så kan ni ju göra om det och/eller lägga till efter eget huvud:

Till XX

Det finns männsikor vi inte ser
För det man ser är inte allt
Nej, våra hjärtan rymmer mer
än bara närvarnde gestalt

Vi håller kvar den som var du
och ler åt det du skänker oss
För borta är du ej ännu -
I hjärtat bär vi Dig förstås!

NuÄrDetDags!

Är i samma situation som du! Min m2b´s föräldrar är avlidna. Precis som du kommer vi att hedra dem i kyrkan men vi vill också göra något mer. Något fint, men som inte blir för sorgligt eller för "sliskigt". Det är inte vi!

ssart: Nu fick du mig nästan att gråta - jättefint! Tack!

Jag kopierar rakt av, när sedan allt är färdigt och jag ska göra lite finjsteringar här och där kanske jag ändrar något... men det tror jag inte.

Tack så hemskt mycket!

gota: Vi gifter oss borgerligt och jag har skrivit själva ceremonin - och byggt in att vi tänder ett ljus.
För m2b är det jättetungt att hans mamma inte kan närvara just denna dag men så är det ju liksom bara...
Ljuset vid tänder vid vigseln kommer sedan att stå på vårt bord i festlokalen.

Jag ska även spara brudbuketten som vi sedan ska "ge" till henne i en egen minnesstund.

Ja, och sedan en liten text i vigsel-/festprogrammet, så har vi tänkt att göra. Något av det kanske är något för er...?

NuÄrDetDags1

Vilken fin tanke att även ha ljuset tänt i festlokalen! Det ska jag nämna hemma!

ssart: Vacker dikt du skrev!

NuÄrDetDags
Varsågod! Vad roligt att du tyckte om den!! Hoppas din m2b tycker om den också.

gota
Du kan be prästen att tänka ett ljus i början av ceremonin, och säga mer allmänt att ljuset är för "de som av olika anledningar inte kan vara närvarande idag". Då inkluderar man ju även de som har tackat nej, är sjuka eller vad det nu är - plus avlidna släktingar och vänner. Men man lämnar tolkningen om vem prästen syftar på upp till var och en, ochd et blir väldigt kort och inte alls "sliskigt". Vi gjorde liknande på vår (borgerliga) vigsel.
Varnig bara om ni inte förvarnar familj och vänner - då blir det gråtkalas...

gota
Tack!

Vi skrev dethär i slutet av våra vigselprogram:

"Vi vill denna dag skänka en tanke till de
som ej kan vara med oss på vår stora dag,
men som alltid finns med oss i tanke och hjärta"

Brudens bror XX
Brudgummens farmor XX

Oj vilka fina tankar! Jag vill också hedra de som inte kan närvara, vet inte om jag orkar bara.....så mkt känslor

Tror inte heller jag orkar, vi åker ut till minneslunden där mamma och mormor är begravda dagen efter istället... men tända ett par ljus för dem o ha stående i festlokalen kanske jag klarar - om jag inte säger till någon annan varför jag tänder dem förstås... märker att jag blir allt mer känslig o faktiskt ganska ledsen över att de inte längre finns i livet nu när det närmar sig bröllopet...

Det är så pass länge sen de gick bort att det liksom inte är legitimt att vara så här ledsen längre...

Marskatt: Det är legitimt att sörja så länge man behöver och vara ledsen så länge man vill, stor kram till dig!

Marskatt: Håller med Thailands brud, det är abslout legitimt att sörja och sakna, hur mycket tid som än har gått!

Hos oss är det också så att just bröllopet har fått min m2b att sörja och sakna "igen". Hans mamma gick bort för 8 år sedan och i vardagen har han vant sig vid det och jag tror inte ens att han tänker på det dagligen. Men nu när bröllopet närmas är saknaden där igen. Jag tycker det är logiskt. Ett bröllop är ju en stor och känsloladdad händelse som man vill att alla nära och kära ska dela med en och det är ju klart att det gör ont att påminnas om att just en (eller flera) personer inte kan det... I vårt fall är det så att hans mamma aldrig kommer att uppleva att den yngsta sonen gifter sig - även efter 8 år är det en tanke som gör ont och särskilt min m2b har all rätt att känna och uttrycka det.

Alltså, det är helt legitimt att känna som du känner! Sedan vet naturligtvis bara du om och hur du vill uttrycka dessa känslor...

Jag tänkte att jag själv ska tända ett ljus till minne av min pappa när jag kommer in i kyrkan, men vet inte än om jag kommer klara av det. Tyckte att det låt bra som någon skrev att man kan be prästen göra det och att han säger några ord. Men jag är så känslig i vanliga fall också så jag tror jag kommer att bryta ihop i vilket fall av hela situationen, och sen vill jag helst inte gråta av sorg på min bröllopsdag utan av glädje...

Ni har jättefina idéer och min känns lite barnslig om man jämför....

i ett festprogram jag har sett någonstans hade de ritat upp bordsplaceringen och lagt till två moln vid honörsbordet där brudens farmor och systerns änglabarn satt. Kanske ett sätt att markera närvaro utan ord eller för stora känslostormar.

Det var ett bra tips för min del..Tack