• Allrakäraste

    Var det rätt?

    Kära medlemmar,

    Sitter här med blandade känslor. Igår friade äntligen min sambo. Ett väldigt avslappnat frieri i vårt vardagsrum och sedan hade han bokat bord på vår favoritrestaurang på kvällen för att fira. Vi var såklart glada och samtidigt lite chockade. Vi har varit ihop i över 4 år och bott ihop nästa lika länge, vi känner alltså varandras bättre och sämre sidor och har hunnit gå igenom en del tuffa perioder som bara gjort oss starkare som par.

    Jag har länge funderat på förlovning och också pratat med min sambo om detta men han har velat vänta för att liksom komma vidare till nästa fas i livet. Jag har inte kunnat låta bli att skämta om en eventuell förlovning lite nu och då. Jag skäms nästan för att säga det men jag har fällt kommentarer om en förlovning i stort sett varje vecka.
    Nu känns det som att jag har tjatat till mig en förlovning och såhär dagen efter mår jag jättedåligt. Har inte hunnit prata med min sambo (eller numera fästman) men känner att jag nästan måste göra det. Tänk om jag har tjatat till mig en förlovning?
    Hjälp vad ska jag göra? Hur tar jag upp det här med honom?

  • Svar på tråden Var det rätt?
  • Chicita

    Var ärlig och fråga om han verkligen vill, eller om han friade "för att få tyst på tjatet"...
    Försöker du linda in det i fina formuleringar så finns det ju alltid en risk för att han inte förstår  vad du egentligen vill, och därför kanske ni missförstår  varandra... 

  • Alyllyra

    Ja, det enda du kan göra är att prata med honom. Men oavsett så behöver ju inte en förlovning leda till bröllop "nu på en gång", det finns ingen ettårsregel att hålla, utan ni kan lugna sätta er ner och prata om framtiden, vad ni har för tankar och planer och om de stämmer överrens med den andres ;)

  • Allrakäraste
    Alyllyra skrev 2013-12-12 12:07:01 följande:
    Ja, det enda du kan göra är att prata med honom. Men oavsett så behöver ju inte en förlovning leda till bröllop "nu på en gång", det finns ingen ettårsregel att hålla, utan ni kan lugna sätta er ner och prata om framtiden, vad ni har för tankar och planer och om de stämmer överrens med den andres ;)
    Jo, förstår att jag måste prata med honom men det känns som ett svårt ämne att ta upp :S Men det bästa sättet är nog att göra som Chicita säger och bara vara rak.
    Under middagen sade han halvt på skoj halvt på allvar att bröllop låg minst 5 år bort i tiden. Jag har absolut inga problem med att vänta några år utan vill tvärtom hinna spara ihop lite pengar så att vi kan göra det till en riktigt bra dag :)
  • Chicita
    Allrakäraste skrev 2013-12-12 12:20:17 följande:
    Under middagen sade han halvt på skoj halvt på allvar att bröllop låg minst 5 år bort i tiden. Jag har absolut inga problem med att vänta några år utan vill tvärtom hinna spara ihop lite pengar så att vi kan göra det till en riktigt bra dag :)
    Då kan du ju utgå ifrån det när du tar upp det.
    Säg att du vet att du har tjatat lite, både på allvar men även att det har varit lite skämtsamt också eftersom du har varit medveten om "tjatet" och säg att du är helt enig med honom om att bröllopet inte behöver ske nästa år, eller kanske inte ens året därpå.
    Men att ni kanske kan öppna ett konto (kanske ett låst konto - det går inte att ta ut pengarna förrän om tidigast 2-3 år?) där ni redan nu börjar spara undan pengar så att det inte behöver bli någon panik den dag ni känner att "nu är det dags".

    Jag och maken var förlovade i kanske 7 år eller nåt innan vi bestämde oss för att gifta oss Glad 
    Så vi förlovade oss till och med utan en tanke på giftemål. Eller tja lite sådär att "det får bli en senare fråga om/när det händer"... Så ha ingen panik.
    Det kan vara skönt att ändå få den där ringen som liksom visar utåt att "vi är seriösa, vi vill satsa på vårt förhållande". Men låt bröllopet bli en senare fråga och visa din blivande att det är helt ok... Solig 
Svar på tråden Var det rätt?