Har du många nära vänner?

Under perioder av mitt liv hade jag nog kunnat svara alla tre, för det pendlar. Vissa perioder är man oerhört nära en specifik person, man pratar om allt och delar allt, för att sedan inte umgås på ett tag. Och så kan man hitta tillbaka igen...

Men nej, jag skulle inte säga att jag har många nära vänner som verkligen "känner" mig. Jag har många vänner, många jag kan prata med om både glada och sorgsna saker, många som jag litar på. Men den enda som verkligen är mig nära är min sambo.

Jag har aldrig haft särskilt många nära vänner. Just nu umgås jag allra mest med min sambo, min syster och min kusin. De får veta allt som händer och vi pratar om tunga saker och roliga saker också. Ibland pratar vi inte alls utan bara umgås. 
Min sambo och jag har en del gemensamma vänner, och det är fina människor som jag gärna har omkring mig, men de är mer kompisar. Om livet krisar vänder jag mig till någon av tre ovan nämnda personer, eller mamma.

Jag anser inte att det ens är möjligt att ha många NÄRA vänner. Nära vänskap tar tid och engagemang, och det kan man helt enkelt inte lägga på alltför många personer samtidigt.

Jag skulle säga att jag har kanske en handfull någorlunda nära vänner, varav en väldigt nära. Sen har jag kanske 15-20 vänner, och ohyggligt många bekanta. Många av mina bekanta är väldigt fina människor som jag tycker om, men vi känner inte varann så väl och har inte mycket kontakt. En del kanske jag enbart har kontakt med på Facebook, vi skulle aldrig få för oss att ringa varann baraföratt, träffas och fika bara vi två eller så, men när vi har kontakt kan den vara nog så "djup" och berörande.

Sedan jag träffade min man är det naturligtvis han som står mig närmast och som jag tillbringar mest tid med. Eftersom jag har begränsat med ork träffar jag inte ens mina nära vänner så jätteofta (de har också barn och jobb och livspussel att få ihop), men jag vet att de finns där.

Jag har nog ganska lätt att träffa folk, kan vara rätt öppen och social när jag vänder den sidan till, och jag har fått ganska många vänner och bekanta på olika nätfora, som jag sedan har träffat IRL. Samma sak med kurser, olika jobb osv. Att jag har så många bekanta beror delvis på att jag har flyttat väldigt mycket i mitt liv, och varje gång tagit med mig några kompisar som jag hållit kontakten med när jag gått vidare.

Däremot kan det vara svårt att träffa nya nära vänner om man inte har några. Att tycka det är roligt att prata skit och kanske gå ut och göra nåt tillsammans någon gång är en sak, att kunna ringa någon mitt i natten när det är kris är en helt annan. Därför är jag otroligt glad över att ha flera sådana riktigt bra vänner i mitt liv. Särskilt eftersom jag höll på att schabbla bort min bästa vän sedan 24 år under en period när jag var alldeles för upptagen med att flänga runt och alldeles för dålig på att höra av mig. Tack och lov att hon fanns kvar när jag väl insåg hur viktig hon var!

antalet brukar vara ganska stadigt - 2-3st. 4 som mest. men vilka det är skiftar ju. just nu har jag 3. ^^

sen har jag ju en del andra vänner oxå. men ovanstående gällde ju NÄRA vänner. ^^

Aniara4 formulerar det som vanligt bra....
Nära vänner är få och lätt räknade. Bra vänner är betydligt flera och "vänner och bekanta" har jag så många att jag kan sanda med känns det som ibland  

Vän-förhållanden tar tid. Dom behöver vårdas.
Men dom där riktigt nära vännerna förstår även om man inte har hört av sig på ett par månader och man är fortfarande på samma nivå och bara plockar upp tråden när man stöter på varandra eller hittar tiden att träffas och umgås.
De som surar över att man inte har tid för dom - dom räknar jag inte som nära vänner hur djupa diskussioner och jobbiga livsöden vi än har delat.... 

Nej, inte en enda. Om man inte räknar maken då. Vi står ju varandra nära, men han är ju min familj. Utöver det har jag väl min mamma, mormor och syster och dom är väl på sätt och vis vänner, men även dom mer familj "bara". Utöver dom? Ptja, maken har ju sina vänner.. men min relation till dom.. skulle nog kalla dom mer bekanta. Någon mer/fler har jag inte.

Jag skulle absolut vilja ha någon nära vän och vänner rent i allmänhet. Är det lätt att få nya? Nej, definitivt inte.

Jag har ca 7 nära vänner, som jag ringer och umgås med frekvent. Jag har en sk bästis, som jag pratar med varje dag och som vet allt om mig (mer än min sambo vet), världens bästa. 

Jag arbetar ganska hårt för att ha kvar mina vänner, det är så lätt att man inte hörs på länge när man jobbar tränar pluggar har familj mm och tror att de finns kvar men så ses man en dag och det har hänt så mycket att vänskapen inte hängde med i utvecklingen. Det är en del underhåll att ha 7 nära vänner, som tur är ses vi ofta tillsammans, fler vänner hade krävt mer tid men det hade bara varit välkommet =) Sen kan jag inte bli nära vän med vem som helst, det måste vara enkelt, kemi liksom. 

Jag har några bra vänner, men ingen som är riktigt nära. När jag var yngre hade jag flera nära vänner med vi gled isär efter studenten när vi flyttade till olika orter för att plugga. Jag saknar att ha någon riktigt nära och kan idag ångra att man inte höll liv i vänskapen trots flytt till olika orter. Idag har vi inte längre så mycket gemensamt.

Jag har några få nära vänner bara och dom har hängt med i många år sen jag var rätt liten. Det är 2-3 st bara, sen har det blivit fler under åren. Folk som dykt upp under åren är då min pojkvän som också är min bästa vän, min fina svägerska och en tjej som jag träffade när jag började universitetet i januari och vi har kommit varandra nära och hörs nästan varje dag. ett ganska lagom antal tycker jag nog då jag är usel på att hålla liv i vänskap, men dessa står mig så nära så att det är lika bra trots att vi inte ses/hörs så ofta. Och ja, det är svårt att skaffa nya vänner tycker jag då jag är rätt så blyg.

Jag har 2 riktigt nära vänner, sedan har jag en ganska stor umgängeskrets, det beror mycket på mitt arbete och min hobby :)