brideo skrev 2012-03-19 20:14:27 följande:
Har läst alla inlägg i tråden och kan villigt erkänna att jag inte begriper hur ett förhållande som du beskriver TS funkar i praktiken. Till exempel, hur fattar man egna beslut om presenter etc om någon annan har total bestämmande/äganderätt över en? Har du fått tillåtelse att köpa vissa typer av presenter i förväg?
Att ha bestämmanderätt handlar lika mycket om att besluta saker som att överlämna saker till den andre att besluta om. Att han har rätt att säga att jag inte får göra vad jag vill betyder inte att han gör det - om det inte finns en tanke bakom hans beslut.
Enkelt förklarat ser vårt förhållande antagligen ut som de flesta andras, men det har vissa stora skillnader.
Vi bråkar t.ex aldrig om något eftersom det inte finns någon anledning till det. Vill jag en sak och han en annan har jag redan i förväg gett honom rätten att bestämma hur det blir. Det kan handla om vart man åker på semester, vilket smör man ska ha hemma, när det är dags att äta osv osv osv.
Dessutom har han inte någon skyldighet att hjälpa till med städning osv. Detta för att det är så vi vill ha det. Han gör det ofta ändå, men han måste inte. Där emot kan han säga till mig när som helst att jag ska gå o dammsuga/diska/tvätta/whatever.
Det sista beror dock mycket på att han jobbar väldigt mycket medan jag inte jobbar alls för tillfället.
Jag har mina pengar som han låter mig bestämma över själv, med dessa kan jag köpa presenter till honom om jag så önskar. Det handlar inte om att jag får "veckopeng" eller liknande utan jag har min inkomst som min och han har sin som sin. Det som ska betalas av båda delas efter hur vi ser det rimligt att dela det.
I mångt och mycket har vi ett förhållande som alla andra. Vi diskuterar gemensamma beslut, vi väger in varandras åsikter i frågor osv. Det som skiljer oss från "alla andra" är att vi har en tydligt uttalad maktförskjutning där han är den dominante/ledande parten och att jag underkastat mig honom så totalt att jag gett över all rätt vad gäller beslut om min kropp till honom. Jag VET nämligen att han aldrig kommer missbruka det eller tvinga mig in i något jag inte vill eller är redo för. Jag har nämligen alltid alternativet att lämna honom kvar. Det är det enda jag inte kan avsäga mig, det enda han inte har någon som helst möjlighet att tycka till om.
Eftersom han älskar mig och vill ha mig kvar så gör han inte något för att driva mig mot ett sådant beslut utan väger in och diskuterar med mig innan beslut som rör mig fattas.
