berättade för en av min vän om mina planer jag har att fråga min älskade sambo om han vill förlova sig med mig och hon började pridika "det är väl förtidigt? ni har ju bara varit ihop så och så länge!" jag kännde mig jätte nedtryck och ledsen...försökte prata med henne om detta och då rycker hon på axlarna och börjar prata om annat istället.
spelar det någon roll hur lägne man har varit tillsammans?
Uppenbarligen är din kompis jävligt avundssjuk på dig! Hon ska vara glad för din skull. Du gör som du vill, lyssna inte på andra ;) Känns det rätt så kör hårt! Lycka till! :D
Jag anser att man väljer sj när man vill förlova sig.
jag å min M2B flyttade ihop andra dagen vi träffades. ok han var hon mig och betalade ett dyrt "förråd". Vi fick hela tiden höra att vi gick för fort fram.... bo ihop å skaffa barn.... detta var 7 år sen och vi är fortfarande ihop å i sep förlovade vi oss å i juli gifter vi oss....
Inte många höll på oss men har man kärlek och respekterar varandra så fungerar ALLT!
FÖLJ DITT HJÄRTA!!!!
Ingen annan kan ju veta när det är rätt tid att förlova sig för er, och jag tycker nog inte att man ska komma mes sura kommentarer om ens vän berättar att hon vill förlova sig. Bättre då att gläjdas över att hon har hittat kärleken, tycker jag! Och att man väntar längre med att förlova sig betyder lika lite att det kommer hålla för alltid, som att det alltid blir så att man bryter upp om man förlovat sig "tidigt".
Jag var väldigt, väldigt ung när jag förlovade mig första gången, och vi hade bara känt varandra en månad. Å andra sidan hade vi då redan bott ihop i tre veckor. Vi gifte oss sedan några år senare, skaffade barn...och skilde oss sedan efter sju år. Men det beror inte på att vi förlovade oss snabbt, eller att vi var unga. Oavsett hur man gör, tar det lugnt eller "kör på", om man är ung eller äldre, kan ingen få garantier för att förhållandet ska fungera. Det beror på helt andra saker om det gör det eller inte.
Min blivande och jag förlovade oss för snart nio år sedan, och gifter oss nu i vinter. Vi har alltså haft en väldigt lång förlovning om man ser det så. Men det har alltid varit en självklarhet att vi ska gifta oss, även om det tog betydligt längre tid att komma till skott. Bla blev vi föräldrar till härliga barn under tiden! 
Min personliga åsikt är annars att man absolut inte ska skaffa barn med någon som man inte kan tänka sig att gifta sig med...om man är typen som vill gifta sig, menar jag. Annars spelar det ju ingen roll. Men det är som sagt, min personliga åsikt. Men både förlovning och giftermål kan ångras, man kan bryta en förlovning, skilja sig...men den man skaffar barn med, kommer för alltid vara förälder till ens barn. Ingen kan vara ovetande om hur många som har komplicerade relationer med ex, och där barn är inblandade. Eller? Alltså tycker jag, personligen, att det vore konstigt om man skulle "testa" förhållandet genom att skaffa barn, som ett test på om ett äktenskap skulle hålla. Däremot, resa eller bo tillsammans...om man inte vill vänta med sådant tills man blivit äkta makar. Allt beror ju egentligen på hur man vill ha det med saker och ting, och det kan ingen annan säga är rätt eller fel. Det handlar om den enskildes tyckande och vilja om hur han eller hon vill leva livet.
tack för alla uppmuntrade ord det värmer!
har pratat med henne och verkligen förklara hur jag känner mig när hon är så nedlåtande emot mig och hon erkände att hon är avis och att hon har vsårt att se andra få/ha det hon vill ha....
) och nu efter ca 8,5 år ska vi gifta oss 
Känns det rätt så gör det. Jag gjorde som några ovan skriver med att i stort sett flytta in första veckan. Jag var 3 veckor hos honom innan jag i stort sett åkte hem, sålde lägenheten och flyttade (träffades i början av mars 2010). 22:a juli 2010 friade han och det kändes helt rätt. Nu ska vi gifta oss 22:a juli i år och jag tvekar inte en sekund.
Då kan jag också säga att vi båda har varit i långa förhållanden men inte tänkt tanken att gifta oss innan. Jag var förlovad med "min första kärlek" som jag var tillsammans med i 4 år men det var en sån där som jag kallar det "fjortisförlovning" där man mest bara gjorde det för att, utan att ha en tanke på att gifta sig dom närmsta 10 åren ;P
Känns det rätt så gör det. Skit i vad andra säger. Hade vi lyssnat på alla andra så vet jag inte hur det hade gått. Han är 10 år äldre än mig så vi fick väldigt många kommentarer om det.. Men jag har mer gemensamt med honom än vad jag har haft med någon annan.
Måste också säga att jag håller med din mormor :)
gud vad kul att få läsa era historier...jätte mysiga och jag änskar er all lycka!
blir glad att läsa allt ni skriver!
runi: jag håller också med vad min mormor säger :)
10 dagar så länge var vi ihop innan vi förlovade oss och 5 månader innan vi gifte oss, inget jag rekomenderar till någon.
Så varför gjorde vi det endå?
Jo, för oss fanns några faktorer som spelade in som gjorde att vi kunde göra detta så snabbt.
1. Vi har känt varandra i några år nu.
2. Att döda kärleken med tystnad och avstånd funkade inte, den blev bara stackare.
3. Dte var nu eller aldrig, vi hade en chans så vi tog den.
4. Vi är inte unga, vi har lärt oss av våra misstag.
5. Vi pratar om allt, herre gud vi planerade förlovning och bröllop 5 månader innan vi blev ihop, saken var den att kände vi samma sak och kunde klara normal vardag med varandra så skulle vi gifta oss, vi visste att detta kunde ta slut men det gjorde det inte.
6. Vi är ytterst medvetna att detta gjordes snabbt och att allt inte kommer vara jättelätt men vi kan klara det.
7. Vi ger varandra utrymme.
Att din vän gnäller kan vara avundsjuka eller hon ser något du inte ser, så sätt dig ner och fråga henne varför och hon har ett bra skäl som typ att hon vet något om din karl eller så,lyssna på henne.
Sedan är det upp till dig vad du vill göra med information men kom ihåg att fälja ditt hjärta.
Tycker du ska fråga din vän om hon ser någon annan anledning att du inte ska satsa på just honom än tiden. Kanske har hon någon känsla lr oro för din skull som vän (iaf hoppas jag att hon kan ha det å inte e så likgiltig att hon bara rycker på axlarna för honinte bryr sig...)
Önskar dig all lycka med både vän å frieri
Om hon är avis, sätt henne ner och berätta för henne att hennes avundsjuka hindrar henne från att hitta lycka, det är först när man är lycklig och älskar sig själv som sann kärlek ramlar in i ens liv.
jag håller med dom andra... FÖLJ DITT HJÄRTA !
låt inte en avensjuk vän förstöra för dig och din sambo.
jag håller med kattpoet om att det är hennes avundsjuka som hinndrar henne från att hitta lyckan och sätt dig ner och prata med henne och försök få henne att förstå det.
lycka till med förlovningen och allt!
