Zelmah skrev 2011-01-20 00:35:32 följande:
Men om du vet att det är rätt, varför är det så bråttom? Precis som Etheleglin säger så är dina kemiska processer i kroppen forfarande i förälskelsen. Relationsforskare har by the way kommit fram till att det tar ca 8-10 år innan en relation har gått igenom alla faser som är prövningar för om relationen kan hålla. Men visst kan man känna att det känns "rätt" innan...men man kan ju aldrig vara 100, mkt kan hända på vägen.
Jag och min m2b pratade redan efter ett år att förlova oss men det dröjde tills vi varit tillsammans i 5 år innan vi gjorde det. 2 år senare mitt i vår 7-årskris och min personliga identitetskris och återfall av sorjekris o allt vad det var så bröt jag förlovningen och vi gick isär. Men efter 1-2 månader var vi tillsammans igen och så småningom fick jag tillbaka ringen nu har vi varit tillsammans i 8 år och NU vet jag definitivt att det är rätt och har aldrig varit säkrare. Jag trodde att jag var redo att gifta mig redan när vi varit ett par i 3 år men TUR att vi väntade ändå känner jag nu i efterhand. Vi gifter oss 3 september i år och jag är lyckligast i världen känns det som och det var värt att vänta på och vi fick gå igenom massa prövningar på vägen, min mamma dog, min kusin dog vi har haft långdistansförhållande och flera kriser i relationen, men nu vet vi att vi klarar det.
Jag tror det är bra att man haft någon kris i relationen innan man gifter sig så att man vet att man även fixar det när det stormar och man måste gå i hård motvind.
Men som många sagt ovan: öppna kort! Du måste vara tydlig med vad du vill. Annars blir det bara missförstånd. Att hinta funkar sällan, raka rör, tyvärr.. annars kan du få vänta länge..
Och försök att låta bli o jämföra med exet, been there done that... man mår bara dåligt av det och det tär på relationen i onödan. Lättare sagt än gjort jag vet, men det finns ju en anledning till att de inte är tillsammans längre. Han har valt att vara med dig, försök att njuta av det och inte stressa fram något. Om du själv inte vill fråga får du nog helt enkelt vänta tills han känner sig redo. För du vill väl inte att han ska ha känt sig pressad till det pga påtryckningar?
Det finns så mycket drömmar och förväntningar som vi bär på inom oss men man får inte glömma att njuta av det vi faktiskt redan har oxå
Jo, precis, jag är supernöjd med det jag har, just därför hade jag velat ta ett steg till när allt känns så rätt. =) Och nej jag vill absolut inte att han ska känna sig tvingad att göra ngt, det gjorde hans ex tillräckligt mkt, hon hade ett extremt kontrollbehov och ville att de skulle förlova sig bara så hon kunde "märka" honom. Hon anklagade honom för att vara otrogen med gamla fickvänner och klasskamrater vid flertalet tillfällen, hon var verkligen"the green monster"... Så nej, jag vill ASBOLUT inte bli som henne.
Känns bara som att just nu hade varit en perfekt tidpunkt...
