• Oktoberbrud2010

    Ville väl bara få skriva av mig lite....

    Ända fram till idag har jag mest ryckt på axlarna åt att jag antagligen inte kommer få någon möhippa och varit mer bekymrad över att min kille antagligen inte heller kommer få någon svensexa.

    Men idag kände jag att det börjar göra lite ont att tänka på att det faktiskt nog inte kommer bli nåt. Visst det är veckor kvar, vi gifter ju oss inte förrän i slutet på oktober, det är inte därför jag tror att det inte blir nåt. Jag kan liksom inte se att det kan bli nåt för det finns liksom ingen där som kan hippa.

    Visst jag har min tärna min fantastiska tärna, blir det en hippa så är det för att hon ensam fixar en. Hon lär väl också vara enda deltagaren förutom jag själv då.  Jag har bara 3 tjejkompisar,  2 känner varandra men har valt att inte umgås med varandra på grund av konflikter, och de två känner inte min tärna. De 2 som inte umgås är dessutom småbarnsföräldrar, en av dem har 3 barn varav den äldste är 6 år och hon och hennes familj är mitt uppe i en flytt. Och den andra fick sin dotter i februari....

    Mina 3 kompisar bor dessutom långt ifrån varandra och snart kommer de alla bo ganska långt ifrån mig. Tjejen som är mitt uppe i flytten, flyttar från min stadsdel och ut på landet till en by ca 8 mil härifrån och då kommer hon ändå att fortsätta bo närmast.  

    Så kvar är min tärna... 

    Jag tror att jag blir ledsen för att jag inser hur ensam jag egentligen är och hur jag önskar att det var annorlunda. Funderar på vad det är som gör att jag är så kass på att ens skaffa bekanta och än mindre vänner.  

    Och min kille har det ju snarlikt...  Vi är väl ett ganska ensamt par, vi umgås mest med varandra. Även om jag pushar på att han ska ut och umgås med de få vänner han har.  

    Jaja, vet inte riktigt varför jag skrev... behövde väl bara få lätta mitt hjärta lite. Vill ju inte ringa och gråta hos min tärna i just det här fallet, vill inte att hon ska behöva känna pressen att göra nåt på egen hand. Det är ju inte hennes fel att jag har så få vänner....
     

  • Svar på tråden Ville väl bara få skriva av mig lite....
  • Oktoberbrud2010

    Jag tänker inte sitta hemma och deppa. Det var bara att just idag jag vaknade med den känslan, kan ju bero på att det är den tiden på månaden...

    Sen var det meningen att jag och min BM skulle gjort en sån där crazy sak ihop, vi hade bokat att åka partykryss med Cinderella och skulle festat järnet bara han och jag. Men jag blev så sjuk dagarna innan att jag hamnade på sjukhus så den resan blev inställd.

    Men men denna helgen så jobbar min sambo 2 10-timmars pass så på lördag ska jag gå på Liseberg och åka ALLT en sista gång och på söndag ska jag åka hem till min mamma. Det är en stor marknad i min gamla hemkommun som jag tänkte gå på med henne och sen ska jag träffa hennes vännina och diskutera det kommande bröllopet. För mammas väninna ska ta hand om disk och kaffe och lite sånt. Hon har tidigare jobbat med servering på begravningar.

    Och helgen därpå åker jag och min BM till Tyskland för att handla alkohol till festen. Vi har gjort en weekend av det, så vi övernattar i Malmö. Sen tar vi shoppingen i Tyskland och efter det åker vi till den danska stad där min BMs bäste kompis bor. Så bor vi en natt på hotell där och passar på att umgås med kompisen och hans nya familj.

    Och nu ska jag göra mig iordning, för jag ska äta lunch på mitt favorit lunchställe (thaibuffé) och sen kommer min BM att hämta upp mig och så ska vi åka och träffa hans kusin som är vår präst för vigselsamtalet...

    Livet kommer ordna sig, men ibland får man en liten svacka. Jag är dock glad för att mina svackor är rätt korta.

  • Oktoberbrud2010

     


    Yarrow skrev 2010-09-09 12:32:30 följande:
    Du får väl bjuda in på en tjejfest själv. Säg som det är, för att dina vänner inte umgås med varandra och du gärna vill göra något med alla. Sen är det väl upp till dem om de vill spexa till det lite :)

    hmm bra idé Yarrow, den ska jag fundera vidare på....  kanske skulle bjuda in några tjejer som jag gärna skulle vilja umgås med lite mer. Vi känner varandra bara superduperytligt genom att vi har setts på träffar vi ordnat genom ett internetforum.... 

    Eller verkar det konstigt?!

  • Yarrow
    Oktoberbrud2010 skrev 2010-09-09 12:41:48 följande:
      hmm bra idé Yarrow, den ska jag fundera vidare på....  kanske skulle bjuda in några tjejer som jag gärna skulle vilja umgås med lite mer. Vi känner varandra bara superduperytligt genom att vi har setts på träffar vi ordnat genom ett internetforum....  Eller verkar det konstigt?!

    Det tycker jag inte. En vänskap måste ju börja någonstans och är det personer som du tror att du skulle vilja vara vänner med i framtiden är det en superidé!

  • fialotta82

    Tycker det är en superidé med att bjuda in till tjejkväll. Kommer säkert bli lyckat.

    Själv tog jag tag i andra änden av problemet och mailade de två av sambons killkompisar vars kontaktuppgifter jag har och frågade lite försiktigt om dom behövde någon hjälp från mej för en eventuell kommande svensexa. Visade sig att folk försökt dra ihop det men inte kommit någon vart och nu fick dom tummen ur lite. Vilket ju är jättebra! Då var det bra att jag hörde av mig iallafall (var lite orolig innan att dom skulle tycka att jag la mig i för mycket).
    Så nu börjar de planeras på det hållet. Jag har lovat att smussla fram två telefonnummer ur sambons mobil och sen bär det av. :) Skönt att det ordnar sig med hans svensexa för jag tror verkligen han vill ha en. :)

  • På rosa moln

    Förstår hur du känner dig, var i samma situation som du för några år sedan och mådde väldigt dåligt över det. Har fortfarande inte speciellt många vänner, men känner mig inte längre ensam för de jag har är desto bättre och framförallt så har jag min mött den stora kärleken i min underbara pojkvän.

    Jag vet att det är betydligt lättare att säga än att göra, men försök att se mer till det du har än det du inte har... Du har en pojkvän som jag du förhoppningsvis älskar väldigt mycket och som förhoppningsvis älskar dig väldigt mycket tillbaka. Det skulle jag ha gjort vad som helst för att fått uppleva för några år sedan. Sedan så verkar du ju ha en underbar vän åtminstone, finns de som inte ens har det. Kom ihåg att en riktig vän är så mycket mera värt än 100 ytliga. Dessutom så kan allt förändras, att du känner dig ensam nu betyder inte att du alltid kommer att göra det.

    Kanske kommer du inte att få den möhippa som du drömmer om, men jag tycker att du och din tärna ska hitta på någonting ihop i alla fall - åk på spa tillsammans eller någonting som du tycker om, livet blir väldigt sällan bättre för att man sitter hemma och mår dåligt (tro mig, det har jag redan provat så många gånger utan framgång)... Skickar en stärkande kram!

  • Oktoberbrud2010

    Eftersom tråden blev uppdaterad, så tänkte jag bara skriva och säga att jag oroade mig i onödan. Jag fick faktiskt en helt underbar möhippa tack vare min fantastiska tärna och min blivande man som varit såå duktig på att hålla det hemligt ända in i det sista. Jag anade verkligen ingenting.

    Fick ett kuvert av honom kl 9 på lördagmorgonen för 14 dagar sedan, där det på rim stod att jag hade en timme på mig innan det ringde på dörren och att dagen skulle börja stillsamt med lite flärd.


    Kl 10 ringde på dörren och där stod en kvinna jag aldrig sett förut. Det visade sig att hon ger folk stilanalyser, så det var det dagen började med. Jag har gått och tänkt så länge på att jag skulle boka tid för det, för efter att ha gått ner 125 kg så känns det lite trevande. Därför var det jättekul att höra att jag har rätt bra koll.. Det ingick en kroppsanalys i stilanalysen och den tror jag verkligen att jag behövde.


    När kvinnan gått så fick jag ett nytt kuvert, där innehållet i brevet var att jag skulle använda mina nya kunskaper och packa ner nåt snyggt i en väska, för jag skulle bli hämtad utanför porten kl. 13.


    Kl 13 står jag utanför porten och då kommer en bil jag tycker jag känner igen som min kompis. Men när jag tittar närmare så ser jag ju att det inte är min kompis utan någon helt okänd som kör. Så jag utgår ifrån att det bara är en likadan bil. Men så kliver tjejen ur och frågar är det här Fröken xx och håller upp en stor skylt där det står Fröken xx. Och jag bara nickar och går mot bilen, då fäster hon fast en dekal på dörren där det står Maddes limousine. Jag får sätta mig i baksätet och där ligger en burk cider och en rund ask med snören om, som är en present till mig. Jag öppnar asken och hittar ett diadem med Fiona-öron (shrek) och en liten prinsesskrona, plus ett par solglasögon med rosafärgade glas i Dame Edna-stil och en liten chokladkartong (9-bitars).


    Sitter och ler hela vägen i bilen, efter att jag har tagit på mig diademet och glasögonen. Har ingen aning om vart jag är på väg, men misstänker att det är min bästa kompis halvsyster som kör (jag hade aldrig träffat henne innan). Vi stannar till slut utanför en port och hon tutar. Jag kliver ur bilen och då kommer min kompis och en bekant till oss som jag inte har träffat på fler år och möter mig. Vi går upp till en lägenhet som tillhör min kompis syster och när jag suttit där en stund så kommer ytterligare en gäst. En annan av mina bästa kompisar, trodde verkligen inte att hon skulle kunna komma på nåt sånt här. För förra veckan hjälpte vi dem att flytta till en stort hus plus att hon har 3 barn (det äldsta är 6 år). Blev så rörd av att hon lyckats få till det...


    Vi fick alla varsit klistermärke att sätta på kläderna. Det var en bild på mig, där min kompis lagt till en krona och under stod det Maddes crew.


    Sen blev det lunch, jättegod pastasallad och ett mousserande jordgubbsvin, som inte var sött utan bara smakade som färska jordgubbar. Det var som att dricka sommar...


    Sen var det dags att ge sig ut på stan, vi fick ytterligare ett Maddes crew klistermärke att fästa på ytterkläderna och jag fick ytterligare ett kuvert men i detta låg det 8 små lappar. Jag skulle fotografera : En person som äter, en papperskorg, ett djur, en snygg person, en översminkad dam, en fult klädd person, en person som gör tummen upp och en person klädd i rött. För varje gång jag lyckades fick jag ett klistermärke som de fäste på min kappa.


    Den sista bilden tog jag på Göteborgs central där vi drack lite vin och jag fick en smörgås. (Måste äta så ofta). Sen var vi dessvärre tvungna att säga hejdå till min kompis (3-barnsmamman) för hon var tvungen att åka hem.


    Vi åkte tillbaka till lägenheten. Och det var dags för del 2 av mina uppdrag. De ville veta hur väl jag känner min BM, så de hade frågat honom några frågor och sen så skulle jag svara vad jag trodde att han hade svarat. Det gick väl så där.


    Sen fick jag min belöning för varje sak jag klarat så fick jag en pusselbit till ett gigantisk pussel. Och på bilden var min älskling...


    Sen fick jag ytterligare cider och de tog fram lite snacks. Och så berättar min kompis att det ska komma ytterligare en gäst. Var jättespänd, det visade sig vara min kompis kompis som ska sminka mig på bröllopsdagen. Fast den här kvällen så gav hon mig en festsminkning som hette duga. Har aldrig varit så färggrant sminkad i hela mitt liv, kände mig som en papegoja...


    När jag var sminkad åt vi middag, jättegod ugnsform med klyftpotatis, fläskfilé, rotfrukter, fetaost och oliver. Till det serverades lite sallad och tzatziki det var sååå gott.


    Fick byta om till min fina kläder och sen gick vi ut en vända på stan. Mina Fiona-öron visade sig vara riktiga killmagneter, vet inte hur många som var framme och pillade på dem...


    Hade i alla fall en helt underbar dag! Den var så lagom och det kändes att de verkligen tänkt till för att dagen skulle bli så lyckad som möjligt för mig....


    Men en av de viktigaste lärdomarna jag kan dra är att man inte ska oroa sig och deppa innan man står inför fullbordat faktum.

  • elisabettan

    WOW! Låter som en riktig drömhippa! GRATTIS! Så roligt för dig!

  • Glamourama

    Fattar hur du känner. Har samma problem. Få riktiga vänner, som bryr sig.
     Så jag räknar inte med någon hippa heller. Känns skit! Och ledsamt, men vad ska man göra? Samtidigt känner jag mig avundsjuk, när jag vet att min bm, kommer få värsta svensexan.
    Har min tärna men hon bor utomlands och vi vet inte hur långt innan de kan komma, hon har en 3 åring och en som kommer vara ca 6 månader, till vårt bröllop i juli.
    Men hoppas åtminstone på en spadag och en lunch kanske, men jag vet inte om jag ens kommer att kunna få det :(

Svar på tråden Ville väl bara få skriva av mig lite....