Hur ligger de egentligen till med de svenska traditionerna vid forlovning? Mannen friar eller gemensamt framdiskuterat beslut? Bara kvinnan har ring, eller bada har? osv
Forstor ju oxa att man kan gora precis som man vill, men ar valdigt intresserad av vad som faktiskt ar den svenska traditionen och vad som kommer fran filmensvarld (dvs usa).
Enligt mig så friar mannen eller kvinnan. Kvinnan får en ring och mannen får en ring. Sedan får kvinnan en ring till när de vigs. Mannen behåller sin.
Men man gör nästan som man vill! Nästan skriver jag eftersom Kronprinsessan Victoria INTE fick göra som hon ville utan att det skulle bli en löjlig lågstadie diskussion om huruvida hon skulle få bli ledd in av sittande kung eller gå in med blivande make. Men det är en annan diskussion som jag kan ha med alla 30-40-talister som hellre ser att frun går in med blivande mannen.
Det vanligaste i Sverige är nog att båda kommer överrens att förlova sig efter ett gemensamt beslut. Även regelrätta frierier förekommer förstås. Det är något vanligare att mannen friar än att kvinnan gör det, och oftast sker frieriet efter en diskussion om bröllop. (Dvs. jag upplever att fråga utan att ha talat igenom det är mycket ovanligt)
Vid förlovningar är det vanligaste att kvinann får en ring och mannen en. Vid vigseln får kvinnan ytterligare en ring medan mannen graverar in ytterligare ett datum i sin förlovningsring. Det blir vanligare och vanligare att mannen också har 2 ringar.
Vad jag vet är det ganska ovanligt att fira sin förlovning med en fest, men det är väl brukligt att gratulera nyförlovade nästa gång man ses eller med kort om man inte ses så ofta. En del sätter in en förlovningsnotis i tidningen, men lysning och liknande är det ingen som pysslar med nuförtiden.
Vad gäller förlovningstid är det vanligt att den är ganska lång. många avvaktar med bröllopet till efter husköp, resor etc. så många är förlovade i flera år innan man slår till.
Sedan finns det såklart massa traditioner kring vigseln, men jag vet inte om du är intresserad? :)
I Sveriga har/är det varit tradition att diskutera sin eventuella förlovning gemensamt. Förlovningsringar till båda, oftast likadana och en alliansring till bruden.
Enligt en drygt 60 år gammal bok i min bokhylla gick det till så här:
"1. Förlovning.
När agronom Allan Tistelblom kommit överens med Eva Rosentagg, dotter till redaktören Oscar Rosentagg och dennes maka, född Nyponquist, att växla ringar, så göra de det antingen utan några särskilda formaliteter eller också göra de det enligt alla formella regler. I vår tid brukar fästeparet självt bestämma hur mycket väsen som skall göras av saken. Ha de många släktingar och en stor bekantskapskrets, så anse de kanske att förlovningen bör eklateras enligt alla formella regler. Det går till på följande sätt:
Eva förbereder sina föräldrar på vad som komma skall, nämligen ringväxlingen, och säger att hon önskar en liten festlighet i samband därmed. Känna föräldrarna inte herr Tistelblom, så avlägger han naturligtvis självmant visit i deras hem, och Tistelbloms föräldrar skriva antingen redan nu en biljett till Eva, om de inte känna henne, eller också vänta de till förlovningen och göra det då samt bedja om hennes besök. Men Eva tar i intet fall initiativet till ett besök hos sin blivande fästmans föräldrar. Här tillgår det som vid vanliga visiter (se ifrågavarande kapitel*).
Föräldraparet Rosentagg bjuder nu Evas och familjens närmaste umgängesvänner samt - om de känna dem - även några av den blivande fästmannens till en liten festlighet hemma hos sig. Fästmannen har ej med sig några blommor, när han kommer, dem har han sänt i förväg.
Ringväxlingen sker i smyg på tu man hand och vid första vinet håller redaktör Rosentagg ett tal och talar om vad som hänt, gästern lyckönska och allt är fröjd och gamman.
Förlovningsfesten är alltså en ytterst privat liten festlighet utan några ceremonier."
Man kom tydligen överens gemensamt om att förlova sig, det är väldigt kul att läsa i den här boken och vi hade en hel tråd om den förra året. Om du vill kan du läsa om allt från förlovning till bröllop där.
Åhh, vilken underbar tråd du tipsade om Aleta! Den ledde till att jag snabbt som attan beställde hem denna etikettpärla av E.Tikett och att jag sitter i spänd förväntan över att äntligen lära mig hur man på rätt vis går på visit och hur visitkorten skall vara utformade! Underbart!
Att man kan gora precis som man vill ar jag medveten om ;) Tycker bara de ar intressant att veta vad som ar svensk tradition och vad som borjar bli vanligt pga "uppblandnng" med andra traditioner och genom film osv.
Eftersom jag sjalv (forhoppningsvis :P) kommer forlova och gifta mej med en ickesvensk sa tycker jag de ar kul att lara mej om och halla lite extra om just vara traditioner sa vi kan gora en bra blandning av de bada landernas traditioner.
Boken du skrev om Aleta verkar ju jattekul! Ska se om jag kan fa tag i nagon oxa =)
och darkHorse jag hor garna om lite svenska brollopstraditioner oxa!
Hm, jag är ju inte gift så om något är fel får någon annnan gärna rätta mig :)
Före vigseln: Det finns både traditioner och sådant som kanske inte är traditionellt i ordets vanliga bemärkelse, men som är "normalt" för svenska bröllop. Tex. var det förr så att man gifte sig inom ett år från förlovningen, något som inte alls spelar någon roll idag. Brudparet förväntas själva bekosta sitt bröllop och ev. tillskott från föräldrarna ses som generösa gåvor och inget man bör förvänta sig. Möhippa och svensexa anordnas av brudens/brudgummens vänner och är till för att fira den blivande och ligger alltså inte på tärnan att ordna. Ofta är ju tärnan en nära vän och ordnar iaf. Storleken på bröllop varierar, men det vanliga är väl släkt + vänner, eller en liten mindre cermoni med de närmaste. Jättebröllop på 150-200 gäster upplever i varje fall jag som ovanliga.
Vigsel: I ett traditionellt brudfölje går brudnäbbar först, sedan tärna och marsalk och brudparet går in tillsammans sist. Gällande en kyrklig vigselgudtjänsts utformning får du nog bättre svar i prästtråden :) Traditionen är iaf att inte pussas i kyrkan utan på kyrktrappen efteråt, men det är inte så noga vad jag fattat det som. Vit brudklänning är vanligaste opch vitt är inte ett tecken på oskuld eller liknande (däremot var brudkronan det traditionellt tror jag?) utan helt enkelt ett resultat av den tiden då en vit klänning tydde på att man hade råd att unna sig en klänning enbart för bröllopet, istället för att använda sig av den svarta klänning man annars hade.
Festen: Något som är ganska utmärkande för svenska bröllopsfester är väl att vem som helst kan hålla tal och att det ofta förekomemr allsång av något slag. Beroende lite på umgängeskretsen kanske några vänner ofta hittat på någon form av spexande också. Det här med festhäften är också ganska svenskt har jag för mig, helt enkelt små häften där det kanske står lite om brudparet, om gästerna, sångtexter till sångerna, roliga historier eller liknande. Buffe elelr sittane middag, stor middag eller bara tårta eller tilltug och champange varierar.
Det var nog det jag kom på i första taget, du får gärna fråga om det är något mer :)
Där kan man se, kunde slagit vad om att ett svenskt brudfölje ser ut som så här
brudnäbbet först
brudparet
tärna-marskalk (hur skall de kunna hjälpa till med ev.släp om de går före brudparet?)
naturligtvis kan brudparet vara själva också
Tack. De mesta av de har kan jag ju, har iaf varit pa ett svenskt brollop ;) men de ar mycke sma grejer som jag fatt lara mej (som ardningen pa brudfoljet) och endel saker som jag tagit forgivet (som att alla "far" halla tal) och inte visste var typiskt svenskt.
Lite kul att du skriver att Jattebrollop pa 150-200 gaster ar ovanligt, da jag nyligen startade en trad och fraga hur manga gaster som ar normalt att ha pa svenska brollop. Har pa kreta ar de BETYDLIGT storre och de minsta vi varit pa hade runt 150 och de storre runt tusentalet. Lite skillnad ;)
Så brudkronan var ett tecken på oskuld, jag skulle gissa att det har något att göra med Jungfru Maria som "himladrottning" eller nåt sånt 
Det finns väldigt mycket gammalt skrock förknippat med icke-oskulder i brudkronor också.
Vi hade en "stor" förlovningsmiddag och fest för familjen.
Inget dyrt men väldigt kul.
Men det kanske är en mer isländsk tradition? Hade ni andra inte det?
Läste någon artikel för några månader sedan om bröllop. Det handlade om vad folk lägger på den stora dagen.
Svenska bröllop var ju hyffsat "normala" summor. I alla fall om man jämförde med indiska och japanska (tror jag det var) Där handlade det om miljonbelopp! Och flera tusen gäster. Men då vet de hur man firar med, hehe :)
