ska gifta mig

 

Hm, ja, fast man behöver ju å andra sidan inte gifta sig bara för att det känns rätt. Saker kan ju ändras så att det inte känns rätt längre. Personligen tycker jag dock att man ska chansa hellre en gång för mkt än en gång för lite men alla ser ju inte "misstag" som ngt önskvärt i livet och då kanske man ska vara mer försiktig med allt.

Om ni har tänkt att skaffa barn så är det ju smart att gifta er innan. Giftermål går ju trots allt att bryta och planeringen som leder fram till bröllopet kan vara en bra reflektionstid för att känna efter om man verkligen vill ta mer bindande steg i sin relation (som e.g. barnskaffande vilket ju är hemskt vanligt att man annars halkar in på automatiskt spec. i mindre städer skulle jag tro eftersom det på sätt och vis förväntas av en).

Inte för att jag eg. tycker att det spelar så stor roll, men hur länge har ni varit tillsammans?

Tänkte lite så jag med.

När jag var i din ålder så hade jag varit ihop med en helt fantastisk kille i två år, vi flyttade ihop och jag var säker på att vi skulle leva tillsammans tills vi är gamla.

Och vi är faktiskt gifta nu, och väntar barn. Så känslorna var helt rätt!

MEN, att vänta ett tag gjorde inte kärleken sämre, svagare eller mindre värd. Det enda som hände var att vi kände oss än mer säkra på vår sak, samt hann skaffa mera pengar för att verkligen kunna ha vårt drömbröllop.

För mig var det viktigt att upptäcka, att jag efter flera års "vardagsliv" tillsammans, fortfarande kunde bli förälskad igen, i samma kille! Sånt tar litet tid att komma underfund med...

bra...

vi har vart tsm i 2 år... och jag jobbar och han jobbar, så vi lever ett ``vanligt liv `` om man säger så.
Jag jobbar em, eller fm, han jobbar bara fm..
Men jag är verkligen säker på min sak och han också.
Så vi tänker genomföra detta att gifta oss, Blir det fel så lär man sig av misstaget som du säger, en lärdom,.,
Men i detta fall tror jag på oss, vi är starka tillsammans

Men om du känner så, varför frågar du om någon tycker det är knäppt?

Det undrar jag med... I så fall förstår jag inte varför tråden startades från första början.

mmm

Håller med.

Kan bara säga att jag träffade en underbar man när jag var yngre än du, vi var tillsammans i sju år och jag ville gifta mig med honom, men idag hade jag varit skild om vi tagit det steget.

Varför inte gifta sig? Men jag har förändrats otroligt mycket sedan jag var 20 och är känner nu att jag inte var tillräckligt vuxen då, fast jag trodde det.

Hur länge har ni bott tillsammans?

Och häst och vagn är jag för, det vill jag också ha om vi nu inte ska ta steget fullt ut och lämna kyrkan till häst. Fast då måste klänningen funka med det och jag måste lära mig att rida damsadel...

Jag kände det som att du (TS) var i försvarsställning direkt, innan någon ens kunde ha sagt något. Du tog ut kritiken i förskott. Jag vet att personer som inte gör som majoriteten gör får stå emot mycket: kommentarer, kritik, goda råd, o.s.v. Det är ofta (men inte alltid) välmenande utifrån egna erfarenheter. Till slut står de väl ändå en upp i halsen. Så det är lite lustigt att du faktisk efterfrågar dem . Men det är ju alltid bra med chanser till att slipa sina argument! Det bästa med det här forumet är att höra hur andra tycker och tänker. Enormt lärorikt enligt mig!

Ja, spelar det någon roll om jag tycker att det är knäppt eller inte?

Du kommer inte att få "ett rätt svar" genom att starta denna tråd. Det är bara olika människors olika åsikter ofta baserade på egna erfarenheter. Det är väl fullständigt ointressant vad alla andra tycker och tänker om hur du väljer att leva ditt liv. 

Sommar 2010 skrev 2009-05-28 22:16:36 följande:

Haha. Ja, damsadel skulle vara något... Tänk om hästen skulle få för sig att börja trava, då är det säkert inte helt lätt att sitta kvar (har aldrig testat damsadel iofs), men tänk skorna som man ramlar av i då!!

Vi har också en dröm att åka häst och vagn dit vi ska gifta oss. Helst på vintern med släde!

Jag förstår varför folk är kritiska, men det kan absolut fungera! För mig hade det inte gjort det om jag hade gift mig med killen jag blev ihop med när jag var 17. Vi var ihop i 4 år innan det tog slut.
När jag däremot träffade min nuvarande sambo så visste jag att det var rätt! Det låter hur fjantigt som helst, men det är bara helt rätt.

Mina föräldrar blev ihop när de var 17 och 18 och gifte sig efter två år. Har aldrig sett ett mer kärleksfullt par! Jag hoppas att er kärlek blir lika livslång som deras!