Jessica, efter att ha läst ditt långa inlägg så är min reaktion att du omedvetet provocerar din omgivning, din familj, oss här på BT. Du älskar inte dig själv och har ett behov av att få bekräftelse av omgivningen. Du pressar hela tiden fram gränserna och kommer att göra det ända tills du får negativa reaktioner.
Ditt undermedvetna får då bekräftat det du tänker innerst inne: "De tycker inte om mig för den jag är".
Vad som exakt har orsakat att du inte tycker om dig själv behöver du ta reda på, min gissning är att det som hände när på var 17 år har väldigt stor inverkan. Du har hållit det för dig själv och även lagt skulden på dig själv.
Du är inte unik, det finns fler som gör så här och tyvärr kan hålla på med det hela livet. Du behöver bearbeta det som har hänt och lära dig att älska Jessica!
Innan du verkligen kan acceptera och älska dig själv för den du är så kan du inte få en riktigt underbar relation med någon.
Som det är nu så stöter du bort de som verkligen älskar dig och väljer att söka kärlek och bekräftelse hos någon som du får förnedra dig för och inte kan vara dig själv med. Det känns tryggast för dig, eftersom du inte tycker att du är värd att älska så visar du inte ditt rätta jag och när du gör det ser du till att pressa på för att skrämma bort dem som accepterar dig för den du är.
Det är ett mycket självdestruktivt beteende och jag känner igen mig själv för tjugo år sedan även om det inte gick så långt som det har gjort för dig. Snälla, tro mig, du behöver vara för dig själv och få hjälp att inse att Jessica är en person som du, och därmed också andra, kan älska. Alla människor har fel och brister, men det vägs upp av andra egenskaper.
Din fästman har ingenting med det här att göra. Visst förtjänar han en chans och ett nytt liv när han kommer ut, men det är inte du som ska se till det, det ska han själv. Om ni ska få en ärlig, långvarig relation så måste du må bra först.
Snälla, sök professionell hjälp, du förtjänar att må bra och förstå att du ÄR bra.