någon som också är väldigt känslig?

Min underbara man är helt oromantisk och kommer inte på att ge små presenter eller så av sig själv.
Någon enstaka gång så har han gjort det och då gäller det att belöna ordentligt . Då kommer han ihåg det till nästa gång.
Tyvärr så har hans ex bråkat med honom om sådant så ibland får han dåligt samvete och mår dåligt för att han inte kommer ihåg att vara "gullig". Då får jag bekräfta för honom att min kärlek faktiskt inte påverkas av presenter och romantik.

Testa att köra med belöning istället för piska, man kommer mycket längre!
Försök också att identifiera vad det är han faktiskt gör för att visa att han älskar dig och ta åt dig av det. Att byta glödlampa kan vara en kärleksgest.

Jag tycker det låter som att detta tar upp mycket av din energi, men att han inte ger så mycket energi/tanke på det och det i sin tur tar mer energi från dig....
I vårt förhållande har vi fått hitta formuleringar jag aldrig trodde jag skulle göra mig förstådd på och vice versa. Vi talar verkligen olika språk, män och kvinnor....

Sen med gåvor, jag har upptäckt att en man kan tycka det är mer en kärleksförklaring att köpa hem en teknisk pryl för den kan ju jag ha glädje av (enligt hans tänkande) medans jag kan tycka det inte behövs, men en ask choklad hade varit gulligt. Samma gäller kanske med män som fixar saker runt hemmet, dem kanske ser det som bevis på engagemang i förhållandet. Män är mer 'hands on' så att säga...

Ni måste, precis som alla, jobba på det. Prioriteringar och omtanke. Han måste förstå din rädsla och möta dig halvvägs och du får möta honom halvvägs på det som han har olikt dig....

Det är mina tankar efter mina erfarenheter. Självklart är det inte rätt för alla.

Tack för era svar. Jag funderar vidare... han har inte hört av sig än, jag både sms:ade och ringde honom igår men vi har inte hörts sen jag kom hem från julfirandet med hans familj. Just nu känner jag bara att jag vill komma ur det här. Börjar redan fundera på vad som gäller om man säger upp ett kontrakt på en nyproducerad hyresrätt med inflyttning i vår. Ngn som vet? *ledsen*

Ja, visst tar det upp mycket av min energi men inte så mycket av hans. Jag är på ena änden av skalan när det gäller bekräftelse/uppskattning och han på den andra. Kan man mötas på mitten? Det är väl den stora frågan. Han tror att allt är bra nu medan jag är helt knäckt... Vi ska ses ikväll, phu.

klart man kan mötas på mitten om båda vill...han måste ju vilja också!
hoppas det går bra!!
*kram*

Mitt 1:A inlägg här

"Ni" kvinnor har en bild om hur vi män skall bete oss för att "ni" skall bli lyckliga. Vi är olika, uppskattar olika saker samt gör olika saker till vår partner för att visa för kärlek.
Nu är inte jag inte gift för jag inte hittat någon som skiljer sig från mängden som verkligen ser vad jag gör istället för att se allt jag inte gör som de gör i "Hollywood".

Ja kan tex skala potatisen så det bara är för henne att sätta på plattan när hon kommer hem om inte jag är hemma, lånar jag hennes bil tankar den fullt så hon skall slippa det.
Vi män visar vår kärlek mer genom handling då vi själva uppskattar såna gester och ni tjejer gör det via ord som ni vill få det tillbaka.
Om det skall bli ett lyckat förhållande så får man mötas på halva vägen dvs ni tjejer med.

En del här inne hade verklligen behövt läsa lite böcker till hur våra gener formar oss för att kunna minimera problemen samt kunna ta itu dem på rätt sätt. Varför inte göra det innan man går innan man går in i en relation så man är förberedd.

Kanske lite generalliserande men lite tankar som någon kanske kan få ut något av =)

Fridens

Tack så hemskt mycket för alla svar!
Känner mig lite extra känslig just nu, när jag vridit och vänt på allt och berättat för honom hur jag känt mig osv.Uppfläkt liksom... Känns skönt att han står stark och tror på oss när jag mest känt mig "liten" och allmänt förvirrad och lsedsen...

Nu blir jag lite fundersam igen. Igår skulle jag och pojkvännen ha hemmakväll hos honom, lite tacos o kanske film och så. Jag jobbar idag, så vi tänkte bara ta det lugnt, han har dessutom just varit sjuk o haft feber. När jag kommer hem till honom är något av det första han säger att han kanske ska gå ut senare på kvällen. Han ångrar sig sen, märker väl att jag inte tycker att det vore sådär jättekul om han stack... men, suck, jag skulle aldrig komma på tanken att gå ut med mina kompisar om min pojkvän åkt kommunalt en timme efter jobbet bara för att träffa mig. Är det överkänsligt att bli ledsen över sånt?

Vill jättegärna ha fler tanka och åsikter kring detta... det är alltså inte "romantisk uppvaktning" med blommor etc. som jag kan känna att jag saknar utan mer omtanke och hänsyn.
T.ex. kan kan jag tycka att det är trevligt att när man ska på fest ihop så kommer man dit samtidigt och går samtidigt, som ett par som hör ihop. Sånt tycker min kille bara är tjafsigt och osjälvständigt.

drygt 2 år.

då kan jag tycka att lite i hans uppförande är lite konstigt...
detta med fester och så tänker ja..
men har det hänt 1 gång eller är det ngt återkommande??

Hej! känner igen mig väldigt mycket i det du skriver.. Tror precis som flera andra skrivit att komunikationen i en relation är väldigt viktig samtidigt som missförstånd o övriga brister i denna ofta uppstår pga av "olika språk".

Brukar vara skeptisk till realtionsböcker etc men ett tips är boken "kärlekens språk" av gary Chapman som belyser detta på ett bra, om än lite "amerikaniserat" sätt.

Har du uttryckt-sagt rakt ut till din pojkvän hur du känner..?
T ex i frågan om att anlända ihop till fester etc.? Självklart är det naturligaste att ni gör detta ihop-hälsa honom det!

Det har hänt ett par gånger. Och lär väl hända igen eftersom sånt inte är något problem för honom. Han tycker att det är så otroligt viktigt att vi gör en hel del saker på skilda håll, att vi vet var vi har varann ändå så att säga. Sen när vi pratat om sånt här på sista tiden har det ändå känts ganska vettigt, och han har understrykit att han verkligen älskar mig. Men jag kan inte låta bli att grubbla över hur stark vår relation är o hur mkt vi egentligen har gemnesamt. Ibland kan jag tycka att vi inte har så mycket att prata om och att framtiden är så oviss.

vill du ha en framtid med honom???

Skulle vilja ge det en chans och prova på att bo med honom och se hur det känns, men då måste jag ju se till att gå in i det med en positiv inställning och utan massa grubbel känns det som.

ja..helt sant ..
du måste må bra själv först..känner dig säker i dig själv och VETA att du är värdefull...

Det kan ingen bekträftelse återskapa inte ens den från livspartnern...

Jättekonstigt att vilja gå ut med kompisar när ni har bestämt något annat. Dessutom det här med festerna: Han verkar vilja agera som om han är singel men ändå plocka russinen ur kakan och ha en flickvän som finns när han har lust.
Jag tror inte att han skulle uppskatta om du betedde dig likadant, och ärligt talat, är man ett par om man inte tar hänsyn till varandra?