Vad ska jag göra?!

Det låter som en väldigt jobbig situation, och den kommer nog aldrig bli bättre om ni inte gör något åt det. Din sambo får konfrontera sitt ex, eventuellt be om hjälp via familjerådgivningen (funkar även om man inte lever ihop) för att hitta en lösning på allt. Att exet reagerar som hon beror nog på att hon är rädd för att du ska kliva in i hennes barns liv och stänga henne ute.

Relationen med din sambos mamma kan du laga genom att prata med henne, även om det känns jobbigt. Om du vill satsa på ett liv med din sambo kommer hans mamma vara en del i det också.

Och att svärföräldrarna hälsar på sällan behöver inte vara något konstigt. Min sambos föräldrar bor i samma stad som oss, ungefär 15 minuters resväg. Mina föräldrar bor två timmar bort, och de har hälsat på lika ofta. Båda förväntar sig en inbjudan för att komma, och det blir snarare så att vi åker till dem istället.

Vi har, eller ja, min sambo har försökt prata med sitt ex. Via telefon är det helt kört. Hon börjar fort gapa och skrika i telefon om det inte är något som passar henne för att sedan slänga på i örat. 

De träffades för ca ett år sedan, då tillsammans med två andra för att det skulle gå sjysst till (hon kör gärna över folk och min sambo är många gånger alldeles för snäll för att slippa bråk och onödigt strul/tjafs). Där de kom överens om hur saker och ting skulle fungera. Hon är väldigt speciell och även henne egen familj har periodvis sagt upp kontakten med henne. Hon kör gärna över andra för att få som hon själv vill, utnyttjar och manupilerar. Mig har hon aldrig träffat och hon verkar föga intresserad av att träffa mig, något jag kanske hade önskat. Hon har ljugit för mina blivande svärföräldrar och min blivande svägerska. Dessutom behandlade hon min sambo väldigt illa och deras relation avslutades pga att hon var otrogen med en gemensam vän till dem. Därav undrar jag ännu mer varför de väljer att ha kvar en så nära kontakt. Barnet får de ju träffa ändå och min sambos föräldrar har ställt upp och vart barnvakt några gånger åt henne. 

Jag har pratat med min blivande svärmor. Inte nu nyligen men vi har som sagt pratat tidigare. Så varför jag ska ta upp samma saker ännu en gång? Hon vet redan vad jag känner, tycker och tänker. Min blivande svägerska försöker så gott hon kan. Hon vill gärna vara vän med alla och vi har pratat. Hon står inte på exets sida men vill ändå försöka hålla god ton trots att det är mycket på hennes egen bekostnad då hon många gånger mått väldigt dåligt pga hur exet har uppfört sig mot både oss och henne. Men jag kan inte låta bli att undra hur många chanser en människa ska få. När går gränsen?

Att de inte hälsar på så ofta är egentligen en värdslig sak när det kommer till det stora hela men givetvis är det en liten detalj som gör att jag känner som jag gör. Vi har alltid jätte trevligt när vi ses. Och det är absolut ingen dålig stämning. 

Som sagt det kan vara jag som överreagerar. 

Det gynnar precis alla - men allra mest barnet - om man kan sträva efter att ha en så bra relation som möjligt mellan föräldrarna. Det är nio år sedan vi skildes och med väldigt mycket envishet och jävlaranamma så fick vi också en ruskigt bra och fortfarande tajt relation. Att försöka sträva efter att bli vänner tror jag är bra, sen måste man verkligen inte tycka lika om allt.

Det du kan göra på egen hand är att försöka tänka på barnets mamma på ett annat sätt än vad du gör nu. Du behöver inte älska henne men allt negativt du skriver kommer att lysa genom även om du inte säger ett knyst om det. Barn är synnerligen kvicka på att läsa av vuxna.

Det är bra att din familj vill anstränga sig för att få en vettig relation med henne, de är ju barnbarnets mamma liksom och kommer alltid att vara viktig, udda eller inte.

Familjerådgivningen är en fantastiskt bra investering för visst skulle det kunna vara så som en annan skribent skrev att hon är rädd för vilken plats du kommer att ta. Men den rådgivningen är bra om hon och pappan går på, det handlar ju om hur de ska funka som föräldrar. Sen när det känns lite lättare vore det väl en kanonidé att ses och bara försöka ta en liten avslappnad fika ihop, det låter ju urmysko att ni aldrig har träffats.

Det är ett lite segt och tufft läge att komma in i en konstellation där det redan finns barn för man måste plocka med så många andra. Men man kan också se det som ett guldläge för barnet att faktiskt få möjlighet att bli älskad och uppmärksammad av fler människor :)

Det låter som en sjukt jobbig människa :/ Jag har inga bra tips på hur man ska handskas med en sådan, min reaktion brukar vara att fasa ut dem ur mitt liv. Det är däremot omöjligt när din sambo har barn med henne.

Om det blir alldeles hopplöst och hon inte kan stå fast vid överenskommelser måste ni nog ta kontakt med någon professionell som får reda ut det, sätta upp regler som ska följas. För barnets skull måste det gå komma överens, även om föräldrarna inte tycker om varandra längre.

Jag uppfattade aldrig att du hade pratat med din sambos mamma tidigare. I såna fall kan du antingen försöka igen eller bara låta det bero. Jag är inte bästa vän med min svärmor, men vissa dagar räcker det med att jag inte känner att jag vill kräkas på henne. (Mitt ex mamma var psykotisk och skrämde livet ur mig flera gånger. Att slippa henne var bästa delen av att göra slut.)