• Äldre 28 Feb 02:44
    51343 visningar
    50 svar
    50
    51343

    Jag vet att han har varit otrogen...

    Jag bara VET det! Min magkänsla har gått på högvarv till och från under en lång tid. Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år. Förlovade och har en dotter på 2 år. För cirka ett år sedan fick min sambo hem ett brev som vände upp och ned på min värld. Det var ett handskrivet kuvert så jag tänkte att det kanske var något från någon vi kände. När jag öppnar det så står det att någon har angett min sambo som sexpartner och att han måste komma in och testa sig för klamydia. Jag ringer min sambo, rosenrasande såklart, och frågar vad fasen som händer. Han blånekar det och blir själv upprörd. Han säger upprepande gånger att han svär att han inte har varit med någon annan. Han säger att han ska ta med mig till vårdcentralen och så ska vi fråga hur han kan ha fått hemma detta brev. Att det måste varit något missförstånd. Trots det far han dit själv. Sa han. Och han hade skällt ut dom och dom hade bett så mycket om ursäkt och sagt att det kanske blivit något fel. Dagen efter skickar jag ett sms till honom och frågar om dom ringt honom med svar än. Då ringer han upp mig och säger att dom precis ringde och bekräftade att det var ett missförstånd och att det skulle till någon annan med samma namn... Jag vill ju såklart tro på honom då han verkligen svor på hedersord att han ingenting har gjort. Några dagar efter får han hem ett nytt brev där det står att han inte har varit och testas sig än. Jag frågar honom och han säger att det säkert var för att dom inte registrerat hans provsvar då det var till fel person. Trots att tiden går så kan jag inte släppa detta. Saken är den att det har dykt upp andra saker som fått mig att reagera. Några år före detta så kommer min sambo hem från en fest och däckar. Jag får konstig magkänsla och måste bara snoka i hans mobil. Och där ser jag ett sms skickat till någon tjej som vars namn jag inte känner igen. Det står inget märkvärdigt i smset, bara typ "vad gör du?", men eftersom vi bara har gemensamma vänner så undrar jag såklart vem detta är. Han blir förbannad när han märker att jag snokat och sedan påstår han att det var en polare som hade sparat hennes nr i hans mobil och skickat smset. Denna polare har flickvän och därför ville han inte spara det i sin egen. Jag blir förstås misstänksam och frågar varför han skulle göra så och varför han då inte skrivit vem smset var ifrån. Jag skickar ett sms till numret och frågar vem hon är och varför hon har kontakt med min sambo. Får inget svar, såklart. Liknande sak händer några år senare, efter klamydiabrevet. Min sambo var inloggad på Twitter på min mobil och när han är ute och festar så ploppar det plötsligt upp ett meddelande där en tjej skriver "Det hade jag gärna gjort, men jag kan inte!". Jag skriver direkt till henne och frågar vad i helvete han har skrivit. Hon skriver bara en massa frågetecken och smilisar till svar... Ringer min fulla sambo och frågar om detta. Först låtsas han som att han inte vet vad jag pratar om. Sen säger han att det var en av hans polare som skulle jävlas och skrev till henne och bad henne komma dit till festen. Han skriver till henne i meddelandet att "Det var inte jag, det var min kompis som skrev till dig tidigare". Jag ber honom säga till denna kille att bekräfta det till mig men då har han tydligen farit därifrån redan. Då säger jag att han ska smsa honom och skicka en print screen på smset så jag ser att han har skrivit och bett honom kontakta mig. Det gör han. Sen när han kommer hem, askanon, så grabbar jag hans mobil och ser att han sparat sitt eget nummer i polarens namn. Så han har alltså smsat till sig själv som "bevis". Allt detta blånekar han fortfarande till. Blir förbannad varje gång jag drar upp det. Jag har bett honom att ordna fram något bevis så att jag kan släppa det men han vägrar... Han hade lätt kunnat be sin polare bekräfta till mig att det var han som skrev smset. Men han gör tydligen hellre slut med mig. Vi har börjat i familjeterapi och terapeuten sa att mina känslor var väldigt befogade och försökte förklara för honom hur detta påverkar tilliten om man inte får ett avslut på sådan händelser. Men han tog inte åt sig så värst... Ikväll försökte jag prata om det. Lugnt och sansat. Sa att jag tycker att han antingen ska erkänna eller bekräfta att det han säger är sant. Anledningen till att jag inte kan lita på hans ord beror på att han ljugit om rätt mycket för mig genom åren. Då säger han att vi ska lösa det genom att göra slut. Han packar sina grejer och drar. Svarar inte på mina sms eller när jag ringer. Har ingen aning om var han är. Tycker han hade kunnat tala om det åtminstone så man slipper känna sig orolig och sömnlös... Jag kan bara inte släppa denna magkänsla! Och speciellt då han reagerar så defensivt och blir så arg när jag försöker prata om det. Han får inte sig själv att se oskyldig ut direkt. Hans krav verkar vara att jag ska gå runt och bära på detta utan att han ska behöva ta något som helst ansvar för sina handlingar. Han mår bra så länge jag håller käften i princip. Det finns andra saker som fått mig att fundera över om han är otrogen/flirtig med andra som jag inte orkar dra upp här. Han låter som en stor skithög nu men han har såklart väldigt goda sidor och därför har jag hållit ihop med honom så länge. Har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Vi har väldigt roligt ihop men dessa känslor förstör ju allt. Vi är en bra familj i övrigt och har mycket lika åsikter om det mesta. Bråkar aldrig om småsaker egentligen. Men just detta... Vad fan ska jag göra när han vägrar ta tag i detta problem överhuvudtaget? :(

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-28 02:44
    Sorry för inlägg utan styckeindelning. Sitter på en ipad och det gick tydligen inte med den..

  • Svar på tråden Jag vet att han har varit otrogen...
  • sofiab­ern
    Äldre 28 Feb 03:01
    #1

    Åh du vad jag lider med dig... Jag har inga bra svar... Jag har inga barn, och kan inte förstå hur det känns att dela ett sånt ansvar med någon. Förstår om du inte kan/vill lämna honom. Men DU förtjänar väldigt mycket bättre än att bli behandlad såhär. Vad som än händer, vad ni än gör, tänk på dig själv och ditt barns bästa. Låt ingen, absolut ingen, och allra minst den du älskar, sätta sig på dig. Det är inte okej!

  • Äldre 28 Feb 03:42
    #2

    Tack för ditt svar.. Har ännu inte lyckats somna... Vill bara få ett slut på detta helvete... Varför bryr han sig inte om det faktum att jag går runt och mår dåligt över detta? Hur kan han vara så kall när han är sådan omtänksam person annars? Jag har börjat fundera om han varit med någon jag känner/vet vem det är och därför inte känner att han kan erkänna... För han vet att jag antagligen hade sett till att den personen fick veta att den lever... Mailade våran terapeut ikväll och berättade om vad som hänt.. Ville bara att hon skulle veta det till nästa gång... Om han nu inte lämnat mig på riktigt denna gång... Känner mig så orkeslös. Orkar inte ens gråta...

  • inkanp
    Äldre 28 Feb 08:07
    #3

    Hej kära Emem,


     


    Usch vilken hemsk situation du hamnat i :( Jag lider med dig när jag läser ditt inlägg! Jag får ursäkta att jag skriver på "ren svenska", men vilket svin ditt sambo verkar vara som utsätter dig för detta! Jag blir alldeles förbannad här vid min skärm!


     


    Jag hade ett liknande förhållande själv, det var mycket gräl och tårar, desperation och ont i magen. Alla dumma saker han gjorde lyckades han vända så att det istället handlade om att jag var krävande och jobbig för att jag tog upp dem med honom och bad honom ändra sig. Dock varade det förhållandet bara i knappt ett år, så jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för dig, när man har varit tillsammans så länge och barn tillsammans.


     


    Ett förhållande är ju verkligen baserat på tillit, och när den saknas så ställs ju allting på kant. Framförallt när den ena parten inte verkar bry sig om att tilliten ska finnas. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan välja att dra utan att meddela var man är och bara tycka att man ska göra slut för att du ifrågasätter hans konstiga beteende. Det är ett väldigt känslokallt beteende. Jag antar att dottern är hos dig? För det är ju också lite märkligt i så fall, att han drar utan att tänka på er dotter.


     


    Om det skulle vara jag som hanmat i hans situation - och jag faktiskt var "oskyldig" - så skulle jag göra allt i min makt för att min partner skulle förstå vad som hänt. Då är det ju JAG som måste bevisa vad jag känner och vill, inte min partner. Min känsla är att din sambo inte kommer börja kämpa förrän han inser att han håller på att mista dig. Att ju mer du kämpar och försöker, desto mer kommer han bli irriterad och vilja dra. Det är nästan så man blir sugen på att tipsa dig om att byta lås på dörren.... Då kanske han får sig en tankeställare när han inte välkomnas hem. Tyvärr tror jag att det är vanligt att man "lägger sig platt" i såna här situationer, för att man inte vill att förhållandet kan ta slut. Jag tror också att det tyvärr kan förstöra förhållandet ännu mer. Om man ska vara krass så är det ju så att om han inte vill kämpa för dig så är han inte heller värd att kämpa för.


     


    Jag tycker att din sambo har MYCKET att bevisa för dig. Mitt tips efter det här långa inlägget är att du inte tar tillbaka honom allt för lätt, han borde få kämpa för att få dig och er familj tillbaka, och bevisa att han är värd att leva tillsammans med.


     


    Oavsett vad som händer så hoppas jag att det löser sig för dig/er!! Många kramar till dig!

  • Äldre 28 Feb 09:27
    #4

    Hej! Tack för ditt fina svar. Precis så känns det. Att han tar mig för givet och då tror att han kan komma och gå som han vill. Göra slut med mig var och varannan dag. Ibland känns det som att han vill plåga mig, vet inte varför. Som att alla hans misstag bara är mina "inbillningar". Jag är så trött på att bli manipulerad på detta sätt och förstår inte varför man inte vill lösa det. Om han nu är oskyldig, varför vill man inte bevisa det så man slipper alla jävla bråk? Och om han nu är skyldig till något, hur orkar man ljuga om det år efter år istället för att bara erkänna det? Jag säger som du, att jag hade gjort allt för att bevisa det för honom om det var tvärtom... Han var hemma när jag vaknade. Frågade var han varit och han hade sovit i bilen tydligen... Mycket moget... Han pratar inte med mig och lämnade flickan på dagis och ikväll ska han på hockey och fest... Känns ju verkligen roligt :( Ska jag erkänna en sak så var jag så arg inatt att jag skapade ett konto på en dejtingsajt. Jag vet inte varför... Jag kanske kände att jag ville hämnas för all skit han utsätter mig för. Eller för att jag själv ska se att det finns bättre killar... Jag vill bara ha respekt och bli behandlad med hänsyn. Ska det vara så jäkla mycket begärt?..

  • Äldre 28 Feb 09:38
    #5

    Så jobbigt och så fruktansvärt att den man älskar ställer sig så kall och likgiltig inför att partnern mår dåligt! Ni har barn och du säger att han är en fin person i övrigt, men oavsett hans goda sidor så tycker jag att hans känslokalla beteende inte är något som en fin person gör... Jag vet att det kan vara svårt att se sin partner och förhållandet klart när man är mitt inne i känslomässig turbulens, men utifrån det som du har beskrivit så låter det inte som ett tryggt och sunt förhållande :(. Att leva med någon som man misstänker ljuger för en och som dessutom ställer sig likgiltig inför ens lidande är väldigt tärande för självkänslan. 

  • Äldre 28 Feb 09:40
    #6
    Emem skrev 2014-02-28 09:27:39 följande:
     Jag vill bara ha respekt och bli behandlad med hänsyn. Ska det vara så jäkla mycket begärt?..
    Måste bara kommentera detta också, för det är verkligen inte för mycket begärt! Det är något som ska vara basen i ett förhållande.
  • inkanp
    Äldre 28 Feb 09:51
    #7

    Nej det är INTE för mycket begärt att bli behandlad med respekt och hänsyn!


    Mitt ex hotade alltid med att göra slut så fort jag tog upp något som inte passade honom. Det ledde till att jag alltid var rädd att ta upp saker jag var ledsen för, eftersom jag visste att han skulle bil sur och inte svara på tilltal och bara tjata om att göra slut, så istället mådde jag dåligt i det tysta, grubblade och var ledsen. Det är inte okej! Du skriver att han manipulerar dig, det är verkligen rätt uttryck tycker jag! Man börjar ju tro att det är en själv det är fel på och självkänslan förminskas något enormt.


     


    Och att han ska på hockey och fest... Förutsätter han bara att du ska vara hemma med dottern? Du kanske också vill hitta på något?


     


    Jag förstår både att du vill hämnas och att du vill se vilka fler killar det finns. Kan det vara lite så också att du vill se om din sambo finns med på dejtingsajten? Jag vet att jag tänkte så väldigt mycket.


     


    Nu är jag förlovad med en man som uppmärksammar och uppskattar mig, som visar mig kärlek och respekt och gör livet underbart. Han får mig att må bättre än någonsin och vi stöttar varandra istället för att störta varandra. Så det finns killar som är bättre, jag lovar!!


    Din sambo kan säkert också skärpa till sig, men då krävs det nog att det händer något som får honom att inse at han är en skitstövel...

  • Äldre 28 Feb 11:32
    #8

    #5: Jag vet. Kanske är det så att jag fortfarande är kär i den kille jag blev tillsammans med för 7 år sedan.. Han var döökär i mig och gjorde verkligen allt för mig. När jag var ledsen så kunde han hoppa på bussen och åka 1 mil för att se att jag var okej. Han kom in och höll om mig. Överraskade med rosor, gåvor. Överröste mig med kärlek. Och då var han 16 år och jag 19. Det är alltså en liten åldersskillnad mellan oss. Men med åren började han förändras. Inte bara mot mig utan som person. Han har sagt själv att han har bytt ut ledsen till arg. Vilket jag inte tycker låter speciellt sunt... Nu kan jag sitta och gråta i samma rum som han och han tittar inte ens åt mitt håll. Ändå sa han till terapeuten att han tycker om att vara med mig. Att jag är rolig och att vi är så lika varann i mycket. Och att han litar på mig till 120%. Men då har jag aldrig haft såna incidenter som honom. Han har aldrig behövt tvivla...

  • Äldre 28 Feb 11:35
    #9

    #7: Ja, fört så var det för att se om något konto där kunde kopplas till honom men det går ju tydligen inte att hitta personer så. Men sen lade jag upp en bild och märkte hur många som skrev till mig. Många trevliga killar. Helt normala människor. Har inte suttit och flörtat, bara pratat allmänt. Kändes skönt på något sätt för jag kan inte minnas senast som min sambo skrattade åt mina skämt eller ville diskutera intressanta saker med mig... Är lite orolig över att hans vänner ska hitta mig där och säga det till honom... Då jag inte är där för att "ragga". Bara för att få prata...

  • sofiab­ern
    Äldre 28 Feb 12:28
    #10

    Var försiktig med det, så att han inte kan vända någonting emot dig för att "rättfärdiga" sitt egna beteende. Mitt ex drog upp gammal skit från mina tidigare förhållanden för att rättfärdiga sitt dåliga beteende. Så,funkar det inte, men är man ledsen och trött är det lätt att man bara accepterar.. Var rädd om dig!

Svar på tråden Jag vet att han har varit otrogen...