• Äldre 9 Feb 22:42
    3251 visningar
    15 svar
    15
    3251

    Hur beter sig era mammor?

    Har märkt att min mamma, som generellt brukar vara så snäll och gullig (även om hon har ett rejält humör) har börjat bli mer bridezilla än vad jag är. Det är nästan som om det vore hennes bröllop! Hon lägger scheman, planerar mat och vill köpa klänningen åt mig (vilket är jättegulligt såklart, men jag tror att det är underförstått att hon även vill bestämma klänningen). Tror det kanske beror på att hon och pappa gifte sig när det inte var så "hippt" att ha stora bröllop och att hon kanske saknar det. Jag är första dottern att gifta sig, dessutom. Och hennes "bästis" dotter ska gifta sig ungefär samtidigt som jag dessutom, så de snackar och skvallrar och planerar om oss hela tiden.
    Är det normalt? Hur är era mammor?  

  • Svar på tråden Hur beter sig era mammor?
  • Äldre 9 Feb 23:19
    #1

    Min mamma bryr sig inte så mycket, eller hon tycker det ska bli kul så klart och har köpt grejer satt dekorera med, men hon är inte superengagerad liksom (vilket jag inte heller vill att hon ska vara!). Tror hon fasar lite inför att hon "måste" ha klänning och smink på sig och att hon kommer vara i fokus, mamma trivs nog bäst i skogen med hunden.

  • Äldre 9 Feb 23:34
    #2

    första gången jag gifte mig var det nog en del stress o hets över mamma , min dåvarande svärmor var inte alls lika engagerad och var väl bara med o betalade en del saker men i övrigt var hon inte alls närvarande. (det hade sina orsaker dock då jag gifte mig i en frikyrka där svärmor inte var medlem )  

    Nu är jag omgift och nu var  min mamma inte alls involverad på planeringsstadiet mer än att hon hjälpte mig sy om min brudklänning som jag hittade och behövde hjälp med o hon gjorde tårtorna. I övrigt var resten av planeringen upp till mig o min man. Min nuvarande svärmor var mer med i planeringen den här gången då hon bor en kvart ifrån oss bara så det föll sig naturligt.

    men ingen var nånsin en bridezilla trots att jag är enda dottern o yngst och för svärmor är det första gången nån av hennes barn gifte sig.

     

  • Camill­aForsg­ren
    Äldre 10 Feb 01:26
    #3

    Då min mamma är helt och hållet emot bröllopet så får jag ingen som helst hjälp från henne tyvärr. Hade verkligen varit trevligt med lite hjälp då min tärna bor så långt bort.

  • Äldre 10 Feb 05:58
    #4

    Min mamma är jätteengagerad. Men hon tar inte över. Hon betalade klänningen och följde med och provade men hon försökte aldrig bestämma. Hon hjälper till med allt möjligt och jag är väldigt glad att vi har våra föräldrar som hjälper till så mycket, det behövs. När vi ringde mamma för att berätta att vi förlovat oss så började hon genast gråta och planera, men hon lugnade sig snabbt och sa "Det är ert bröllop, och jag hjälper gärna till."

  • Äldre 10 Feb 07:19
    #5

    Min mamma betalade min klänning till mitt första bröllop. Men hon var aldrig delaktig i ngn planering, hon frågade aldrig någonting eller visade ngt intresse (förrutom när hon helt oväntat stod med 3000:- i handen och ville ge oss, detta använde vi till min klänning). Men hon är heller inte känd för att vara särskilt engagerad i andra människor, tyvärr. Den här gången vet hon inget, än. Svärmor har knappt sagt ett enda ord sen hon fick veta att vi planerade bröllop. Inte en fråga, inte ett grattis, bara ett "jaha."

  • Äldre 10 Feb 07:32
    #6

    både min mamma och svärmor är så fruktansvärt entusiastisk över detta bröllop så de försöker hjälpa så gott de går. 
    Mamma sitter ovh kollar på olika bröllops grejjer hela dagarna. (pensionär)
    Jag tycker det är så roligt att de är så glada för oss. Detta bröllop är som en dröm blir sann både för mamma och svärmor.
    :)
    Men jag förstår att du tycker att det blir jobbigt. Du får försöka sätta lite gränser :)
    kram 

  • Äldre 10 Feb 09:30
    #7

    Min mamma höll sig lugn i början, och jag trodde allt skulle bli frid och fröjd. De bor där bröllopet ska vara, vi är 90 mil bort, så vissa saker är det klart de måste vara med och planera. För kanske två veckor sen nämnde jag att min brudtärnas mamma skulle laga våran middag, som både jag och min blivande såg väldigt mycket fram emot! Så i helgen så fick jag först en bild på en förrätt, som enligt pappa var till bröllopet. Jag visste inte om han var seriös eller inte, så jag tog det inte på så stort allvar. Så igår kom ett mail från mamma. Hon hade planerat att hon skulle göra middagen, utan att fråga! Nu kommer det väl bli ett jäkla liv när jag diskuterar detta med henne..

  • Äldre 10 Feb 10:26
    #8

    Min mamma är engagerad men inte för mycket. Jag bollar gärna idéer med henne och hon har varit med och tittat på kläder till näbbarna men hon är väl medveten om att hon inte får ta över eller försöka bestämma. Hon kom igår och hade synpunkter på att vi inte bjuder min syster kille men då fräste jag ifrån och hon backade. För er som undrar varför vi inte bjuder honom så beror det på att han har höll på med droger tidigare samt var småkriminell, han har hittills inte bevisat att han bättrat sig heller....

  • Alylly­ra
    Äldre 11 Feb 12:09
    #9

    Min mamma var lagom engagerad. Frågade lite hur det gick, hjälpte till om jag bad om något, oroade sig över om klänningen hon funderade på att ha skulle passa klädkoden :) Och så var hon och svärmor ansvariga för alla svar på inbjudningarna.

    Under själva bröllopshelgen var både hon och svärmor våra klippor, som lagade mat och fixade (vi bjöd alla gäster på middag på fredagen och lunch på lördagen eftersom vi hade ett tredagarsbröllop) och såg till så att alla visste var de skulle vara. Våra pappor var också jätteengagerade under helgen, utan dem hade vi inte klarat oss.

    Passa på att ta den hjälp du kan få (tro mig, det är surt att stå utan hjälp...), men se till att kanalisera den mot det du faktiskt behöver hjälp med. Hon kanske är jättebra på något som du inte kan? Gå inte med på något som du inte alls gillar, men stöt inte heller bort alla hennes idéer "bara för att". Ibland kan det vara skönt med ett par utomstående ögon som ser på saker och ting på andra sätt.
     

  • Äldre 19 Feb 12:17
    #10

    min mamma och svärmor försöker ta över allt... och jag blir TOKIG. De ska lägga sig allt från vad man ska ha på sig till duknigen till vilka vi "får" bjuda och sen gnäller över ALLA val som vi gör..  Svärmor tycker inte jag ska lägga ut pengar på en klänning som jag ska ha EN gång... så hon tycker jag kan ha hennes som hon köpte på hm för 50kr som dessutom är jävligt ful och förstor. Vafan tänker dom med?!De gnäller över bubblet vi ska ha till brudskålen och att tårtan är för dyr å bla bla bla ( nästintill så man ställer in allt och drar till vegas typ) Trodde inte att min bästa dag skulle förberedas som den värsta...     

  • Äldre 19 Feb 12:44
    #11

    det är nog av denna anledningen jag/vi inte vill berätta för någon förrän inbjudan går ut, för då är typ 90% redan fixat, så ingen kan komma och tycka. :P ne men, skämt å sido, min mamma skulle nog inte alls lägga sig i. hon har väl den här filosofin att folk gör som dom vill, men visst kan hon ju kanske ha en åsikt, men hon skulle inte försöka liksom, ta över och bestämma :) kanske be om hjälp skulle hon. ^^ men som sagt, hon vet då inget, och kommer inte få veta förrän inbjudan, men hon har förvånat mig förut och klurat ut saker ändå :P 

  • Äldre 19 Feb 14:18
    #12

    Tyvärr betedde min mamma sig väldigt illa under vår planering. Jag berättade väldigt lite för henne (jag vet att hon aldrig blir nöjd), men det hon fick veta på förhand orsakade stor dramatik och en hel del gräl.

    Min mamma t.om. hotade med att inte komma på vårt bröllop om vi inte bjöd en viss släkting som mobbat mig hela mitt liv. För att göra henne nöjd (efter ett massivt gräl som höll på i en vecka) bjöd vi in denna pest-släkting, dock med en brasklapp om att hen fick inbjudan för mammas skull, och att vi förväntade oss att hen inte skulle prata med mig överhuvudtaget på bröllopet. Släktingen svarade inte ens på inbjudan, maken mailade och påpekade att  sista anmälningsdatum kommit och gått, inte ett pip till svar. Mamma tyckte detta var mitt fel, och oroade sig över att hon och pappa skulle få skämmas.

    Mamma fick ett raseriutbrott när jag sa att jag gett frisören fria händer, att jag litar på honom (en av de bästa i stan) och att det inte är så noga med frisyren.

    Hon var missnöjd med i princip allt, och gick demonstrativt ut ur lokalen när det var dags för bröllopsvals. Hon ser sur ut på väldigt många bilder från bröllopet.

    Vi betalade hela bröllopet själva och det är vi tacksamma över. Jag vill inte tänka mig hur min mamma skulle ha betett sig om hon varit medfinansiär.

    I efterhand vägrar min mamma medge en enda sak, och pga sin problematik så tycker hon mest synd om sig själv och kommer nog aldrig att förstå hur illa hon gjorde mig och maken med sina utspel.

    Idag har jag minimerat kontakten med mamma, inte för att hon förstår varför, men för min egen skull känns det bäst så.

    Det här är väl ungefär så extremt som det kan bli, och jag vill inte skrämma någon med inlägget.

    Svärmor var betydligt mer sansad (tack och lov), det enda hon hade invändningar mot var att vi inte serverade kött (vi äter inte kött) och att vi inte öppnade presenterna på festen.

  • Äldre 19 Feb 14:26
    #13
    Kalaspinglan: alltså.. jag fattar inte hur en mor kan göra sådär mot sitt barn! fattar INTE! hon kunde inte se bortom sina åsikter och glädjas över att hennes barn, DOTTER, gifter sig, är lycklig? ne alltså.. förjäkligt!
  • Äldre 19 Feb 14:46
    #14
    filibustern skrev 2014-02-19 14:26:49 följande:
    Kalaspinglan: alltså.. jag fattar inte hur en mor kan göra sådär mot sitt barn! fattar INTE! hon kunde inte se bortom sina åsikter och glädjas över att hennes barn, DOTTER, gifter sig, är lycklig? ne alltså.. förjäkligt!
    I min mammas värld är det enbart hennes åsikter som duger. Allt annat är dåligt, oavsett vem som har dem. Hon har aldrig kunnat förstå någon annans perspektiv och är tyvärr en riktig tyrann för oss i familjen. Utomstående tycker oftast hon är snäll och välmenande, men som dotter kan jag säga att ve den som inte lyder hennes vilja.

    Det finns bara ett sätt som skulle ha gjort min mamma nöjd med bröllopet: hon skulle ha fått planera allt själv, och vi (maken och jag) varit statister. Nu kunde hon ju inte få beröm för hur fint hon ordnat saker och ting...

    Min mormor var däremot väldigt glad för vår skull och nöjd med alla arrangemang (hotellrabatt, buss från kyrkan till festplatsen, bordsplaceringen osv) så det försöker jag tänka på istället för att gräva ner mig i min mammas beteende.
  • Äldre 19 Feb 14:51
    #15
    kalaspinglan: .. ja herregud..  uppmärksamhetsberoende kanske? ja tänk på de som faktiskt var glad för er skull! men jag förstår att det är sårande när ens engen mor gör på det viset.. 
Svar på tråden Hur beter sig era mammor?