Farmors ring - konstigt?

Jag tycker inte det är konstigt alls. En av mina vänner använder sin mammas farmors vigelsring som förlovningsring. Ringen har använts i varannan generation, och jag tycker det är en jättefin tanke. Jag tror inte min kompis tänker på varken sin mamma, morfar eller gammelfarmor när hon tittar på sitt ringfinger

Om ni har en fin ring i släkten och du tycker den passar din stil: använd den! (och tänk på alla pengar ni sparar när ni slipper köpa en ny ring).

Kan det vara ok att tänka på kärleken den symboliserar? 
Och den dag din farmor inte finns kvar så bär du en del av henne med dig alltid, men det blir inte sådär "jag måste ha farmors halsband på mig" utan det är något som representerar dig och din make samtidigt och kärleken, till varandra, till släkten och ju då även till din farmor...

Jag tycker det låter superfint! :)

Jättefint tycker jag! Gillar du ringen tycker jag absolut att du ska fundera på att acceptera ringen. Fick en guldring av min mormor för något år sedan. Den hade tillhört min gammelmormor och jag hade gärna använt den som min förlovningsring om det inte varit så att ringen är i rött guld och jag trivs bäst i vitguld :) Varje gång jag har på mig ringen (dock på högerhanden) så tänker jag såklart på min gammelmormor, men mer som en värmande känsla i bröstet och tanken på att jag kanske en dag kan lämna den här ringen vidare och låta den gå i arv flera generationer... :)

Jag kommer att ha min farmors ring som vigselring, det är tillochmed den ringen hon köpte till sig själv efter att hon skiljt sig så det blev hennes "självständighetsring" kan man säga. Låter kanske knasigt att ha den som vigselring, men när jag kommer titta på den så kommer jag ju bara att tänka på min fina familj och min blivande man såklart :) Så jag tycker inte alls det är konstigt att ha något ärvt från en släkting

Jag tycker inte det låter det minsta konstigt, tvärtom är det ju en väldigt vacker gåva som jag skulle ta emot direkt om jag blev erbjuden den! Att ha en ring som går i släkten gör den ju både unik och speciell. Naturligtvis är det du som ska fatta beslutet, men eftersom du frågar svarar jag; Nej, inte alls konstigt, bara roligt!

Mamma erbjöd mig hennes ring, men jag tackade nej. Hon har använt den vid två äktenskap som gått i kras så det känns som att den är lite "cursed"... Sen är den i guld och diamanter, och jag är ute efter en i vitguld, rubiner och diamanter :p Känns lite otacksamt att ha tackat nej då det verkade vara väldigt stort för henne, men jag måste ju göra det som känns rätt...

Jag hade min mormors vigselring när jag gifte mig... för mig symboliserade den allt! Kärlek, gemenskap och framför allt omtanke.

Tack för alla era synpunkter! :)

Jag skulle ha använt en ring jag ärvt av min farmor.. Men.. det har blivit slängd! Kan inte riktigt få hjärtat att fatta det...