När den andra inte vill, hur hittar man en annan väg?

Familjeporträtt är väl alltid trevliga. Så det borde ni kunna göra. Både bara ni två och kanske med barnen också så att ni liksom visar även dom att Ni är en familj och att du också hör dit.

Skriv ett samboavtal.
Och kanske gör det även "o-juridiskt" på något fint sätt som ni kan rama in och hänga på väggen eller något. Alltså något i form av "vi lovar att hedra varandra, att finnas där för varandra och att inte ge upp på vår kärlek".

Som du säger - ha en fest och fira att ni är sambos.

Köp något fint smycke som ni kan ha istället för förlovningsring eller varför inte Claddagh-ringar som man kan bära på olika sätt beroende på vad dom betyder
sv.wikipedia.org/wiki/Claddagh-ring
Bara att kunna säga "den här har jag fått av min sambo" gör ju att man liksom visar att man hör ihop. 

Jag uppfattade det som att ni var sambos redan.
Speciellt efter det där med att ni skulle gå till en advokat så att du inte blev hemlös om det skulle hända honom något...

Jag tycker nog att det visar på mognad hos honom att inte släppa in en ny tjej i sin familj (han och barnen) utan att känna sig riktigt säker på det.
Att ni umgås och tillbringar tid med varandra men inte har samma adress gör det enklare för barnen om det inte skulle hålla.
Det finns inga garantier i livet och det spelar ingen roll om du/ni känner just nu att det kommer att vara ni för all framtid. För i morgon kan det ändras...
Och om man släpper in en ny person som liksom ska "ta över mammarollen" eller som ska presenteras som "viktigare än mamma" så kan det skada barnen.
När man är plastmamma så får man liksom acceptera att man är nummer 3 ibland.
I vissa bitar är man nummer 1 men ibland får man stå tillbaka och låta barnen ta mer plats och även att försöka vårda relationen med den riktiga mamman. Man behöver inte bli kompisar, men man måste kunna umgås på ett civilicerat sätt.

Om du inte klarar av det så kanske du ska fundera på om det här är vad du verkligen vill.
Hans barn och hans ex kommer att vara en del av ert liv i alla fall tills barnen är 18. Kanske längre.
Det tar en speciell typ av person att gå in och vara plastförälder. Det är en balansgång och man måste vara trygg i sig själv och trygg i vart man står i förhållandet till ens partner, barnen och exet. Man kan inte vara allt för ego...
Och det är svårt...