• Hur håller man igång glöden? Hur ska jag få honom kär igen?

    Tis 27 nov 2012 15:46 Läst 3101 gånger Totalt 13 svar
    Anonym (Undra­nde flickv­ä)
    Visa endast
    Tis 27 nov 2012 15:46

    Hej alla. De är så att jag är 18 år, har varit ihop med min kille i 1 årSkrattande Han är 19. Jag älskar honom, han älskar mig. Båda har haft förhållanden innan när vi var yngre. I början när vi dejtade så ville inte jag ha ett förhållande för har blivit sårad förr å orkade inte bara, trvides som flirtig singel. Men han var skit snäll, behandlade mig med respekt, lät mig välja saker, följde mig till bussen, bjöd mig varje gång vi åt osv. Han är riktigt snäll mot alla å bryr sig om människor. Inget jag träffat förr. Så ja jag föll för den snälla kille denna gång. Han är den som varit mest kär i början, jag har alltid flirtat med andra, men de ser jag inte som ett problem, asso man behöver känna sig lite fri, inte ge upp allt som handlar om att kolla på killar. Så jag har gjort ganska mycket fel i mina dar. Sedan tappade han känslor för några månader sen å ville göra slut, men då insåg jag lite vad jag hade å vägrade ge upp, så jag väntade på honom å han försökte få känslor för mig igen, till slut hittade vi tillbaks till varandra och har fortsatt vara ihop sen dess. VI var nyss i portugal i 1 vecka.
    Problemet är att jag kan känna mig lite kär igen, jag älskar honom skit mycket. Han kan vara gullig å säger att han älskar mig men han är inte kär, han känner inte de där han hade i början. Han säger att han inte ser ett problem med det, utan nu är det mer tryggt typ å han älskar mig.
    Men jag gillar spänning å behöver lite kärlek, lite pirr i magen, sitta å kolla i varandras ögon å ba känna i hela hjärtat å magen hur kär man är. Men han är bara nöjd å kan typ inte känna så riktigt. Vad ska jag göra ? Har vart orolig å pratat med honom om detta men han säger liksom att han älskar mig å de nöjer han sig med typ. Men jag vill ju att han ska vara kär i mig, behöver inte vara som i början men jag vill att han ska känna lite kärlek, jag förstår inte hur bara jag kan göra det ? Jag vill att han ska älska mig å ba vilja göra allt med mig, se på mig å bli helt pirrig, kolla på mig på det där sättet. De var så länge sen. Jag behöver honom. Någon som har tips eller vill dela med sig av nån åsikt ??
    Behöver prata då mina vänner börjar tröttna på mitt tjat.

  • Tis 27 nov 2012 16:03 #1

    Det där första pirret försvinner efter ett tag. Speciellt för killarna verkar det som.
    Om du vill ha en kille som sitter och beundrar dig som en lycklig hundvalp hela tiden så tror jag att du kommer bli missnöjd efter ett tag, vilken kille du än träffar.
    Förhållanden funkar sällan så, den biten försvinner efter några månader i de allra flesta fall.

    Om du inte kan accptera det och tycka att det är ok så är du kanske inte redo för ett seriöst förhållande helt enkelt... 

    Bästa sättet att hålla glöden levande är att göra saker för sin partner. Inte att förvänta sig att partnern ska göra saker. Och att man låter förhållandet utvecklas. Att göra något för den andre behöver inte vara något avancerat, dyrt eller sexuellt. Utan det kan helt enkelt vara att man tvättar sin partners kläder och viker ihop dom fint - utan att denne ber om det. Att komma hem till ett städat och fint hem är också en stämningshöjare...
    Att se till att man har samma grundvärderingar och även att man har egna mål med livet är också viktigt för att ett förhållande ska lyckas, samt att ge varandra egen tid.
    Att umgås för mycket kan vara rena döden för förhållanden till och med, för man kan lätt tröttna på varandra även om det inte känns så i början.
    Å andra sidan är det väldigt viktigt att kunna lita på varandra, så att den där friheten inte blir ett orosmoment för den andre. 

  • Boring­brick
    Visa endast
    Tis 27 nov 2012 16:12 #2

    Du kan ju försöka hitta på små roliga/romantiska saker tillsammans med honom, skriv små brev, överraska honom. Ta några dagar ifrån varandra för att hinna sakna varandra och hitta sedan på någon aktivitet tillsammans. Kan hålla med din pojkvän om att trygghet är ju skönt att ha i ett förhållande, men kan ju hålla med dig om att det absolut är trevligt att också ha lite glöd och förälskad känsla också. Man kan absolut inte tvinga fram känslor hos någon annan, men gör så som jag skrev och ha lite tålamod så dyker det säkert upp förr eller senare, dessutom går ju den där intensiva förälskade känslan upp och ner för de flesta antar jag. :) Visa honom din kärlek, så ordnar sig nog allt snart. :)

  • Tis 27 nov 2012 16:16 #3
    Chicita skrev 2012-11-27 16:03:50 följande:
    Det där första pirret försvinner efter ett tag. Speciellt för killarna verkar det som.
    Om du vill ha en kille som sitter och beundrar dig som en lycklig hundvalp hela tiden så tror jag att du kommer bli missnöjd efter ett tag, vilken kille du än träffar.
    Förhållanden funkar sällan så, den biten försvinner efter några månader i de allra flesta fall.

    Om du inte kan accptera det och tycka att det är ok så är du kanske inte redo för ett seriöst förhållande helt enkelt... 

    Bästa sättet att hålla glöden levande är att göra saker för sin partner. Inte att förvänta sig att partnern ska göra saker. Och att man låter förhållandet utvecklas. Att göra något för den andre behöver inte vara något avancerat, dyrt eller sexuellt. Utan det kan helt enkelt vara att man tvättar sin partners kläder och viker ihop dom fint - utan att denne ber om det. Att komma hem till ett städat och fint hem är också en stämningshöjare...
    Att se till att man har samma grundvärderingar och även att man har egna mål med livet är också viktigt för att ett förhållande ska lyckas, samt att ge varandra egen tid.
    Att umgås för mycket kan vara rena döden för förhållanden till och med, för man kan lätt tröttna på varandra även om det inte känns så i början.
    Å andra sidan är det väldigt viktigt att kunna lita på varandra, så att den där friheten inte blir ett orosmoment för den andre. 
    Mm jag vet inte. Jag är väldigt ung, har inte gått ut gymnasiet än så har inte tänkt mig en riktig framtid än. Klart jg kan fantisera och drömma men just nu tar jag nog det lite som de kommer. Käns så jobbigt också om man vill resa utomlands, å han vill göra lumpen osv. Käns som man kommer glida ifrån varandra då, att man ändras å behöver ut i världen å hitta sig själv. Måste man glida isär å måste det bli så? Jag trivs med honom det gör jag, men tror jag kan ha problem i mig själv, därför jag har svårt att bli nöjd. Vi bor inte ihop, hur ska jag ge honom små saker då ? Käns som att jag gör det men käns inte som han kommer bli kärare för de, mer van å lat å inte inse vad han har. De är i sånna här tillfällen ja vill få bekreftelse av andra å att han märker de å fattar vad han kan gå miste om. En taktik som fungerar i korta förhållanden, men kanske inte i långa..
  • Tis 27 nov 2012 16:19 #4
    Boringbrick skrev 2012-11-27 16:12:24 följande:
    Du kan ju försöka hitta på små roliga/romantiska saker tillsammans med honom, skriv små brev, överraska honom. Ta några dagar ifrån varandra för att hinna sakna varandra och hitta sedan på någon aktivitet tillsammans. Kan hålla med din pojkvän om att trygghet är ju skönt att ha i ett förhållande, men kan ju hålla med dig om att det absolut är trevligt att också ha lite glöd och förälskad känsla också. Man kan absolut inte tvinga fram känslor hos någon annan, men gör så som jag skrev och ha lite tålamod så dyker det säkert upp förr eller senare, dessutom går ju den där intensiva förälskade känslan upp och ner för de flesta antar jag. :) Visa honom din kärlek, så ordnar sig nog allt snart. :)
    Tack för svaret å tipsen! Jag har också tänkt den tanken, men är så svårt att tygla mig. Antingen skriver jag gulliga sms å blir sjukt besviken när inte han är på samma spår, sen slutar det med att jag blir orolig å smsar vad jag känner å då blir allt bara jobbigt, Ja borde sluta bry mig å bara försöka vara glad å inte så orolig hela tiden. Är en nervös person
  • Tis 27 nov 2012 16:27 #5

    Nu står jag mitt i matlagningen i köket och har hungriga barn som väntar, därför har jag inte läst igenom vad de andra skrivit.

    Man kan inte hänga upp ett förhållande på att man ska vara ynkär med det där specialla pirret i magen och känslan av att man inte kan andas om man inte är intill varandra.
    Då blir det många korta förhållanden genom livet.

    Varför inte tycka att det är toppen att han älskar dig, att han känner trygghet i erat förhållande trots det som varit?
    Det låter väldigt tråkigt att det ska blir diskussioner kring det här ämnet, för det kan ju göra att han lessnar tillslut.
    Hur kan du sakna kärlek då du har någon som älskar dig?
    Du skriver att du behöver honom, men du har honom ju?

    Vad är det du egentligen menar att du behöver?
    Någon som bara ser DIG och inte kan vara ifrån dig en minut?
    Någon som messar massa gulligt tre gånger i minuten bara för att ni inte är i samma rum?
    Ska du jaga efter sånt istället för ett riktigt förhållande, då är du nog inte mogen för den kärlek som han vill dela med dig.

    Jag och min sambo har varit tillsammans o 3½ år snart och jag är lite av den typen som kan känna mig pirrigt kär lite då och då i samma man.
    Det blir inte sämre med åren om man bara påminner sig om varför man föll för vandra och hela tiden är uppmärksam på de små kärleksfulla sakerna man gör för varandra.
    Trygghet och äkta kärlek är inte sämre än att vara nykär.

  • Tis 27 nov 2012 16:35 #6
    keiraknightley skrev 2012-11-27 16:16:50 följande:
    Käns som att jag gör det men käns inte som han kommer bli kärare för de, mer van å lat å inte inse vad han har. De är i sånna här tillfällen ja vill få bekreftelse av andra å att han märker de å fattar vad han kan gå miste om. En taktik som fungerar i korta förhållanden, men kanske inte i långa..
    Tycker hela det här visar på att du inte är redo att binda dig. Det är en taktik som aldrig fungerar, utan enbart skapar irritation och tvivel i ett förhållande. Att leka lekar och manipulera en person man har känslor för är ungefär den snabbaste vägen till att sitta där ensam sen. 
    Jag vet, har själv varit i den situationen, gjort det och blivit utsatt för det. Det slutade aldrig bra. Men jag behövde också "leka av mig".

    Att ha någon form utav "twilight" quasiromantiskt stirrande på varandra är nog mer av en naiv dröm än verklighet. Det kommer nog inte att hända. Visst finner jag mig tittande beundrandes på min fästmö och tänker på hur lycklig jag är, men vi sitter inte och stirrar i varandras ögon. 
    Det där pirriga infinner sig då och då, men inte dagligen, istället finns en djupare kärlek. Något som aldrig skulle infinna sig om hon ville flirta med andra för att trigga igång någon form utav honeymoon känsla. Snarare tvärt om.  

    Visst är det kul att småflirta harmlöst ibland och alla uppskattar nog bekräftelse, men det ska inte vara något man aktivt söker om man saknar det hos sin partner.  
  • Tis 27 nov 2012 16:38 #7
    CoG skrev 2012-11-27 16:27:29 följande:
    Nu står jag mitt i matlagningen i köket och har hungriga barn som väntar, därför har jag inte läst igenom vad de andra skrivit.

    Man kan inte hänga upp ett förhållande på att man ska vara ynkär med det där specialla pirret i magen och känslan av att man inte kan andas om man inte är intill varandra.
    Då blir det många korta förhållanden genom livet.

    Varför inte tycka att det är toppen att han älskar dig, att han känner trygghet i erat förhållande trots det som varit?
    Det låter väldigt tråkigt att det ska blir diskussioner kring det här ämnet, för det kan ju göra att han lessnar tillslut.
    Hur kan du sakna kärlek då du har någon som älskar dig?
    Du skriver att du behöver honom, men du har honom ju?

    Vad är det du egentligen menar att du behöver?
    Någon som bara ser DIG och inte kan vara ifrån dig en minut?
    Någon som messar massa gulligt tre gånger i minuten bara för att ni inte är i samma rum?
    Ska du jaga efter sånt istället för ett riktigt förhållande, då är du nog inte mogen för den kärlek som han vill dela med dig.

    Jag och min sambo har varit tillsammans o 3½ år snart och jag är lite av den typen som kan känna mig pirrigt kär lite då och då i samma man.
    Det blir inte sämre med åren om man bara påminner sig om varför man föll för vandra och hela tiden är uppmärksam på de små kärleksfulla sakerna man gör för varandra.
    Trygghet och äkta kärlek är inte sämre än att vara nykär.
    Jag vet, jag vet inte vad jag menar jag behöver honom. Jag vet inte vad jag behöver på riktigt. Jag tror jag behöver vara mer säker i mig själv. Bättre själv känsla. Jag vill inte bara att jag ska sitta hemma å tänka på vad jag har, på vad man kan förlora, hur kär jag är. Jag vill ju att han ska kunna känna samma sak för mig
  • Boring­brick
    Visa endast
    Tis 27 nov 2012 17:02 #8
    keiraknightley skrev 2012-11-27 16:19:05 följande:
    Tack för svaret å tipsen! Jag har också tänkt den tanken, men är så svårt att tygla mig. Antingen skriver jag gulliga sms å blir sjukt besviken när inte han är på samma spår, sen slutar det med att jag blir orolig å smsar vad jag känner å då blir allt bara jobbigt, Ja borde sluta bry mig å bara försöka vara glad å inte så orolig hela tiden. Är en nervös person
    Om du vill så får du gärna skriva till mig privat på BT, så kan du få prata ihjäl mig(Du sa ju att dina vänner tröttnat på ditt tjat, så jag ställer gärna upp som bollplank;)). Är själv inte så jättegammal och jag förstår hur du känner och tänker, har själv varit ungefär där förut. 
  • Tis 27 nov 2012 17:05 #9

    Sök hos dig själv istället för hos honom.
    det är du som är rastlös och söker bekräftelse. Det är du som har ett öga på "andra2 både för bekräftelse och som verktyg att styra med.
    det är du som inte vaknade upp förrän du riskerade att mista honom.

    Du säger att du vill att han ska känna samma sak som du gör.
    vaddå?
    En orolig rastlös osäkerhet som är helt känslostyrd?
    Det är väl jättebra om han bottnar i mer bestående känslor än just de där som bara är förälskelsesubstanser som man kan knarka ner sig med ett tag. DE känslorna är sådana där uppslikande som gör att rådjuren skriker av brunst, tjädrar och orrar slåss och kaniner pippar som just kaniner. Egentligen inte så himla smickrande.
    Betydligt mer värdefullt är den kärlek som stannar efter att man upptäckt varandras ovanor och olater och som ändå väljer förhållandet. Den kärlek som tänker på den andres bästa och ens gemensamma liv, mer än på hur djupt man kan drunkna i den andres ögon eller när man nästa gång får slita av sig alal kläderna.

    Jag tycker du verkar mer intresserad av att han (eller någon) ska vara handlöst förälskad i dig, än vad du är intresserad av kärlek, tvåsamhet och ett förhållande.

    Frågan är om du egentligen vet vad DU känner för honom, mer än själva förälskelsen. vem är han för dig? Och viktigare: vem är du för dig själv? Kanske ska du lägga mer energi på vem du själv är och vad du vill med livet, än på något annat.
    Du är ung-var noga med att inte definiera dig själv och ditt värde genom vad någona nanan känner elelr inte känner. Låt inte jakten på känslokickar vara ett mål i sig, utan ta reda på vem du är och vad du vill-oavsett vem du har vid din sida.

    Alldeles för många tjejer har genom tiderna "glömt" att ta ansvar för sin egen framtid, utan varit helt nöjda med att de lyckats plocka den eller den killen. DÅ förlorar man lätt sig själv. eller missar åtminstone mycket. 


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Tis 27 nov 2012 17:07 #10

    Men om han älskar dig är han ju kär, fast ännu starkare.

    Du har nog rätt i att du inte vet vad du vill och behöver riktigt och att du behöver hitta dig själv och bli tryggare i dig själv innan du kan ha ett mer långvarigt och fungerande förhållande.

    Har man hittat en person man mår bra tillsammans med finns det ingen anledning att göra honom osäker för sin egen skull. Då vill man inte göra det mot honom, då vill man att han ska känna sig trygg i det han har.
    Trygghet är inte detsamma som att han är lat och inte bryr sig längre och sluta visa att han tycker om dig.
    Om det blir så får man säga ifrån och blir det inte bättre är killen inte värd tiden längre.

    keiraknightley skrev 2012-11-27 16:38:56 följande:


    Jag vet, jag vet inte vad jag menar jag behöver honom. Jag vet inte vad jag behöver på riktigt. Jag tror jag behöver vara mer säker i mig själv. Bättre själv känsla. Jag vill inte bara att jag ska sitta hemma å tänka på vad jag har, på vad man kan förlora, hur kär jag är. Jag vill ju att han ska kunna känna samma sak för mig
  • Tis 27 nov 2012 18:42 #11
    passionsblomman skrev 2012-11-27 17:05:32 följande:
    Sök hos dig själv istället för hos honom.
    det är du som är rastlös och söker bekräftelse. Det är du som har ett öga på "andra2 både för bekräftelse och som verktyg att styra med.
    det är du som inte vaknade upp förrän du riskerade att mista honom.

    Du säger att du vill att han ska känna samma sak som du gör.
    vaddå?
    En orolig rastlös osäkerhet som är helt känslostyrd?
    Det är väl jättebra om han bottnar i mer bestående känslor än just de där som bara är förälskelsesubstanser som man kan knarka ner sig med ett tag. DE känslorna är sådana där uppslikande som gör att rådjuren skriker av brunst, tjädrar och orrar slåss och kaniner pippar som just kaniner. Egentligen inte så himla smickrande.
    Betydligt mer värdefullt är den kärlek som stannar efter att man upptäckt varandras ovanor och olater och som ändå väljer förhållandet. Den kärlek som tänker på den andres bästa och ens gemensamma liv, mer än på hur djupt man kan drunkna i den andres ögon eller när man nästa gång får slita av sig alal kläderna.

    Jag tycker du verkar mer intresserad av att han (eller någon) ska vara handlöst förälskad i dig, än vad du är intresserad av kärlek, tvåsamhet och ett förhållande.

    Frågan är om du egentligen vet vad DU känner för honom, mer än själva förälskelsen. vem är han för dig? Och viktigare: vem är du för dig själv? Kanske ska du lägga mer energi på vem du själv är och vad du vill med livet, än på något annat.
    Du är ung-var noga med att inte definiera dig själv och ditt värde genom vad någona nanan känner elelr inte känner. Låt inte jakten på känslokickar vara ett mål i sig, utan ta reda på vem du är och vad du vill-oavsett vem du har vid din sida.

    Alldeles för många tjejer har genom tiderna "glömt" att ta ansvar för sin egen framtid, utan varit helt nöjda med att de lyckats plocka den eller den killen. DÅ förlorar man lätt sig själv. eller missar åtminstone mycket. 
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Hahaha kunde inte låta bli å garva sönder när du började ditt andra stycke hahahah. Lät så himmla komiskt. Any way. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga, skönt att man är ung, hade vart jobbigare om jag var 40 å kände såhär. Ja behöver inte oroa mig, bara leva på å ha det skoj :)
  • Tis 27 nov 2012 19:28 #12

    Jag tycker det ar lite tidigt att tappa dom kanslorna redan efter 1 ar. Dessutom tycker jag det ar lite oroande att han har talat om for dig att han "inte ar kar". For mig ar "att vara kar" inte bara att man blir helt pirrig i magen jamt utan yttrar sig pa manga satt. Om man rent ut sager att man inte ar kar (men att man alskar nagon anda) sa tycker jag det later mer som vanskap. Jag vet par som har varit gifta i sakert tio ar men fortfarande 'flortar' med varandra, haller varandra i handen och ser allmant foralskade ut. Kanske inte jamt men ganska ofta. Om detta ar vad du vill ha sa tror jag faktiskt att du kan fa det. Jag tror inte det ar helt orealistiskt.

    Jag tror inte att foralskelsen behover forsvinna, men du maste acceptera att den andras. Kanske istallet for att fa fjarilar i magen sa fort han ror dig, sa kommer du stjala en blick pa honom nar han star och diskar i en smusig t-shirt och tanka att han ar den snyggaste killen du nagonsin sett. Den sortens foralskelse tror jag man kan ha kvar aven efter fjarilarna avtar lite.

    A andra sidan ar du sa ung att du antagligen inte kommer hitta "den ratte" forran om flera ar. Det ar under denna perioden du ar i nu som du kommer att upptacka vad du sjalv vill ha fran ett forhallande, vad du inte vill ha, och hur man far det. Du har gott om tid pa dig! Glad


    2013.06.22 Samos, Grekland
  • Anonym (26 år)
    Visa endast
    Tis 27 nov 2012 22:48 #13

    Jag tänker mig att det inte är jättelänge sedan jag var ung Drömmer Och jag kan minnas att ha varit i samma sits som du. Det kanske inte är prekanden om den hur den evigvarande kärleken ska se ut som du ar ute efter, för det här kanske inte kommer vara evigt. Dessutom är du ung och de samma regler gäller inte. 

    Mitt råd är att du får slå dig tillfreds med att det så en relationer ser ut. Det svänger. Vissa teoretiker på ämnet menar att det alltid är så att någon är mer kär en tid än den andra, men att en relation överlever om denne balans svänger fram och tillbaka. Så försök acceptera att det nu är hans tur att vara mer kär och att det inte gör något. Det kommer naturligt att svänga igen. 

    I din ålder skulle jag nog också tänkt att jag skulle manipulera honom genom att visa han vad han kan gå miste om, en tanke som även i dag kan slå mig. Men tro mig, detta är bara destruktivt och gör varken dig eller honom lyckligare. Det kommer bara att slå illa tillbaka. Var häller ärlig om hur du känner. Han kanske tycker du är jättegullig eftersom han kanske minns att det vara andra vägen förut. Och gör häller som de andre föreslår: gör fina saker för honom och visa honom hur bra och omtänksam du är i stället för hur mycket du flirtar med andra. Det lönar sig Flört 

Svara i tråden
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Anonyma rummet

Innehåll

Smycken

Tips för bruden

Hitta lokala företag

Alltid aktuellt på vigsel

Tips för festen

Visa din ring! Bildtråd - ringar 2014