daniiel skrev 2012-04-24 14:07:31 följande:
Jag hävdar fortfarande att det beror så otroligt mycket på personerna i fråga och hur de levde innan de fick barn. Alla tar inte sovmorgon, alla går inte på krogen, alla reser inte bort titt som tätt, alla har inte jobb som inte går att ha kvar när man får barn. Därför menar jag att det inte stämmer att säga att man inte kan leva som innan med barn, för alla lever så olika.
Ja, det har funkat för oss och jag skrev också att det inte är så för alla, utan att jag menade bara på att man inte kan dra alla föräldrar över en kam och säga att det inte funkar för någon alls. Jag vet flera som kunnat fortsätta leva i stort sett likadant som före de fick barn. Jag tycker inte att det är ohälsosamt alls, men det beror ju väldigt mycket på hur man levde innan man fick barn. Jag skrev inte någonstans att det innebar att ha barnvakt hela tiden, utan jag menade mer på att vi gör samma saker som innan vi fick barn, dock anpassat till barn numera eller så är det såna saker som går utmärkt att göra precis likadant med barn. Ja, självklart händer det att vi har barnvakt och gör saker själva, men jag skrev inte någonstans att vi inte praktiskt eller mentalt ställt om oss till att ha barn och vara föräldrar, även om du nu verkar tro det.
Ja, självklart beror det på hur man levde innan, men det är ändå för mig stor skillnad att leva precis som innan, och att leva ungefär som innan men anpassat efter barnen... Det går säkert, om du har "tur", att leva precis som innan (fast då förstår jag faktiskt inte varför man vill ha barn). Jag skrev inte att ni inte ställt om er mentalt att bli föräldrar. Om ni inte hade som krav att det skulle vara som innan så har ni ju inte "förlorat" något. Men har man inställningen att man inte vill ändra sitt liv något så ska man inte ha barn anser jag. Om man sedan i praktiken inte
behöver ändra så mkt för det funkar bra ändå, då är ju det en annan sak.
Men jag tror nog ändå att det ändras mycket mer än man tror för de allra flesta, även om det är förändringar man inte tänker på så mkt för man är så mitt uppe i det. Ni fick barn unga vad jag förstått det som, och då har man ju normalt sett inte skaffat sig så många vanor som man lätt gör när man levt bekvämt några år som "vuxen" (många skaffar ju inte barn förrän efter 30), särskilt om man t ex bor centralt i en större stad. Man blir bortskämd med många vardagssaker som inte funkar praktiskt när man har små barn. Jag tror att unga personer (som inte är
för unga), som ni, anpassar sig lättare efter omständigheterna, man har inte gjort livet så bekvämt och enkelt för sig än.
För de allra flesta funkar det nog faktiskt inte att leva precis om innan. Men de allra flesta vill nog inte det heller, därför ser man det inte som ett problem, och de flesta ser det som en tillfällig fas och att när barnen blir lite äldre så kan man mer och mer gå tillbaks någorlunda till hur det var innan. Kanske tänker man inte ens på vad det är man inte kan göra som innan - det har bara blivit så naturligt, och kanske var det förändringar man var mogen för oavsett om man fått barn eller inte.