• Äldre 24 Apr 00:02
    5740 visningar
    31 svar
    31
    5740

    Vill du ha barn?

    Jag/vi har redan barn. En underbar dotter som vi fick när jag var 19år gammal. Det var inte planerat, men ändå väldigt välkommet. Jag har, trots allt vi gått igenom (hon har ett medfött hjärtel), aldrig någonsin ångrat att vi valde att behålla barnet (var aldrig någon tvekan egentligen). Självklart finns det en hel del jobbiga sidor av föräldraskapet, men de fina, bra och underbara stunderna (och de är majoriteten) suddar faktiskt ut allt det negativa. För oss är det så iaf.

    Jag har full respekt för de som väljer att inte skaffa barn, även om jag inte kan förstå det valet helt och fullt eftersom jag själv vill (har alltid velat) ha barn. Huvudsaken är att man själv är tillfreds med sitt val tycker jag.

    Förhoppningsvis kommer vi kunna få fler barn i framtiden, på ett eller annat sätt. Just nu har vi dock fullt upp med dottern, katterna och hunden (min nyaste "bebis").


  • Äldre 24 Apr 13:12
    #24
    Brud vår 2012 skrev 2012-04-23 21:45:02 följande:
    NEJ!!
    har aldrig varit barnkär och jag sa till min blivande på andra dejten för 8 år sedan ' bara så att du vet, jag vill nog inte ha barn i framtiden!'
    Han tänkte då att jag bara var ung o omogenoch att jag nog skulle ändra mig... Men icke, o nu är han också glad över att kunna leva det liv som vi gör!
    Är glad ändå, att jag sa det till honom, så att han inte känner sig lurad o självklart har vi pratat om detta efter det! Nu är ja bara 32, så jag har ju tid att ändra mig, men jag tror inte att det blir några.
    alla våra kompisa har barn, visst de är söta, men det är inte så att jag sitter o gullar/leker med dem.
    Tror nog att jag (han har också blivit) för ego o bortskämd med att bara ha en själv att tänka på, sovmornar, kan fortsätta med de jobb vi har i dag, resa osv - visst, många säger att 'man lever precis som innan man skaffa barn, och allt du gjort innan, kan du gör a med barn'. Jag säger bara BULLSHIT!! ;)

    men barn eller ej, det är upp till var o en! Men jag får likt förbannat alltid försvara mitt val...
    Och jag måste nog säga att det inte alls är BS. Det beror ju helt och hållet på personerna i fråga, hur de levde innan barn och hur de lever med barn. Om man räknar sovmornar, resor och jobb till sådana saker som inte kan vara detsamma efter man fått barn, så måste jag säga att där har du fel. Man kan visst fortsätta med allt sånt även efter man fått barn. Vi kan ha sovmorgon varje dag om vi vill. Redan från nyfödd har vår dotter aldrig varit ett sådant barn som vaknar mitt i natten eller tidigt på morgonen. Om vi skulle vilja, så kan vi sova till lunch på helger, men vi (vuxna) väljer att inte göra det, vi gjorde inte det innan vi fick barn heller. Resa, ja det är klart att man åker väl inte på någon supa-skallen-av-sig-resa med barn, men hur många barnfamiljer är det inte som reser utomlands och även inrikes? Jobb, min make har samma jobb nu som innan vi fick vår dotter. Han är väldigt uppskattad på jobbet och har dessutom blivit befordrad. Nu säger jag inte att det är så för alla som har barn, men jag menar bara på att du kan inte dra alla barnfamiljer och föräldrar över en kam och säga att det är BS att man inte kan fortsätta leva i princip likadant med barn som utan. Självklart är det vissa saker som förändras, men det finns inget som säger att det måste vara till det sämre eller att det är speciellt stora förändringar som sker.

    Det enda vi inte kan göra nu, som våra vänner utan barn kan göra, är gå på krogen! Vi kan inte (och vill för guds skull inte) gå ut på krogen och dricka oss fulla flera kvällar i veckan. Om man nu ser det som något man kommer sakna alldeles för mkt om man skaffar barn och prioriterar ett sådant liv istället, ja, det är ju upp till var och en, men jag kan för mitt liv inte förstå hur man vill leva så. Varken med eller utan barn. (Och nu menar jag inte att det var just detta du menade, men tog det bara som exempel också)

    När vi träffades, jag och maken, så sa han att han inte ville ha barn. Han tyckte inte om barn och var absolut inte intresserad av familjeliv. Nu, när han har barn och prövat på vårt familjeliv, så kan han inte förstå att han resonerade sådär förut. Jag säger inte att det blir så för alla, att alla skulle känna så om de väl fick barn, men det är så svårt att föreställa sig ett liv med barn när man inte har några. Självklart måste man inte vilja ha barn, som jag skrivit ovan här så respekterar jag det valet, även om jag inte kan förstå det helt och fullt. Jag tycker dock inte att man som utan barn kan tala om hur det är att leva med barn. Det är så olika från person till person och familj till familj. Vi har barn och inte ens vi kan tala om hur det är att leva med barn, förutom för oss.

    Huvudsaken är väl att man själv känner sig nöjd med sitt val trots allt.
  • Äldre 24 Apr 14:07
    #26
    Dejli skrev 2012-04-24 13:51:18 följande:
    Men grejen är ju att du kan aldrig veta hur det blir. Det har funkat bra för er, men jag vet nog faktiskt ingen som kunnat leva precis som innan (det har i sig inte varit ett problem, men livet har blivit annorlunda). Om man har inställningen att allt måste vara som innan ska man nog inte skaffa barn, och då är ju det ett ansvarsfullt sätt att tänka, att man inte vill ha barn.

    Har man barn måste man anpassa sig efter dem. De har inte valt att komma till världen, och att växa upp och känna att man varit en belastning och begränsning för sina föräldrar är det inga barn som förtjänar. Tyvärr vet jag några sådana barn, där föräldrarna skaffade barn för att det "hörde till" och sedam levde som innan, med barnvakter var och varannan dag för att de skulle få tid för sig själva. Självklart måste föräldrar få egen tid då och då, men att leva helt på sina egna villkor - det funkar inte.

    Det KAN funka att leva som innan, om man ser till det vardagliga livet, men jag skulle nog vilja säga att det är snudd på ohälsosamt att fortsätta leva som innan. Man har ett nytt liv att ta hand om, och inser man inte att det med stor sannolikhet innebär en stor förändring både mentalt och rent praktiskt, då ska man nog inte ha barn. Du tar ju faktiskt själv upp flera exempel på saker ni inte kan göra heller. De är inte viktiga för er, så det bekommer er inte, men för någon annan kanske det är just de sakerna som är viktiga.
    Jag hävdar fortfarande att det beror så otroligt mycket på personerna i fråga och hur de levde innan de fick barn. Alla tar inte sovmorgon, alla går inte på krogen, alla reser inte bort titt som tätt, alla har inte jobb som inte går att ha kvar när man får barn. Därför menar jag att det inte stämmer att säga att man inte kan leva som innan med barn, för alla lever så olika.

    Ja, det har funkat för oss och jag skrev också att det inte är så för alla, utan att jag menade bara på att man inte kan dra alla föräldrar över en kam och säga att det inte funkar för någon alls. Jag vet flera som kunnat fortsätta leva i stort sett likadant som före de fick barn. Jag tycker inte att det är ohälsosamt alls, men det beror ju väldigt mycket på hur man levde innan man fick barn. Jag skrev inte någonstans att det innebar att ha barnvakt hela tiden, utan jag menade mer på att vi gör samma saker som innan vi fick barn, dock anpassat till barn numera eller så är det såna saker som går utmärkt att göra precis likadant med barn. Ja, självklart händer det att vi har barnvakt och gör saker själva, men jag skrev inte någonstans att vi inte praktiskt eller mentalt ställt om oss till att ha barn och vara föräldrar, även om du nu verkar tro det.

    Vi har dessutom en dotter med medfött hjärtfel och det har gjort att våra liv förändrats med alla operationer och sjukhusbesök, men jag räknade inte in de sakerna när jag skrev, för långt ifrån alla får barn med sjukdomar eller handikapp (även om det såklart alltid är en risk). Jag räknade mer vardagen. Vår vårdag har inte förändrats speciellt mkt alls sedan vi fick barn. Vi tvättar en maskin extra när vi tvättar, lagar en portion extra mat och ibland ser vi en barnfilm istället för en vuxenfilm på lördagkväll osv. Ja, självklart är det inte exakt samma som innan alltid, precis som jag skrev, men det är inte några jätteförändringar som skett alls i vardagslivet, som vissa vill få det till att det alltid är när man får barn.

    Och återigen, jag menar inte att det är så för alla, för det går inte jämföra en familj med en annan. Alla lever vi olika, prioriterar olika och vill olika saker. Därmed går det inte heller säga att det måste bli på ett visst sätt när man får barn, att säga att det är BS att livet inte kan vara lika som innan man fick barn.

    Och jag menade inte att det är något fel med att inte vilja ha barn och jag tror verkligen inte att alla är "gjorda" för att ha barn heller. Som jag skrev, huvudsaken är väl att man själv känner att man gjort rätt val här i livet.
Svar på tråden Vill du ha barn?