• Vill du ha barn?

    Mån 23 apr 2012 11:19 Läst 2862 gånger Totalt 31 svar
    Mån 23 apr 2012 11:19
    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Tis 24 apr 2012 10:50 #21

    Har redan 2 underbara tjejer och skulle aldrig någonsin vilja vara utan barn!

    Längtade inte särskilt mycket efter barn och tänkte att jag inte behövde bli förälder alls - men men, man ska aldrig säga aldrig

    ..fast nu blir det nog inte några fler..

  • Tis 24 apr 2012 11:24 #22

    Jag väntar barn nu, men det har aldrig varit självklart för mig att skaffa barn. Det bara "blev". Jag ser fram emot det, tycker det ska bli roligt och spännande och jag känner en större samhörighet med min sambo.

    Men jag tycker inte om barn. Andras barn är det värsta jag vet (brukar iofs inte uttrycka mig just så inför mina vänner), men jag har aldrig tyckt om barn. Det är inte särskilt PK att säga det när man själv är gravid (eller har egna barn) men jag är inte rädd för att säga det, och när man väl har uttalat sig om det så har jag upptäckt att det är jättevanligt! Man älskar sina egna barn, men tycker inte om andras ungar.

    Jag har inget som helst behov av att titta på bebisar, gå och vända bland bebiskläder i butiker etc. Barn är för mig en del av livet, men inte meningen med livet. Än iaf, det kanske ändras, vad vet jag. Jag var länge säker på att jag inte ville ha några barn alls. Det övergick sedan till ett "vet inte", för att sedan bli "det spelar ingen roll". Eftersom det var viktigt för min sambo, och det inte kändes som att det spelade någon roll för mig så fick det bli som han ville.

  • Tis 24 apr 2012 12:50 #23
    Brud vår 2012 skrev 2012-04-23 21:45:02 följande:
    visst, många säger att 'man lever precis som innan man skaffa barn, och allt du gjort innan, kan du gör a med barn'. Jag säger bara BULLSHIT!! ;)
    Sant! Barn betyder totalförändring i ens liv, vilket även drabbar det man gjorde innan man skaffade barn. 
    En man, två barn, oändligt med kärlek
  • Tis 24 apr 2012 13:12 #24
    Brud vår 2012 skrev 2012-04-23 21:45:02 följande:
    NEJ!!
    har aldrig varit barnkär och jag sa till min blivande på andra dejten för 8 år sedan ' bara så att du vet, jag vill nog inte ha barn i framtiden!'
    Han tänkte då att jag bara var ung o omogenoch att jag nog skulle ändra mig... Men icke, o nu är han också glad över att kunna leva det liv som vi gör!
    Är glad ändå, att jag sa det till honom, så att han inte känner sig lurad o självklart har vi pratat om detta efter det! Nu är ja bara 32, så jag har ju tid att ändra mig, men jag tror inte att det blir några.
    alla våra kompisa har barn, visst de är söta, men det är inte så att jag sitter o gullar/leker med dem.
    Tror nog att jag (han har också blivit) för ego o bortskämd med att bara ha en själv att tänka på, sovmornar, kan fortsätta med de jobb vi har i dag, resa osv - visst, många säger att 'man lever precis som innan man skaffa barn, och allt du gjort innan, kan du gör a med barn'. Jag säger bara BULLSHIT!! ;)

    men barn eller ej, det är upp till var o en! Men jag får likt förbannat alltid försvara mitt val...
    Och jag måste nog säga att det inte alls är BS. Det beror ju helt och hållet på personerna i fråga, hur de levde innan barn och hur de lever med barn. Om man räknar sovmornar, resor och jobb till sådana saker som inte kan vara detsamma efter man fått barn, så måste jag säga att där har du fel. Man kan visst fortsätta med allt sånt även efter man fått barn. Vi kan ha sovmorgon varje dag om vi vill. Redan från nyfödd har vår dotter aldrig varit ett sådant barn som vaknar mitt i natten eller tidigt på morgonen. Om vi skulle vilja, så kan vi sova till lunch på helger, men vi (vuxna) väljer att inte göra det, vi gjorde inte det innan vi fick barn heller. Resa, ja det är klart att man åker väl inte på någon supa-skallen-av-sig-resa med barn, men hur många barnfamiljer är det inte som reser utomlands och även inrikes? Jobb, min make har samma jobb nu som innan vi fick vår dotter. Han är väldigt uppskattad på jobbet och har dessutom blivit befordrad. Nu säger jag inte att det är så för alla som har barn, men jag menar bara på att du kan inte dra alla barnfamiljer och föräldrar över en kam och säga att det är BS att man inte kan fortsätta leva i princip likadant med barn som utan. Självklart är det vissa saker som förändras, men det finns inget som säger att det måste vara till det sämre eller att det är speciellt stora förändringar som sker.

    Det enda vi inte kan göra nu, som våra vänner utan barn kan göra, är gå på krogen! Vi kan inte (och vill för guds skull inte) gå ut på krogen och dricka oss fulla flera kvällar i veckan. Om man nu ser det som något man kommer sakna alldeles för mkt om man skaffar barn och prioriterar ett sådant liv istället, ja, det är ju upp till var och en, men jag kan för mitt liv inte förstå hur man vill leva så. Varken med eller utan barn. (Och nu menar jag inte att det var just detta du menade, men tog det bara som exempel också)

    När vi träffades, jag och maken, så sa han att han inte ville ha barn. Han tyckte inte om barn och var absolut inte intresserad av familjeliv. Nu, när han har barn och prövat på vårt familjeliv, så kan han inte förstå att han resonerade sådär förut. Jag säger inte att det blir så för alla, att alla skulle känna så om de väl fick barn, men det är så svårt att föreställa sig ett liv med barn när man inte har några. Självklart måste man inte vilja ha barn, som jag skrivit ovan här så respekterar jag det valet, även om jag inte kan förstå det helt och fullt. Jag tycker dock inte att man som utan barn kan tala om hur det är att leva med barn. Det är så olika från person till person och familj till familj. Vi har barn och inte ens vi kan tala om hur det är att leva med barn, förutom för oss.

    Huvudsaken är väl att man själv känner sig nöjd med sitt val trots allt.
  • Tis 24 apr 2012 13:51 #25
    daniiel skrev 2012-04-24 13:12:08 följande:
    Och jag måste nog säga att det inte alls är BS. Det beror ju helt och hållet på personerna i fråga, hur de levde innan barn och hur de lever med barn. Om man räknar sovmornar, resor och jobb till sådana saker som inte kan vara detsamma efter man fått barn, så måste jag säga att där har du fel. Man kan visst fortsätta med allt sånt även efter man fått barn.
    Men grejen är ju att du kan aldrig veta hur det blir. Det har funkat bra för er, men jag vet nog faktiskt ingen som kunnat leva precis som innan (det har i sig inte varit ett problem, men livet har blivit annorlunda). Om man har inställningen att allt måste vara som innan ska man nog inte skaffa barn, och då är ju det ett ansvarsfullt sätt att tänka, att man inte vill ha barn.

    Har man barn måste man anpassa sig efter dem. De har inte valt att komma till världen, och att växa upp och känna att man varit en belastning och begränsning för sina föräldrar är det inga barn som förtjänar. Tyvärr vet jag några sådana barn, där föräldrarna skaffade barn för att det "hörde till" och sedam levde som innan, med barnvakter var och varannan dag för att de skulle få tid för sig själva. Självklart måste föräldrar få egen tid då och då, men att leva helt på sina egna villkor - det funkar inte.

    Det KAN funka att leva som innan, om man ser till det vardagliga livet, men jag skulle nog vilja säga att det är snudd på ohälsosamt att fortsätta leva som innan. Man har ett nytt liv att ta hand om, och inser man inte att det med stor sannolikhet innebär en stor förändring både mentalt och rent praktiskt, då ska man nog inte ha barn. Du tar ju faktiskt själv upp flera exempel på saker ni inte kan göra heller. De är inte viktiga för er, så det bekommer er inte, men för någon annan kanske det är just de sakerna som är viktiga.
  • Tis 24 apr 2012 14:07 #26
    Dejli skrev 2012-04-24 13:51:18 följande:
    Men grejen är ju att du kan aldrig veta hur det blir. Det har funkat bra för er, men jag vet nog faktiskt ingen som kunnat leva precis som innan (det har i sig inte varit ett problem, men livet har blivit annorlunda). Om man har inställningen att allt måste vara som innan ska man nog inte skaffa barn, och då är ju det ett ansvarsfullt sätt att tänka, att man inte vill ha barn.

    Har man barn måste man anpassa sig efter dem. De har inte valt att komma till världen, och att växa upp och känna att man varit en belastning och begränsning för sina föräldrar är det inga barn som förtjänar. Tyvärr vet jag några sådana barn, där föräldrarna skaffade barn för att det "hörde till" och sedam levde som innan, med barnvakter var och varannan dag för att de skulle få tid för sig själva. Självklart måste föräldrar få egen tid då och då, men att leva helt på sina egna villkor - det funkar inte.

    Det KAN funka att leva som innan, om man ser till det vardagliga livet, men jag skulle nog vilja säga att det är snudd på ohälsosamt att fortsätta leva som innan. Man har ett nytt liv att ta hand om, och inser man inte att det med stor sannolikhet innebär en stor förändring både mentalt och rent praktiskt, då ska man nog inte ha barn. Du tar ju faktiskt själv upp flera exempel på saker ni inte kan göra heller. De är inte viktiga för er, så det bekommer er inte, men för någon annan kanske det är just de sakerna som är viktiga.
    Jag hävdar fortfarande att det beror så otroligt mycket på personerna i fråga och hur de levde innan de fick barn. Alla tar inte sovmorgon, alla går inte på krogen, alla reser inte bort titt som tätt, alla har inte jobb som inte går att ha kvar när man får barn. Därför menar jag att det inte stämmer att säga att man inte kan leva som innan med barn, för alla lever så olika.

    Ja, det har funkat för oss och jag skrev också att det inte är så för alla, utan att jag menade bara på att man inte kan dra alla föräldrar över en kam och säga att det inte funkar för någon alls. Jag vet flera som kunnat fortsätta leva i stort sett likadant som före de fick barn. Jag tycker inte att det är ohälsosamt alls, men det beror ju väldigt mycket på hur man levde innan man fick barn. Jag skrev inte någonstans att det innebar att ha barnvakt hela tiden, utan jag menade mer på att vi gör samma saker som innan vi fick barn, dock anpassat till barn numera eller så är det såna saker som går utmärkt att göra precis likadant med barn. Ja, självklart händer det att vi har barnvakt och gör saker själva, men jag skrev inte någonstans att vi inte praktiskt eller mentalt ställt om oss till att ha barn och vara föräldrar, även om du nu verkar tro det.

    Vi har dessutom en dotter med medfött hjärtfel och det har gjort att våra liv förändrats med alla operationer och sjukhusbesök, men jag räknade inte in de sakerna när jag skrev, för långt ifrån alla får barn med sjukdomar eller handikapp (även om det såklart alltid är en risk). Jag räknade mer vardagen. Vår vårdag har inte förändrats speciellt mkt alls sedan vi fick barn. Vi tvättar en maskin extra när vi tvättar, lagar en portion extra mat och ibland ser vi en barnfilm istället för en vuxenfilm på lördagkväll osv. Ja, självklart är det inte exakt samma som innan alltid, precis som jag skrev, men det är inte några jätteförändringar som skett alls i vardagslivet, som vissa vill få det till att det alltid är när man får barn.

    Och återigen, jag menar inte att det är så för alla, för det går inte jämföra en familj med en annan. Alla lever vi olika, prioriterar olika och vill olika saker. Därmed går det inte heller säga att det måste bli på ett visst sätt när man får barn, att säga att det är BS att livet inte kan vara lika som innan man fick barn.

    Och jag menade inte att det är något fel med att inte vilja ha barn och jag tror verkligen inte att alla är "gjorda" för att ha barn heller. Som jag skrev, huvudsaken är väl att man själv känner att man gjort rätt val här i livet.
  • Tis 24 apr 2012 14:31 #27
    daniiel skrev 2012-04-24 14:07:31 följande:
    Jag hävdar fortfarande att det beror så otroligt mycket på personerna i fråga och hur de levde innan de fick barn. Alla tar inte sovmorgon, alla går inte på krogen, alla reser inte bort titt som tätt, alla har inte jobb som inte går att ha kvar när man får barn. Därför menar jag att det inte stämmer att säga att man inte kan leva som innan med barn, för alla lever så olika.

    Ja, det har funkat för oss och jag skrev också att det inte är så för alla, utan att jag menade bara på att man inte kan dra alla föräldrar över en kam och säga att det inte funkar för någon alls. Jag vet flera som kunnat fortsätta leva i stort sett likadant som före de fick barn. Jag tycker inte att det är ohälsosamt alls, men det beror ju väldigt mycket på hur man levde innan man fick barn. Jag skrev inte någonstans att det innebar att ha barnvakt hela tiden, utan jag menade mer på att vi gör samma saker som innan vi fick barn, dock anpassat till barn numera eller så är det såna saker som går utmärkt att göra precis likadant med barn. Ja, självklart händer det att vi har barnvakt och gör saker själva, men jag skrev inte någonstans att vi inte praktiskt eller mentalt ställt om oss till att ha barn och vara föräldrar, även om du nu verkar tro det.
    Ja, självklart beror det på hur man levde innan, men det är ändå för mig stor skillnad att leva precis som innan, och att leva ungefär som innan men anpassat efter barnen... Det går säkert, om du har "tur", att leva precis som innan (fast då förstår jag faktiskt inte varför man vill ha barn). Jag skrev inte att ni inte ställt om er mentalt att bli föräldrar. Om ni inte hade som krav att det skulle vara som innan så har ni ju inte "förlorat" något. Men har man inställningen att man inte vill ändra sitt liv något så ska man inte ha barn anser jag. Om man sedan i praktiken inte behöver ändra så mkt för det funkar bra ändå, då är ju det en annan sak.

    Men jag tror nog ändå att det ändras mycket mer än man tror för de allra flesta, även om det är förändringar man inte tänker på så mkt för man är så mitt uppe i det. Ni fick barn unga vad jag förstått det som, och då har man ju normalt sett inte skaffat sig så många vanor som man lätt gör när man levt bekvämt några år som "vuxen" (många skaffar ju inte barn förrän efter 30), särskilt om man t ex bor centralt i en större stad. Man blir bortskämd med många vardagssaker som inte funkar praktiskt när man har små barn. Jag tror att unga personer (som inte är för unga), som ni, anpassar sig lättare efter omständigheterna, man har inte gjort livet så bekvämt och enkelt för sig än.

    För de allra flesta funkar det nog faktiskt inte att leva precis om innan. Men de allra flesta vill nog inte det heller, därför ser man det inte som ett problem, och de flesta ser det som en tillfällig fas och att när barnen blir lite äldre så kan man mer och mer gå tillbaks någorlunda till hur det var innan. Kanske tänker man inte ens på vad det är man inte kan göra som innan - det har bara blivit så naturligt, och kanske var det förändringar man var mogen för oavsett om man fått barn eller inte.
  • Ons 25 apr 2012 21:08 #28
    Brud vår 2012 skrev 2012-04-23 21:45:02 följande:
    NEJ!!
    har aldrig varit barnkär och jag sa till min blivande på andra dejten för 8 år sedan ' bara så att du vet, jag vill nog inte ha barn i framtiden!'
    Han tänkte då att jag bara var ung o omogenoch att jag nog skulle ändra mig... Men icke, o nu är han också glad över att kunna leva det liv som vi gör!
    Är glad ändå, att jag sa det till honom, så att han inte känner sig lurad o självklart har vi pratat om detta efter det! Nu är ja bara 32, så jag har ju tid att ändra mig, men jag tror inte att det blir några.
    alla våra kompisa har barn, visst de är söta, men det är inte så att jag sitter o gullar/leker med dem.
    Tror nog att jag (han har också blivit) för ego o bortskämd med att bara ha en själv att tänka på, sovmornar, kan fortsätta med de jobb vi har i dag, resa osv - visst, många säger att 'man lever precis som innan man skaffa barn, och allt du gjort innan, kan du gör a med barn'. Jag säger bara BULLSHIT!! ;)

    men barn eller ej, det är upp till var o en! Men jag får likt förbannat alltid försvara mitt val...
    Instämmer till fullo! Sa till min m2b när vi varit tillsammans i en vecka att jag inte ville ha barn, och han var helt med på noterna. Men känner så väl igen det där med att behöva försvara mitt val. Det sjuka är att Han aldrig behöver försvara valet, bara jag...
  • Ons 25 apr 2012 21:34 #29
    Dejli skrev 2012-04-24 14:31:02 följande:

    Det här är precis vad jag tänker men inte kan formulera särskilt bra.


    Jag vet inte om jag vill ha barn, det är ju inte direkt något man kan "reklamera"


    Sen tror jag det är väldigt sällsynt att folk ångrar att de skaffat barn. Det är ju en liten person och om inte annat så är vi ju biologiskt programmerade att älska det lilla livet.


    Jag tror aldrig att jag skulle ångra det om jag skaffade barn, däremot tror jag att jag kan komma att ångra att inte ha gjort saker som vi säkert skulle välja bort om vi skaffade barn. Barn kräver mycket och det ska de få göra.


    Men för mig finns det ju tack och lov tid att fundera

  • Lör 28 apr 2012 18:27 #30

    Nej nej och åter nej inga barn hos oss. Vi prioriterar annat i livet och kan inte tänka oss att ändra på vår livsstil för att skaffa barn och leva småbarnsliv.


     

  • Lör 28 apr 2012 18:58 #31

    Nej, varken jag eller gubben tycker om eller vill ha barn.
    Det kanske ändrar sig i framtiden, det vet man aldrig.
    Men skulle jag bli gravid nu skulle jag inte behålla det. 

Svara i tråden
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: övrigt

Innehåll

Hitta lokala företag

Alltid aktuellt på vigsel

Tips för festen

Visa din ring! Bildtråd - ringar 2014

Annat innehåll

Senaste artiklar