De flesta har svackor i sina äktenskap och det är vanligt. Många säger också att de första åren i äktenskapet är svårast och det kan jag hålla med om. Det är ju den första perioden då man verkligen lär känna varandra och tvingas att hitta en medelväg för att kunna leva tillsammans. Jag kan känna igen mig lite i din situation, då jag och min man också har en svår tid just nu. Vårt tjafs, gnäll och bråk beror mest på att vi inte har en bra ekonomi alls, vi har inga riktiga jobb och inget eget boende. Man blir lätt stressad då och det utvecklas för det mesta till gnäll, men jag skulle aldrig lämna honom för det. Det är en svacka, en period som kommer att gå över.
Mitt tips till dig är att försöka berätta för honom vad du känner, även om han inte vill lyssna ska du prata på ändå, få ur dig allting och gå ut ur rummet ett tag, så att du låter det sjunka in i honom. Även om han säger att han inte lyssnar så lyssnar han, man kan liksom inte täppa till hörseln. Parterapi tycker jag låter som en bra idé också. Men lämna hoom inte bara för att det är en lätt urväg! När jag och min man har tjafsat (det brukar bli när vi ligger i sängen innan läggdags) skriker vi ut allting vi känner, blir tysta, vänder oss åt varsitt håll och somnar. Dagen efter brukar jag exempelvis ta med honom på stan på en god fika och sen på bio eller middag. Det jag vill säga är att, försök få in lite romantik, det där ni hade i början i ert förhållande då ni fastnade för varandra.

Nej jag skulle inte säga att du inte bryr dig eller har gett upp. Det är nog mer en vana. Bråkar/diskuterar man oftare så blir man ju bättre och lugnare på att ta konsekvenserna, alltså blir man lugnare efter bråket än man var förr i tiden. Det är nog mer att man har förstått att det inte lönar sig att vara en sån där person (att man måste lösa alla problem innan man går till jobbet, som du skrev) och att det tar mer energi. Du vet nog att problemen löser sig i slutändan och därför är du lugn.....så uppfattar och tolkar jag det.