Friar om en månad och är så nervös för hur jag ska göra!
I november är det min och min sambos treårsdag... Vi har känt varandra i fem år nu och har haft tre underbara år hittills.
Hon har ingen aning om att jag ska fria nu, hon tror att jag inte är redo och att det kommer att hända någon gång nästa år, till sommaren kanske. Så jag har ett bra tillfälle nu att överraska henne, och vet ändå att hon är redo och vill gifta sig med mig. :)
Vi kommer vara i Stockholm under tiden treårsdagen infaller och jag tänkte att jag skulle fria till henne på något sätt där. Helst på själva treårsdagen, eventuellt någon dag omkring.
Ringarna hämtar jag ut i morgon!
Men nu är jag så nervös för hur jag ska göra... Jag funderar ibland på att bara låta det vara vi två, på en promenad kring Hagaviken, där vi promenerade och hade en jättefin stund tillsammans hösten innan vi blev ett par - när vi började förstå att det var meningen att vi skulle vara tillsammans.
Men så vill jag kanske göra något lite mer klassiskt romantiskt. Vi tänkte äta på något fine dining-ställe i Sthlm på treårsdagen och då har jag funderat på att göra det där. (Eftersom jag är helt säker på att hon säger ja så hamnar hon inte i något tvångsläge där.) Jag funderar på att låta henne läsa ett brev jag skriver till henne, som kanske slutar med att jag vill dela livet med henne - något som insinuerar att jag friar men hon kommer inte tro att jag gör det ändå. Sen när hon läst klart helt enkelt fråga henne och ta fram ringarna... ?
Jag är lite rädd att det ska bli "bara" fria över bordet på en restaurang och att hon ska undra om det kommer mer. Men jag kommer inte på något sätt att göra det lite mer utan att det blir för långt ifrån oss - att begrava ringen i mat eller lägga den i ett glas champagne är inte alternativ t.ex.
Fördelen med restaurangen är att vi får skjuts dit av hennes pappa och han hämtar oss också efteråt (är vår chaufför för kvällen) och jag vet att det skulle betyda väldigt mycket för henne att bli hämtad av honom efteråt och få berätta och krama honom och sådär.. Det blir kanske inte samma sak efter en promenad, där jag inte ens är säker på att jag lyckas se till så att vi kommer iväg utan pappan. :)
Vad tänker ni?
